Är kanthuggning lösningen för kontinuitetsskogsbruk på tallmyrar?

Bild

Forskare menar att det är en lovande metod, men att det behövs mer information exempelvis om förändringarna i grundvattennivån och hur plantuppslaget påverkas.

Torvmarksskogarna är en betydande råvarureserv för skogsindustrin i Finland, men hur de ska brukas är ingen enkel fråga. Traktskogsbruk, som bygger på slutavverkning och skogsodling, medför i torvmarksskogarna en betydande risk för negativ påverkan på klimatet och ökade utsläpp i vattendrag.

Kontinuitetsbruk har setts som ett potentiellt svar på utmaningarna för skogsbruket i torvmarksskogar och på grankärr verkar det vara en lovande metod. Avverkningar enligt kontinuitetsbrukssystemet som lämpar sig för granbestånd är däremot inte direkt tillämpliga på tallmyrar. Tallen är ett ljusträd som kräver en större lucka i beståndet för att förnyelsen skall komma i gång.

Nu söker man efter lösningar för förnyelse på tallmyrar med kanthuggning där man hugger upp 20–50 meter breda korridorer i skogen. Enligt forskarna vid Naturresursinstitutet är metoden lovande.

Kanthuggning kan vara lösningen för kontinuitetsskogsbruk på tallmyrar, säger Anssi Ahtikoski

”Kanthuggning kan vara lösningen för kontinuitetsskogsbruk på tallmyrar”, säger ledande forskare Anssi Ahtikoski vid Naturresursinstitutet.

Lönsamheten blir bättre norrut

Kanthuggning har inte varit en vanlig metod i Finland. Den används nog, men i mindre utsträckning än andra avverkningsmetoder. Därför är den här metoden ännu förknippad med ett antal frågor som forskare för närvarande försöker besvara.

En fråga gäller den ekonomiska lönsamheten. Jämfört med slutavverkning är virkesuttaget mindre vid kanthuggning. Å andra sidan uppstår inga kostnader för exempelvis iståndsättningsdikning, markberedning eller skogsodling.

”Vi utredde lönsamheten för kanthuggning med räntesatser på 2–5 procent, på olika håll i Finland. Räntesats kan ses som den årliga avkastningen (%) som skogsägaren förväntar sig få av investeringen. Det visade sig att med en räntesats på 3–5 procent är kanthuggning en mer lönsam metod än slutavverkning i södra delen av Mellersta Finland och den relativa lönsamheten blir allt bättre ju längre norrut vi går”, säger Anssi Ahtikoski.

En förklaring är enligt Ahtikoski att den långsamma beståndstillväxten i norra Finland jämfört med södra Finland minskar förnyelseinvesteringens lönsamhet. Dessutom uppstår det inte heller alltid kostnader för plantskogsskötsel.

”Det finns två tänkesätt kring plantskogsskötsel efter kanthuggning. Personligen är jag benägen att tänka att röjning av plantskog inte alltid behövs i norra Finland.”

Studien visade att den ekonomiska lönsamheten vid kanthuggning inte är direkt proportionell mot bredden av den korridor som avverkas.

”Lönsamheten vid kanthuggning påverkas av korridorens bredd och av till exempel kantskogen. Å ena sidan hämmar kantskogens skugga det nya plantornas utveckling, men å andra sidan ger kantskogseffekten en något bättre medeltillväxt för de trädbevuxna områdena. Eftersom kantskogens medelhöjd är olika på olika ställen är det svårt att få klarhet i hur mycket kantskogen slutligen inverkar på lönsamheten vid kanthuggning."

Många faktorer höjer grundvattennivån

Det är brist på uppmätt data gällande kanthuggning. Utöver mätdata använder forskarna sig av tillväxtmodeller för att uppskatta trädbeståndets framtida utveckling. Enligt Anssi Ahtikoski ger till exempel modeller för initial utveckling en relativt tillförlitlig prognos för plantuppslaget. Problemet är dock att modellerna räknar med medelvärden på grundvattennivån som i verkligheten är varierande.

”Modellerna utgår ifrån att vattenhushållningen inom korridoren är homogen, men så är det ju inte.”

Grundvattenytan vid kanthuggning ligger högre inom den avverkade korridoren än inom det område som inte avverkats.

Forskare Leena Stenberg vid Naturresursinstitutet har satt sig in i vattenhushållningen och vattenbelastningen i torvmarksskogar. Enligt henne ligger grundvattenytan vid kanthuggning högre inom den avverkade korridoren än inom det område som inte avverkats.

”Inom den avverkade korridoren är grundvattenytan desto djupare ju närmare kantskogen man är. Hur långt kantskogens torrläggande effekt sträcker sig och hur högt grundvattnet stiger beror på många faktorer.”

Grundvattnets nivå påverkas förutom av storleken på träden i den skog som inte avverkats även av bland annat korridorens bredd, avståndet till dikesnätet, typen av torv och väderleken.

Om sommaren är regnig, kan grundvattenytan ibland stiga till marknivå i den avverkade korridoren.

Lokala kunskaper och eftertanke behövs

Forskarnas nästa mål är att ta fram en modellram som kombinerar beräkning av den ekonomiska lönsamheten med prognoser för fluktuationerna i grundvattennivån. Då kan forskarna göra mer exakta beräkningar av metodens lönsamhet.

”Forskningen kring kanthuggning är väldigt ny. Men jag vågar påstå att metoden är bra, förutsatt att den används med eftertanke”, säger Anssi Ahtikoski.

Lokalt anpassade kunskaper spelar en avgörande roll. Om man redan på förhand vet att platsen blir vattensjuk under regniga sommar, är metoden inte den bästa tänkbara.

"Om vattnet ligger kvar på platsen två somrar i rad, försämras förutsättningarna för plantuppslag", säger Anssi Ahtikoski.

Text: Maria Latokartano