Figur 1.
Teknisk korrigering av referensnivån
Vilken är referensnivån för skog?
Markanvändningssektorn (LULUCF-sektorn), inklusive skogarna, kopplades till EU:s klimatmål i LULUCF-förordningen från 2018. Referensnivån för skog är den för varje medlemsstat särskilt fastställda nivån på skogens kolsänka som ingår i förordningen. Med hjälp av den beräknas resultatet för den brukade skogsmarken under den föreskrivna perioden 2021–2025. Om skogens kolsänka under perioden 2021–2025 ligger under referensnivån blir resultatet ett beräknat utsläpp. Om skogens kolsänka överstiger referensnivån, blir resultatet ett beräknat upptag.
Vid bedömningen av huruvida skyldigheterna enligt LULUCF-förordningen är uppfyllda beaktas också resultaten av andra markbokföringskategorier och tillgängliga möjligheter att tillämpa flexibilitet.
Varför har man gjort en teknisk korrigering av referensnivån för skog?
När referensnivån för Finlands skogar beräknades 2018–2020 skilde sig beräkningsmetoderna för växthusgasinventering delvis från dagens beräkningsmetoder (Figur 1). På grund av detta var det inte längre meningsfullt att jämföra referensnivån med resultat från inventeringar som beräknats med nuvarande metoder. I den nu utförda tekniska korrigeringen har referensnivån uppdaterats med nuvarande metoder för inventering. På så sätt kan man åter följa hur skogens kolsänka som rapporterats i inventeringsresultaten utvecklas i förhållande till referensnivån (Figur 2).
Enligt LULUCF-förordningen ska ändringar i inventeringsmetoderna föras in som tekniska korrigeringar i beräkningen av referensnivån. Medlemsstaterna ska lämna in en teknisk korrigering av referensnivån innan kommissionen 2027 kontrollerar hur skyldigheterna för perioden 2021–2025 har uppfyllts. Den ursprungliga referensnivån för Finlands skogar har fastställts av Europeiska kommissionen och gäller till dess att den slutliga tekniska korrigeringen 2027 godkänns i samband med kontrollen.
Den tekniska korrigering som gjorts nu är avsedd för nationellt bruk. Med hjälp av den kan man undersöka storleken på skogens kolsänka som rapporterats i de senaste inventeringsresultaten i förhållande till referensnivån och överväga Finlands möjligheter att uppfylla skyldigheten enligt LULUCF-förordningen för perioden 2021–2025. Den tekniska korrigeringen är inte slutgiltig, utan den görs på nytt varje gång det görs betydande utveckling av beräkningsmetoderna för växthusgasinventering.
Figur 2.
Vad är resultatet av den tekniska korrigeringen av referensnivån för skog?
Den ursprungliga referensnivån för Finlands skogar är
- -29,39 Mt CO2-ekv. inklusive träprodukter och -23,49 Mt CO2-ekv. utan träprodukter.
Efter den tekniska korrigeringen är den uppdaterade referensnivån
- -21,15 Mt CO2-ekv. inklusive träprodukter och -14,84 Mt CO2-ekv. utan träprodukter.
Vilka är de viktigaste reformerna av beräkningsmetoderna för växthusgasinventering som ingår i den tekniska korrigeringen?
Den största skillnaden mellan den ursprungliga och uppdaterade referensnivån uppstår genom reformen av beräkningsmetoden för koldioxidutsläpp från marken i dikade torvmarksskogar, som genomfördes i samband med växthusgasinventeringen 2021. Den uppskattning av koldioxidutsläppen från marken i torvmarksskogar som den nya beräkningsmetoden ger är sedan mitten av 2010-talet större än uppskattning enligt den tidigare metoden, vilket minskar skogarnas nettosänka i inventeringsresultaten under de senaste åren (Figur 1 och 2). När metodändringen nu beaktas som en teknisk korrigering även i beräkningen av referensnivån, minskar kolsänkan enligt referensnivån i motsvarande grad (Figur 1 och 2).
En mindre ändring i den tekniska korrigeringen är uppdateringen av de så kallade GWP-faktorerna (global warming potential, global uppvärmningspotential) som används vid inventeringen av metan och dikväveoxid. Koefficienterna används för att gemensamt kvantifiera olika växthusgasers inverkan på klimatet.
Hur ser kolsänkan i Finlands skogar ut i förhållande till den uppdaterade referensnivån?
I växthusgasinventeringen 2023 var nettosänkan för brukad skogsmark 2021 -11,81 Mt CO2-ekv. inklusive träprodukter och -8,17 Mt CO2-ekv. utan träprodukter. Detta innebär att skogens nettosänka 2021 inte nådde den uppdaterade referensnivån utan underskred den med 9,34 Mt CO2-ekv. inklusive träprodukter och 6,67 Mt CO2-ekv. utan träprodukter. (Figur 2). Bokföringskategorin brukad skogsmark inkluderar enligt LULUCF-förordningen inte beskogad mark, så dess nettosänka är något mindre än den i inventeringen rapporterade nettosänkan för markanvändningskategorin skogsmark (-8,32 Mt CO2-ekv.).
Hur ser läget i Finland ut med tanke på LULUCF-sektorns skyldigheter 2021–2025 efter uppdateringen av referensnivån?
I Naturresursinstitutets utlåtande från 2022 om uppfyllandet av skyldigheten för LULUCF-sektorn 2021–2025 uppskattades att om kolsänkan under åtagandeperioden 2021–2025 uppgår till sammanlagt 50–100 Mt CO2-ekv. och utsläppen från övriga kategorier förblir på nuvarande nivå måste man utöver den så kallade flexibilitetsnivån och användningen av Finlands separata flexibilitet även köpa 50–80 Mt CO2-ekv. utsläppsenheter från andra medlemsstater eller kompensera dem med enheter inom ansvarsfördelningssektorn.
I utlåtandet jämfördes den inventering som gjorts med de nuvarande inventeringsmetoderna med den ursprungliga referensnivån, beräknad enligt de föregående inventeringsmetoderna. Utlåtandet sammanföll alltså med den period då teknisk korrigering ännu inte hade gjorts och referensnivån och inventeringsresultaten inte var jämförbara. Efter uppdateringen av referensnivån ligger det beräknade underskottet utifrån antagandena i utlåtandet mellan 10 och 40 Mt CO2-ekv.
Vad betyder den tekniska korrigeringen och uppdateringen av referensnivån för Finlands mål för klimatneutralitet?
Uppdateringen av referensnivån för skog påverkar inte Finlands mål för klimatneutralitet, eftersom den inte ändrar uppskattningen av storleken på skogarnas nettosänka som rapporterats i växthusgasinventeringen. Utmaningen att uppnå klimatneutralitet är oförändrad.
Faktaruta: LULUCF-förordningen, bokföringskategorier och referensnivåer
I LULUCF-förordningen fastställs EU-medlemsstaternas skyldigheter när det gäller klimatmålen för markanvändningssektorn fram till 2030. Skyldigheten för perioden 2021–2025 är att de beräknade utsläppen i de sammanlagda resultaten av de olika bokföringskategorierna inom markanvändningssektorn (brukad skogsmark, beskogad mark, avskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark) inte överstiger de beräknade upptagen. För alla bokföringskategorier utom avskogad mark och beskogad mark används en referensnivå för beräkning av resultaten av dessa kategorier. Det beräknade utsläppet eller upptaget i en bokföringskategori fås då genom att från det sammanlagda nettoutsläppet eller nettoupptaget enligt växthusgasinventeringen 2021–2025 dra av referensnivån för bokföringskategorin multiplicerad med fem.
Referensnivån för bokföringskategorierna för brukad åkermark och brukad betesmark fastställs på grundval av de genomsnittliga utsläpp och upptag som rapporterats i växthusgasinventeringen för perioden 2005–2009. I stället utgörs referensnivån för skog av de projektioner som utarbetats av EU:s medlemsstater om utvecklingen av nettoupptaget (eller utsläppet) i den brukade skogsmarken. Förenklat beskriver projektionen hur stort skogens nettoupptag (eller utsläpp) skulle bli under åtagandeperioden 2021–2025 om man följde en hållbar skogsbrukspraxis på samma sätt som under perioden 2000–2009.
I samband med översynen av LULUCF-förordningen har man beslutat att avstå från användningen av referensnivåer vid uppföljningen av målen och skyldigheterna för perioden 2026–2030.
