Nitrathalter i yt- och grundvatten

Nitrathalten i grundvattnet har varit nästan oförändrad, men däremot har nitrathalten i ytvattnet ökat något.

Nitraterna i sjöar och vattendrag härstammar från gödsel eller nedbrytning av kvävehaltiga ämnen, avloppsvatten från samhället och utdikning av våtmarker.

Kväve är ett av de huvudsakliga växtnäringsämnena som det normalt inte finns någon stor förekomst av i sjöar och vattendrag. En riklig tillgång på kväve är en av orsakerna till övergödning i sjöar och vattendrag.

Merparten av exponeringen för nitrat härstammar från naturliga källor: grönsaker, frukter och hushållsvatten. Genom hanteringen av vegetabilier och god odlingspraxis kan intaget minskas.

Allmänt taget ligger nitrathalterna i yt- och grundvattnet i Finland på en låg nivå jämfört med i de övriga länderna i Europa. I grundvattnet överskreds värdet 50 mg/l nitrat under perioden 2012–2015 på fyra områden som belastas av jord- och skogsbruk, men till största delen var halterna under 25 mg/l. Sedan 1996 har nitrathalterna i grundvattnet i regel varit stabila och inga kraftiga uppåtgående trender upptäcktes under perioden 2012–2015.

Indikatorn beskriver förändringar i nitrathalterna i sjöarnas och vattendragens avrinningsområden. Nitrat (nitratjonen NO3-) är en förening som förekommer i naturen.

Uppgifter om nitrathalterna i vatten hämtas i miljöförvaltningens system, där det finns samlad information om kvaliteten på vattenprover.

Indikatorn är en av effektindikatorerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).

Nästa uppdatering av indikatoruppgifterna sker 2022.