Disputation: Enbart koldioxidavtryck ger inte en rättvisande bild av den ekologiska hållbarheten för jordbruksproduktion

Hållbarheten för jordbruksproduktion bör mätas på ett allsidigt sätt med hjälp av indikatorer som beskriver olika miljökonsekvenser, såsom klimatpåverkan och hur effektivt naturresurser används. Enligt Katri Joensuu, som är forskare på Naturresursinstitutet och disputerar i ämnet, skulle det vara viktigt att till exempel beakta hur odling påverkar åkermarkens kvalitet och hur effektiv användningen av näringsämnen är i olika skeden av produktionskedjan när man bedömer hållbarheten för produktionssystem inom jordbruket.

I sin doktorsavhandling identifierade JSM Katri Joensuu de viktigaste indikatorerna för miljöpåverkan inom jordbruksproduktion. Som en del av metodologin livscykelanalys utvecklade man under arbetet också metoder för bedömning av de nya indikatorerna för miljöpåverkan som rör jordmånens kvalitet och hur effektivt näringsämnen används vad gäller jordbruksprodukter.

Nuvarande metoder för livscykelanalys bristfälliga när det kommer till jordbruksproduktion

Det har konstaterats att jordbruket har en stor inverkan på bland annat klimatförändringen, övergödning och att den biologiska mångfalden minskar. Till exempel lämpar sig livscykelanalys (LCA) för att bedöma omfattningen av miljöpåverkan och livscykelanalys används i stor utsträckning för att kvantifiera miljöeffektiviteten hos produkter och produktionssystem. Med hjälp av livscykelanalys kan man identifiera de bästa sätten att kontrollera och minska produktionens miljöpåverkan.

De mest använda LCA-metoderna innehåller en rad olika kategorier för miljöpåverkan, såsom utsläpp av växthusgaser, uttunning av ozonlagret i stratosfären samt försurande, övergödande och ekotoxisk påverkan.

– Största delen av de här metoderna togs ändå ursprungligen fram för att bedöma miljöpåverkan hos industriella processer, och de räcker nödvändigtvis inte till för att på ett omfattande sätt beskriva miljöpåverkan hos jordbruksproduktion baserad på biologiska processer, säger Katri Joensuu.

Den främsta miljöpåverkan inom jordbruksproduktion visade sig vara att den biologiska mångfalden minskar, globala kväve- och fosforkretslopp rubbas, markanvändningen förändras och klimatet påverkas.

Åkermarkens kvalitet och näringsflöden är också centrala för hur hållbart jordbruket är

Vad gäller markanvändning är de främsta indikatorerna som beskriver åkermarkens kvalitet erosion, markpackning och att organiskt material minskar, och för att bedöma de här finns metoder som passar ihop med LCA.

– Utöver de här skulle en separat indikator som beskriver hur effektivt olika näringsämnen används göra det lättare att tolka näringsflöden relaterade till produktionskedjan, samt att kontrollera utsläpp som orsakar övergödning, säger Katri Joensuu.

Katri Joensuus doktorsavhandling ”Improving the Life Cycle Assessment of agricultural products: Focus on soil quality and nutrient footprint” granskas den 9 september 2022 kl. 13.15 vid agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Disputationen hålls i sal 108 (ls B3), i Metsätieteiden talo, Ladugårdsbågen 7, Helsingfors. Disputationen kan även ses på distans: https://video.helsinki.fi/unitube/live-stream.html?room=l3. Opponent är Serina Ahlgren, biträdande professor vid forskningsinstitutet RISE Research Institutes of Sweden i Sverige och kustos är Hanna Tuomisto, biträdande professor vid Helsingfors universitet. Doktorsavhandlingen publiceras i serien Dissertationes Schola Doctoralis Scientiae Circumiectalis, Alimentariae, Biologicae.