Vanliga frågor om forskningsskogar

Forskningsskogar är statligt ägda skogar vars huvudsakliga uppgift är att tillgodose behoven av experimentell forskning i skogarna. Vid sidan av för forskningsverksamhet är forskningsskogar populära utflykts- och besöksmål.

Av Finlands skogsareal utgör forskningsskogarna circa 0,7 promille, ungefär 18 000 hektar. Totalt finns det 11 forskningsskogar runt om i Finland. Enligt Naturresursinstitutets bedömning täcker de tillräckligt väl de finländska skogarnas växtplats- och klimatvariationer som behövs inom den experimentella forskningen.

Forskningsskogar behövs för experimentell forskning som sker i skogarna. Särskilt för försök som är långvariga och som följs upp mycket intensivt är forskningsskogar oumbärliga, liksom det också är nödvändigt att det finns fältförsökspersonal nära till hands. Genom att koncentrera försöksverksamheten till forskningsskogarna görs kostnadsbesparingar.

Det finns två huvudaktörer i forskningsskogarna:

Naturresursinstitutet planerar och inrättar olika försök i forskningsskogarna, utför mätningar och tar prover samt beräknar, analyserar och publicerar resultat.

Forststyrelsen i egenskap av innehavare av statens jordegendom sköter forskningsskogarna i enlighet med Naturresursinstitutets riktlinjer. Dessutom utför Forststyrelsen uppgifter i anslutning till skogsvård, avverkning, transport och handel samt besittning av fastigheter.

Naturresursinstitutet beslutar vilka försök som ska inrättas i forskningsskogarna. Förutom Naturresursinstitutet kan även andra organisationer inrätta försök i forskningsskogarna, till exempel genom att bilda forskningssamarbetsgrupper med Naturresursinstitutet.

Forskningsskogarna har blivit koncentrationer av mångsidiga och långvariga försök. I början av 2024 fanns det 1 450 pågående försök i skogarna.

Med hjälp av forskningsskogarna kan vi bedriva skogsforskning av hög kvalitet för samhällets nuvarande och framtida behov. Resultaten av försöken används såväl i den nationella skogsstrategin, klimatarbetet och mångfaldsarbetet som skogsvårdsrekommendationerna. Långsiktiga försök är också mycket viktiga för det nationella och internationella forskningssamarbetet.

Ett konkret exempel är att tillväxtprognosmodellerna för skogens utveckling har utarbetats utifrån försök genomförda i forskningsskogarna. Modellerna används till exempel i MOTTI-simulatorn. Gallringsmodeller, gödslingens inverkan på tillväxten, jordbearbetningens inverkan på förnyelsen samt plantors uppkomst och utveckling i kontinuitetsskogsbruk är andra exempel på forskningsresultat som grundar sig på försök i forskningsskogar.

Ja. Naturresursinstitutet betalar ersättning för användningen till Forststyrelsen. Grunden för fastställande av ersättningen är Forststyrelsens skyldigheter enligt 7 § i lagen om Forststyrelsen (234/2016) och inkomstbortfallet på grund av Naturresursinstitutets verksamhet samt skogsvård och avverkning som är dyrare än normalt samt försöksområden som ligger annanstans än i forskningsskogar.

Ja, forskningsskogarna tillgodoser både nuvarande och framtida forskningsbehov. I forskningsskogarna finns pågående försök och försöksfria områden. De områden som är fria från försök är avsedda för framtida försök och sköts enligt det.

I regel finns det ingen begränsning för hur man får röra sig i forskningsskogarna. Några forskningsskogar är de facto populära frilufts- och rekreationsområden.

De första forskningsskogarna inom det nuvarande Finlands område inrättades i Vesijako i Padasjoki och i Vilppula 1922. Forskningsskogarna har varit föremål för aktiv vård sedan de inrättades. Forskningsskogarnas areal var som störst på 1930-talet, 106 000 hektar.

I början av 2008 blev Forststyrelsen innehavare av marken för forskningsskogarna, och grunden för nyttjande av forskningsskogar är ett nyttjanderättsavtal med Forststyrelsen. Samtidigt minskade forskningsskogarnas areal från 75 000 till 32 000 hektar. I dag finns det cirka 18 000 hektar forskningsskogar.