Hoppa till huvudinnehållet

I Bottenhavet har strömmingarnas tillstånd förbättrats något från det svaga fjolåret – mängden stor strömming fortfarande låg

Offentliggörande av uppföljning 8.12.2022
Trålgruppen arbetar. Till vänster Toni Nikaniemi, fiskeföretagare, i mitten Roope Lehmonen, forskningsingenjör vid Naturresursinstitutet, och till höger Hannu Harjunpää, forskningsingenjör vid Naturresursinstitutet. Bild: Riku Helisevä / Luke.

Naturresursinstitutets forskningsgrupp utredde strömmings- och vassbuksbeståndens status under sin årliga forskningsresa på Östersjön i månadsskiftet september–oktober. En god nyhet från resan är observationen om att strömmingarnas svaga tillstånd i Bottenhavet har förbättrats, även om tillståndet för strömming i fångststorlek fortfarande inte har återhämtat sig till den genomsnittliga nivån.

Forskningsresan gick till Finlands ekonomiska zon i Finska viken och norra delen av Egentliga Östersjön samt till hela Bottenhavet inklusive Sveriges ekonomiska zon. Under resan ekolodade man en sträcka på cirka 1400 sjömil och gjorde 44 provtrålningar, varav nio i de norra delarna av Egentliga Östersjön, 29 i Bottenhavet och sex i Finska viken. Totalt var fångsten cirka 9 000 kilo, varav 2 500 kilo fångades i den norra delen av Egentliga Östersjön, 4 500 kilo i Bottenhavet och 2 000 kilo i Finska viken. Resan gjordes med Finlands miljöcentrals forskningsfartyg Aranda.

Tillståndet för livsmedelsströmmingen i Bottenhavet har förbättrats något

Det svaga tillståndet i storleksklasserna för strömming som används till livsmedel i Bottenhavet, vilket väckte särskild uppmärksamhet i fjol, har förbättrats uppenbart. Trots det finns det bland stora strömmingar med en total längd på cirka 20 cm fortfarande många individer som är i dåligt tillstånd, i genomsnitt är deras konditionsfaktor fortfarande svag.

– Därför fanns det individer vars tillstånd var bättre och som var bättre lämpade för livsmedelsbruk bland de mindre storleksklasserna av strömming. Strömmingens tillstånd har återhämtat sig till den genomsnittliga nivån tydligast i norra delen av Egentliga Östersjön, berättar Jari Raitaniemi, forskare vid Naturresursinstitutet (bild 1).

Bild 1. Utveckling av konditionsfaktorn för strömmingar med en total längd på 12, 16 och 20 cm vid höstprovtrålningar 2013-2022 på Bottenhavet, norra delen av Egentliga Östersjön och Finska viken.

Trålen dras upp. Till vänster i bilden syns rampen längs vilken fångsten dras upp till silon som finns på fångstbehandlingslokalen. Till vänster Toni Nikaniemi, fiskeföretagare, och till höger Hannu Harjunpää, forskningsingenjör vid Naturresursinstitutet. Till höger i bilden Fångsten har tömts från trålen till silons våg, där fiskarna vägs. Fångsten transporteras portionsvis vidare längs ett rör till det löpande bandet i fångstbehandlingslokalen för behandling. Bilder av Jukka Pönni / Luke.

Små strömmingar på 12 cm och i regel 1 år är fortfarande i ett gott tillstånd på alla havsområden.

I proverna från ett år tillbaka kan man se att åtminstone en relativt stor årskull av strömming växte i Bottenhavet 2021. Detta kunde emellertid inte urskiljas i årets provtrålningar som inte ännu avspeglar antalet små strömmingar, eftersom de vistas på grundare områden som ekolodningen inte når. Det är först under de kommande åren möjligt att se hur stor årskullen 2021 i verkligheten var. Den stora årskullen 2018 kunde inte heller observeras i fångsten från provtrålningarna hösten 2019, men kunde klart urskiljas på hösten 2020.

I fångsten ingick en genomsnittlig mängd strömmingsyngel från årsklass 2022. Höstyngel (kläckning från och med augusti) har inte påträffats i mängder som skulle avvika från det normala såsom i fjol.

På 2021 upptäcktes att det bland provtrålens fångst endast fanns en liten mängd pungräkor, som är viktig föda för större strömmingar, även om det under vissa år påträffats större mängder av dem. Även i år påträffades endast en liten mängd pungräkor i fångsten. Enligt Finlands miljöcentral har beståndet av vitmärla, som också tidigare påträffats i stora strömmingars föda, legat i sin naturliga vågdal.

Mest stor strömming i Bottenviken vad gäller vatten som gränsar till Finland

Med hjälp av det material som samlats in vid provtrålningarna är det möjligt att se över andelarna för olikstora strömmingar i Finska viken, norra delen av Egentliga Östersjön och Bottenhavet i strömmingsbestånden om höstarna under den tid provtrålningarna görs.

Strömmingarna har varit klart mindre i Finska viken, där individer med en total längd på minst 18 centimeter under de senaste nio åren har utgjort 0,1–0,2 procent av provtrålens fångst. I norra delen av Egentliga Östersjön har de utgjort 0–3 procent och i Bottenhavet 8–17 procent (bild 2) av fångsten, det finns alltså tydliga skillnader mellan storleksfördelningarna i områdena.

Bild 2. Andelen fångst för strömmingar med en total längd på minst 18 cm och minst 20 cm vid provtrålningar 2013–2022 på Bottenhavet, norra delen av Egentliga Östersjön och Finska viken.

 

I maj–juni kommer strömmingar söderifrån för att leka på den finska kusten. Då kan andelen stora strömmingar i norra delen av Egentliga Östersjön och Finska viken jämfört med höstens provtrålningsfångster till och med tiodubblas utifrån de prover som tagits av den kommersiella strömmingsfångsten.

Den årliga forskningsresan, som huvudsakligen finansieras av EU, ingår ett Östersjöprojekt (Baltic International Acoustic Survey, BIAS) som samordnas av Internationella havsforskningsrådet (ICES) och där samtliga Östersjöländer undersöker sina områden ungefär samtidigt. Forskningstidpunkten är på hösten då strömmingarna är ute på födosökning på öppna havet, och kartläggningen utförs samtidigt för att minimera risken för att samma fiskar räknas två gånger då de simmar runt. De uppgifter som samlats in under resan används främst av ICES, som ger en rekommendation om de största hållbara fångstvolymerna.

Strömming, vassbuk, storspigg – och 19 andra fiskarter

Under hela forskningsresan fångades totalt 22 olika fiskarter (abborre, sandstubb, hornsimpa, ringbuk, rötsimpa, tobiskung, flundra, gärs, vassbuk, tånglake, storspigg, nors, småspigg, lax, siklöja, nejonöga, kusttobis, sjurygg, strömming, mindre havsnål, tångsnälla och torsk) samt öronmaneter, ishavsgråsuggor och pungräkor (Mysis sp.).

I Bottenhavet, norra delen av Egentliga Östersjön och Finska viken påträffades 13 arter på respektive område. I norra delen av Egentliga Östersjön var nästan alla arter havslevande arter, undantag i detta sammanhang var gärs, en art som lever i inlandsvatten vid kusten, som kommit från Bottenviken och abborre och siklöja som fångats i Finska viken.

Strömming, vassbuk och storspigg utgjorde tillsammans merparten av den totala fångsten av olika arter på alla havsområden (Finska viken 91, norra delen av Egentliga Östersjön 96, och Bottenhavet 97 procent) under forskningsresan. I Finska viken var förekomsten av nors riklig med en andel på åtta procent. Strömmingen utgjorde merparten av biomassan av provtrålningens fångst i Bottenhavet, däremot har vassbuken med undantag av ett par år varit den vanligast förekommande arten under höstens ekolodningar. I norra delen av Egentliga Östersjön, alltså på områden söder om Åland och Skärgårdshavet, har vassbukens andel av biomassan ökat redan under flera år (bild 3).

Bild 3. De relativa biomassaandelarna för olika fiskarter i provtrålningsfångster 2013–2022 på Bottenhavet, norra delen av Egentliga Östersjön och Finska viken.