Dåligt år för vandringslax i Neidenälven
Enligt en beräkning genomförd av Naturresursinstitutet (Luke) vandrade cirka 7 000 laxar upp i Neidenälven under sommaren 2022. Laxarna i älven räknades för första gången med hjälp av en ekolodningsmetod.
Av den uppskattade mängden vandringslax var 49 procent små laxar (50–65 centimeter), 47 procent medelstora laxar (65–90 centimeter) och endast fyra procent stora laxar (≥90 centimeter). Laxarnas vandring i Neidenälvens älvmynning var som aktivast från mitten av juni till mitten av juli. Efter detta minskade mängden laxar betydligt.
Förutom laxar vandrade uppskattningsvis 300 öringar på över 45 centimeter upp i Neidenälven. Endast enstaka puckellaxar förekom. Detta var att vänta eftersom puckellaxbeståndet fortfarande är litet under jämna år.
– En intressant observation i ekolodsberäkningen var det relativt rikliga beståndet av stora sikar. Dessa sikar lever i Neidenälvens älvmynning i tidvattenszonen och kan till och med göra korta besök i havet. Man känner till väldigt lite om sådana här sikbestånd, berättar Panu Orell, forskare vid Luke.
Ett dåligt laxår
Förutom i Neidenälven har laxbestånden under senaste år uppvisat en tillbakagång på ett stort område i Finnmark. Laxarnas överlevnad under havsskedet har försämrats, men grundorsakerna till detta är oklara.
På basis av laxfångsterna och resultaten från beräkningar från Kolttäköngäs fiskväg i älvens nedre lopp var Neidenälvens laxsäsong 2022 svag, om än något bättre än åren 2020–2021.
Utifrån resultaten från ekolodsberäkningen sommaren 2022 samt laxfångsterna och uppföljningsuppgifterna från fiskvägen från tidigare år har tre gånger mer lax vandrat upp i Neidenälven under de bästa åren på 2000-talet jämfört med 2022, det vill säga upp till 20 000 laxar per år.
Beräkningen genomfördes på Norges sida
Ekolodsberäkningen av laxar genomfördes i Neidenälvens norska del nedanför Kolttäköngäs vattenfall, cirka 10 kilometer uppströms från älvmynningen. Förutom ekolod utnyttjades för beräkningen även undervattensvideokameror, på basis av vilka ekolodsobservationernas artbestämningar utfördes.
Trots att beräkningsplatsen till sina fysiska egenskaper lämpar sig utmärkt väl för ekolod, visade det sig mycket utmanande vad gäller fiskarnas beteende. På beräkningsplatsen simmade både laxarna och de andra fiskarna mycket fram och tillbaka.
Rörelserna försvårade beräkningen och gjorde den långsammare. Dessutom uppskattades det att fiskar som simmade nedströms observerades sämre än fiskar som simmade uppströms. Av denna orsak är antagligen antalet laxar aningen överskattat.
Avsikten är att göra om ekolodsberäkningen under den närmaste framtiden och i detta sammanhang flytta beräkningsplatsen cirka två kilometer uppströms, till ovan om Kolttaköngäs vattenfall. Detta förminskar förhoppningsvis de problem som orsakas av fiskarnas rörelser fram och tillbaka.
Uppgifterna om laxmängden som har samlats in från Neidenälven används för att bedöma uppfyllandet av målen för de lekbestånd av lax som har fastställts för vattendraget samt för planering av vårdåtgärder för vattendragets laxbestånd.
