Skogsresurser
Producent: Naturresursinstitutet
Grund för sammanställningen: Statistiken baserar sig på lagen om Naturresursinstitutet (561/2014)
Finansieringsgrund: Materialets produktion finansieras av Naturresursinstitutet
1. Statistikens relevans
1.1 Datainnehåll och användningsändamål
Skogsresurseruppgifterna innehåller information om skogsareal, trädbeståndets volym och biomassa, tillväxt, skogarnas hälsa och mångfald samt avverkningsmöjligheter enligt RST-materialet. Resultaten av riksskogstaxeringen (RST) används för både den nationella och internationella skogs- och miljöpolitikens behov. Dessutom utnyttjas resultaten i skogsbruksplaneringe och som grundläggande information för investeringsbeslut inom skogsindustrin, beräkningen av växthusgasutsläpp och som forskningsmaterial.
1.2 Begrepp och klassificeringar
1.2.1 Klassificering av skogsbruksmark
Markarealen indelas i skogsbruksmark och övrig mark. Skogsbruksmark är mark som inte används för andra ändamål. I skogsbruksmark ingår mark som är tillgänglig för virkesproduktion och mark som inte omfattas av virkesproduktion. Avverkningar är förbjudna på områden som inte används för virkesproduktion. Områden som inte omfattas av virkesproduktionen är bland annat lagstadgade skyddsområden, områden som skyddats genom ägarens beslut, områden som omfattas av skyddsprogram och de planområden där avverkningar är förbjudna.
Skogsbruksmark indelas enligt virkesproduktionsförmåga på följande sätt:
Skogsmark: trädbeståndets potentiella årliga medeltillväxt är minst 1,0 m³/ha
Tvinmark: trädbeståndets potentiella årliga medeltillväxt är mindre än 1,0 m³/ha men minst 0,1 m³/ha
Impediment: trädbeståndets potentiella årliga medeltillväxt är under 0,1 m³/ha
Övrig skogsbruksmark: inkluderar skogsbilvägar, skogsbrukets permanenta lager- och tomtområden, grustag, viltåkrar etc. som hör till skogshelheten.
På basis av markgrund klassificeras skogsmark, tvinmark och impediment vidare i moar och torvmarker. Torvmarker är områden där det organiska lagret som täcker mineraljorden består av torv eller där över 75 procent av ytvegetationen består av myrväxter.
1.2.2 Gruppering av skogsägare
Gruppering av skogsägare som används i riksskogstaxeringen:
Privata: Privatpersoner, personsammanslutningar, dödsbon, firmor etc.
Bolag: Aktiebolag (exkl. bostadsaktiebolag) och deras pensionsstiftelser.
Staten: Forststyrelsen och statens övriga ämbetsverk och inrättningar.
Övriga: Kommuner, församlingar och samfälligheter. Till samfälligheter räknas andelslag, samfällda skogar, kommanditbolag, bostadsaktiebolag och stiftelser.
1.2.3 Torvmarkernas dikningssituation
På basis av dikningens påverkan indelas dikade torvmarker i nydikningar, förändringar och torvmoar.
Nydikning: torvmark där dikningen ännu inte har påverkat undervegetationen och trädbeståndets tillväxt. Nydikningar är också torvmarker där diken har täppts till så att torvmarken har återgått till samma tillstånd som före dikningen.
Förändring: ett dikat området där trädbeståndets tillväxt har återhämtat sig avsevärt men där undervegetationen präglas av den ursprungliga torvmarktypen.
Torvmo: myrväxterna har ersatts av skogsväxter, och myrens vattenhushållning förhindrar inte trädbeståndets slutenhet.
1.2.4 Utvecklingsklasser för skogsdungar
Utvecklingsklasserna för skogsdungar beskriver trädbeståndets utvecklingsfas utifrån skogsvården och virkesproduktionen. Utvecklingsklassen fastställs endast för skogsmark.
Kal förnyelseyta: en till följd av förnyelseavverkning trädlös yta eller ett trädlöst område där det kan finnas trädbestånd som måste röjas och/eller enskilda kvarlämnade träd eller trädgrupper.
Yngre plantbestånd: de odlade plantornas medellängd är under 1,3 meter.
Äldre plantbestånd: medellängden är över 1,3 meter, men trädens diameter i brösthöjd är i allmänhet under 8 cm och för de grövsta träden högst 10 cm.
Klenare gallringsbestånd: vid gallring ger avverkningen främst fibervirke.
Grövre gallringsbestånd: beståndet består främst av stammar i timmerstorlek.
Förnyelsemoget bestånd: följande avverkning är förnyelseavverkning.
Skärmträdsställning: förnyelseavverkning har genomförts och det har kvarlämnats ca 150–300 träd per hektar för plantuppslaget.
Fröträdsställning: förnyelseavverkning har genomförts och det har kvar lämnats ca 30-150 träd per hektar för frösättning.
1.2.5 Kvaliteten på vården av trädbeståndet
Kvalitetsklasser för skogsvård:
God: Trädslaget lämpar sig för växtplatsen och hanteringen av trädbeståndet har varit förenlig med kraven på god skogsvård. Det dominerande kronskiktets virkesförråd är lämpligt tätt och jämnt.
Nöjaktig: Skogen kan nästan utnyttja jordgrundens tillväxtförutsättningar.
Försvarlig: Trädbeståndet är glest eller har faktorer som avsevärt försämrar trädbeståndets struktur, såsom skador, bestånd med en svag teknisk kvalitet eller en stor andel trädslag av mindre värde. En klar försening i avverkning eller andra vårdåtgärder kan leda till att skogsbeståndets kvalitet klassificeras som försvarlig.
Bestånd i underproduktion: Skogsbeståndets produktion understiger avsevärt (i allmänhet med minst 40 procent) den produktion som kan uppnås på växtplatsen. Detta kan bero på olämpliga trädslag, skador, alltför glest eller gammalt trädbestånd, trädbeståndets tekniska kvalitet etc. Bestånd i underproduktion måste antingen förnyas omedelbart eller brukas med tanke på den kortsiktiga värdeökningen men dock inte till slutet av omloppstiden. En kalhuggen yta är i underproduktion om det gått över 4 år från förnyelseavverkningen och ytan inte har odlats.
1.3 Undersökningsobjekt och informanter
Objektet för riksskogstaxeringen är alla skogar och övriga markområden i landet. Mätningarna av trädbeståndets volym och tillväxt fokuserar i allmänhet på skogs- och tvinmark. Mätningarna och klassificeringarna görs på provytor som fastställs i det systematiska samplet. Förutom för terrängmätningar erhålls information om provytorna för utredning av ägargrupp och begränsningar av virkesproduktionen från Lantmäteriverkets fastighetsregister, tillgängliga kartor över skydds- och planområden samt, när det gäller Forststyrelsens mark, från Forststyrelsens skogsdatasystem. Markarealen erhålls från Lantmäteriverkets kommunspecifika statistik över markarealer.
1.4 Beaktande av användarnas perspektiv
RST:s informationsinnehåll och resultattjänst utvecklas fortlöpande på basis av respons av användare och kontakter med RST:s forskare och aktörer inom skogsbranschen.
2. Uppgifternas exakthet och tillförlitlighet
2.1 Undersökningsmetod
Skogsresursuppgifterna baserar sig på riksskogstaxeringar sedan 1920-talet. Information insamlas om skogarnas arealer, trädbeståndets volym och biomassa, tillväxt samt skogarnas välmående och biologiska mångfald. Materialet i RST baserar sig på provytor som omfattar hela Finland och av vilka en del är permanenta provytor som mäts på nytt och en del provytor som endast mäts vid en taxering. Provytornas sampeltäthet är större i södra än i norra Finland.
2.2 Faktorer som påverkar statistikens tillförlitlighet
Riksskogstaxeringen baserar sig på terrängmätningar som i sin tur baserar sig på ett statistiskt urval. Till exempel materialet i RST 11 omfattade ca 70 000 provytor på hela markarealen och 58 000 provytor på skogsbruksmark. På provytorna på skogs- och tvinmark mättes sammanlagt 473 000 levande träd. Samplingsfelet bedöms med en estimator som utvecklats för beräkning av standardfelet i det systematiska samplet. Det relativa standardfelet för till exempel den totala volymen för hela landets trädbestånd är ca 0,5 procent. En avgörande faktor när det gäller planeringen av provytornas täthet är möjliggörandet av tillräckligt tillförlitliga landskapsvisa resultat.
2.3 Felkorrigeringsmetoder
Eventuella fel i statistiken korrigeras så snabbt som möjligt. De korrigerade uppgifterna publiceras på statistikens webbplats.
3. Uppgifternas tidsenlighet
Mätningar som gjorts under ett år möjliggör inte beräkning av tillförlitliga resultat för alla nyckeltal, och därför kombineras mätmaterial för flera år i beräkningen. Den tidpunkt som resultaten representerar beror därför på mättidpunkten som använts för materialet i beräkningen. Till exempel resultaten av RST11 som mättes 2009–2013 kan således anses representera 2011. Resultaten av trädbeståndets tillväxt representerar läget ca 2008, eftersom de baserar sig på tillväxtmätningar under fem fullständiga vegetationsperioder före taxeringen.
4. De statistiska uppgifternas enhetlighet och jämförbarhet
Riksskogstaxeringen producerar en tidsserie om skogarnas utveckling i Finland sedan 1920-talet. Fördelar med riksskogstaxeringen är också ett omfattande datainnehåll, objektivet och statistisk felfrihet. RST ger tillförlitlig information om skogsresurser i hela landet och om alla ägargruppers skogar. Det gäller dock att beakta förändringarna i hela landets areal (landavträdelserna efter kriget) och regionklassificeringarna samt förändringarna i den information som insamlas om skogsresurser och i klassificeringarna av den.
5. Uppgifternas tillgänglighet och tydlighet
Statistiken publiceras i Naturresursinstitutets statistiktjänst på stat.luke.fi under skogsresurser - RST.