Torvmarksskogarna är en betydande virkesreserv – men hur kan man utnyttja virket utan att belasta miljön?

Bild

Slutavverkning och iståndsättningsdikning ger upphov till utsläpp både i vattendragen och i atmosfären. I dag söker man nya lösningar för virkesdrivning i torvmarksskogar med modeller som bygger på kontinuitetsbruk eller kanthuggning.

Torvmarksskogarna och ett hållbart nyttjande av dem har varit mycket framme i debatten kring skogarna på sistone. I Finland finns över fem miljoner hektar skog som växer på torvmark. De här torvmarksskogarna står för ungefär en fjärdedel av virkesbeståndet och en femtedel av virkesuttaget.

Torvmarksskogarna utgör en betydande resurs. Det är inte realistiskt att vi löser problemen genom att helt sluta bruka torvmarksskogarna, säger programdirektör Anne Tolvanen vid Naturresursinstitutet.

Torvmarksskogarna är en betydande virkesreserv både på riksnivå och regionalt. I en del landskap, som Norra Österbotten, utgör torvmarksskogarna 30–40 procent av hela skogsmarksarealen.

Enligt uppskattningarna kommer virkesuttaget från torvmarksskogarna att öka ytterligare de närmaste åren, eftersom nästan en femtedel av dem har nått avverkningsmogen ålder. Å andra sidan är det inte lika entydigt att utnyttja torvmarksskogar som skog på fast mark, eftersom olämpliga skogsbruksmetoder orsakar utsläpp i luften och vattendragen.

Det gäller att hitta nya sätt att ta tillvara virkesreserverna i torvmarksskogarna utan stora utsläpp från avverkningarna.

– Torvmarksskogarna utgör en betydande resurs. Det är inte realistiskt att vi löser problemen genom att helt sluta bruka torvmarksskogarna, säger programdirektör Anne Tolvanen vid Naturresursinstitutet.

Belastar vattendragen och atmosfären

I Finland började man dika ut torvmarksskogar efter krigen och utdikningsaktiviteterna fortsatte in på 1970-talet. Torrläggningen förbättrade beståndstillväxten, men det dröjde till 1990-talet innan man fick upp ögonen för miljöbelastningen.

Till följd av utdikningen sköljs näringsämnen, som kväve, fosfor och fasta partiklar ut i vattendragen. I början antog man att den här påverkan på vattendragen är kortvarig, men senare har man insett att den kan pågå i tiotals år.

Samtidigt konstaterade forskare att utdikning av torvmarksskogarna också påverkar klimatet. Om grundvattnets nivå sjunker för mycket, torkar torven ut och bryts ned så att det frigörs koldioxid. För hög grundvattennivå leder till att det frigörs metan från marken.

Det har forskats flitigt i torvmarksskogarna de senaste åren. Samtidigt har man kommit underfund med att det finns sådana kopplingar mellan träden och marken som man måste förstå för att det ska vara möjligt att nyttja torvmarksskogarna på ett hållbart sätt.

Målet är att uppnå stabilitet

Torvmarksskogar har traditionellt förnyats med slutavverkning och efterföljande iståndsättningsdikning. Vi vet redan att det behövs alternativ för detta.

Målet med torvmarksskogsbruk bör vara att uppnå ett så stabilt läge som möjligt, säger specialforskare Hannu Hökkä vid Naturresursinstitutet.

– Målet med torvmarksskogsbruk bör vara att uppnå ett så stabilt läge som möjligt, säger specialforskare Hannu Hökkä vid Naturresursinstitutet.

I torvmarksskogarna bör grundvattenytan ligga cirka 30 cm under markytan. Med sådant djup har trädens rötter tillräcklig tillgång till syre, samtidigt som torvlagret längre ned i marken ligger under vattenytan där det hålls intakt och inte bryts ner.

Grundvattennivån regleras av trädbeståndet. I en förnyelsemogen skog är avdunstningen via träden stor, och det börjar frigöras koldioxid från jordmånen. Om hela beståndet avverkas på en gång upphör visserligen avdunstningen, men grundvattnet stiger upp nära markytan, och det frigöras metan, som också är en växthusgas.

I dag söker man lösningar för virkesdrivning i torvmarksskogar med verksamhetsmodeller som bygger på kontinuitetsbruk eller kanthuggning (teghuggning). På grankärr har man fått goda resultat med avverkningar enligt kontinuerligt skogsbruk. Granen är ett skuggträd som förnyas på naturlig väg med plock- och luckavverkningar. Om man stimulerar tillväxten i det kvarlämnade beståndet med askgödsling, effektiviseras avdunstningen så mycket att det inte alltid är nödvändigt att rensa dikena.

Däremot är tallen ett ljusträd, som kräver större öppningar i beståndet för att förnya sig. Naturresursinstitutet studerar för tillfället om kanthuggning kan användas för förnyelse av tallmyrar. Kanthuggning går ut på att man hugger upp 20–30 meter breda korridorer av varierande längd i skogen. Enligt simuleringar kan kanthuggning vara en lönsam metod förutsatt att man får ett tillräckligt plantuppslag i korridorerna.

Ständigt mer kunskap

På sistone har den allmänna opinionen vänts mot skogsbruk på torvmark. De skarpaste motståndarna hävdar att utdikning var ett stort misstag.

– Det är enkelt att lägga skulden på tidigare generationer, men vi bör komma ihåg att grunden för den välfärd vi har i dag är att nyttjandet av naturresurserna effektiviserades efter krigen. I stället för att skuldbelägga, bör vi vända blicken framåt, säger Anne Tolvanen.

Nu presenteras det ny forskning om torvmarksskogar hela tiden. Ju mer vi vet om torvmarksskogarna, desto bättre kan vi ta hänsyn till deras särdrag i skogsbruket. 

– De nya anvisningarna hjälper att minska de negativa effekterna av verksamheten i torvmarksskogarna, utan att göra större avkall på virkesproduktionen, säger Hannu Hökkä.

text: Maria Latokartano