Forskningsskogar

Forskningsskogarna har i första hand inrättats för långsiktig forsknings- och försöksverksamhet som sker i skogarna. Forskningsskogarna är ofta också regionalt populära utflykts- och besöksmål.

En promille av skogarna i Finland är i första hand reserverad för forskning

Naturresursinstitutet och dess föregångare Skogsforskningsinstitutet har haft nyttjat och förvaltat forskningsskogar sedan början av 1920-talet. De första forskningsskogarna inom det nuvarande Finlands område inrättades i Vesijako i Padasjoki och i Vilppula 1922. Forskningsskogarna har varit föremål för aktiv vård sedan de inrättades.

Idag har Naturresursinstitutet tillgång till 13 forskningsskogar med en sammanlagd areal på närmare 25 000 hektar. Arealen utgör ungefär en promille av Finlands skogsareal. Forskningsskogarna omfattar olika tillväxtmiljöer i olika delar av Finland, och i dem upprätthålls olika skogsstrukturer så att det ska finnas många olika försöksområden för olika forskningsbehov.

Syftet med skötseln av forskningsskogarna är att tillgodose befintliga och framtida forskningsbehov

I början av 2008 blev Forststyrelsen innehavare av marken för forskningsskogarna, och grunden för nyttjande av forskningsskogar är ett nyttjanderättsavtal med Forststyrelsen. Forststyrelsen sköter forskningsskogarna i enlighet med Naturresursinstitutets riktlinjer.

I forskningsskogarna finns pågående och avslutade försök samt försöksfria områden. Ett pågående försök används aktivt för forskning. Kännetecknande för experimentell skogsforskning är långa tidsserier, och ett försök kan pågå i årtionden. På områden som är fria från försök kan nya försök inrättas efter behov.

Syftet med skogsvården av sådana områden i forskningsskogar som är fria från försök är att åstadkomma stor variation i trädbeståndets volym och struktur, vilket skapar forskningsmöjligheter för framtida, delvis öppen experimentell forskningsverksamhet.