EU-lagstiftning om återställande av natur som publiceras i vår kan öka behovet av miljörestaurering i Finland

Europeiska kommissionen kommer troligen att publicera ett utkast till lag om återställande av livsmiljöer under våren 2022. Utgående från den förberedande utredningen kan laginitiativet medföra stora behov av miljörestaurering i Finland.

Forststyrelsens naturtjänster, Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral har tagit fram en förstudie om konsekvenserna för Finland av målen i utkastet till Europeiska unionens lagstiftning om återställande av natur.

Specialplanerare Santtu Kareksela från Forststyrelsen som ledde rapportarbetet, berättar att förundersökningen riktades främst på att utreda effekterna av ett mål, nämligen att 30 procent av den försämrade arealen av livsmiljöer enligt bilaga 1 till habitatdirektivet ska återställas före 2030.

Stort behov av återställande – stora osäkerheter

Enligt en preliminär uppskattning kan målet för återställande av natur i Finland innebära miljörestaurering av 1,2 miljoner hektar och medföra kostnader på 1,5–1,8 miljarder euro. De naturtyper där miljörestaurering behövs mest är torvmarker, skogar, hav, inlandsvatten och fjäll. Eventuellt går det att stärka åtgärdernas effekt och minska kostnaderna genom att prioritera åtgärder och de naturtyper som ska restaureras.

På grund av det enorma restaureringsbehovet måste återställande åtgärder också vidtas utanför skyddsområdena. Miljörestaurering av torvmarker och vård av lundar och åsar är i synnerhet åtaganden som omfattar även skogsmarker som ägs av staten och enskilda.

– Visserligen finns det betydande osäkerheter i fråga om både den areal som ska återställas och kostnaderna för det, och de måste klarläggas närmare, säger Santtu Kareksela.

Restaurera eller förbättra livsmiljöernas status?

I rapporten behandlas återställande i vid bemärkelse, som många olika slags åtgärder för ekologisk restaurering. Sådana är bland annat fördämning av diken på torvmarker, skydd av skogarna och avlägsnande av vandringshinder för fisk i vattendrag. I fråga om vattenekosystemen är det avgörande hur belastningsminskande åtgärder i avrinningsområdena beaktas.

– Det är fortfarande oklart hur återställande kommer att definieras i lagutkastet och om till exempel åtgärder för att förbättra vattenstatusen i vattendragens avrinningsområden kommer att räknas som restaurering av vattenekosystem, säger specialforskare Aleksi Räsänen från Naturresursinstitutet, som medverkade i rapporten.

Utredningen är preliminär

Eftersom något utkast till lagstiftning om återställande av natur ännu inte har offentliggjorts fanns det ingen säkerhet om dess mål vid tidpunkten för utredningen. Därför är rapporten en förstudie. Laginitiativets konsekvenser bör utredas närmare i ett senare skede av en bred grupp experter.