Askåterföring ökar beståndstillväxten i torvmarksskogar men effekterna på jordmånen är dåligt kända

Bild

Forskningen kring användningen av aska som gödselmedel var länge inriktad på tallmyrar. Senare har man märkt att problem med näringsförsörjningen också förekommer på grankärr. Vilken effekt askåterföring har på växtrytmen hos träden på grankärr är ännu inte känt.

Gödsling med aska rekommenderas i torvmarksskogar för att motverka de vanliga störningarna i näringstillgången i jordmånen, framför allt bristen på kalium. Effekten på beståndstillväxten på tallmyrar har studerats länge – en del av försöken grundades mer än 30 år sedan – och det finns ett relativt gott faktaunderlag gällande träaskans gynnsamma effekt på trädens tillväxt. Den tidigare forskningen har dock fokuserat endast på tallmyrar.

”Förr trodde man att näringsämnena var i en bättre balans på grankärren jämfört med tallmyrarna, och därför studerade man inte dem på samma sätt”, säger specialforskare Hannu Hökkä.

Sedermera har man konstaterat att störningar i näringsförsörjningen också kan förekomma på grankärr och problemen blir mer påtagliga mot slutet av omloppstiden.

”För närvarande känner vi inte till hur askåterföring inverkar på trädens tillväxtrytm på grankärr.”

Träden behöver kalium för att reglera vattenhushållningen och transportera fotosyntesprodukter. Kaliumbrist återspeglas på träden som gulnande barr, så kallat toppbyte samt att enstaka träd dör.

Allvarlig kaliumbrist kan leda till att tillväxten i ett bestånd stagnera och blir negativ. Med tanke på kolsänkan i skogen är det en stor sak, säger Hannu Hökkä.

”Allvarlig kaliumbrist kan leda till att tillväxten i ett bestånd stagnera och blir negativ. Med tanke på kolsänkan i skogen är det en stor sak”, säger Hannu Hökkä.

Risken för kaliumbrist är störst på torvmarker där torvlagret är tjockt. I Finland finns totalt cirka 530 000 hektar grankärr med ett tjockt torvlager.

”Särskilt i sydvästra Lappland är trädbestånd som uppvisar symtom på kaliumbrist en vanlig syn.”

Askåterföringens effekter på jordmånen fortfarande dåligt kända

Vid gödsling sprids i genomsnitt 3 000–5 000 kilo aska ut per hektar. Askan påverkar hela ekosystemet i torvmarksskogen inte bara träden.

”Vi vet att pH-värdet stiger och den mikrobiella aktiviteten ökar i marken efter gödsling med aska, men i övrigt är effekterna på jordmånen fortfarande dåligt kända. Forskningen har dock gett indikationer på att gödsling med aska accelererar nedbrytningen av torven”, säger forskare Päivi Väänänen.

Askåterföring har setts som ett sätt att öka kolupptaget inom markanvändningssektorn, till vilken skogarna hör. Forskarna vill nu veta hur snabbare nedbrytning av torven påverkar helheten.

”Det är en fråga som hittills studerats väldigt lite. Tidigare data tyder på att en skog som gödslats med träaska fortfarande är en kolsänka trots att de markrelaterade utsläppen ökar”, säger Päivi Väänänen.

”Vi måste ändå tänka på att kolförrådet i trädbeståndet är kortvarigt jämfört med marken, där kol kan lagras i tusentals år. Min uppfattning är att det på lång sikt inte är klokt att acceptera ökade markrelaterade utsläpp, eventuellt i flera årtionden, bara för att stimulera beståndstillväxten. Visserligen är skillnaderna mellan ståndorter stora i det här avseendet, och det går att påverka nedbrytningen av torven också genom att reglera vattennivån i torvmarksskogen."

Gödsling med aska inverkar också på vattendragen. De kortsiktiga effekterna är små, men de långsiktiga effekterna är fortfarande dåligt kända.

Vi studerar för närvarande på vilket sätt askgödslingen kan optimeras så att den orsakar såväl en minimal risk för vattenpåverkan som en minimal ökning av nedbrytningstakten av torven, säger Päivi Väänänen.

”Vi studerar för närvarande på vilket sätt askgödslingen kan optimeras så att den orsakar såväl en minimal risk för vattenpåverkan som en minimal ökning av nedbrytningstakten av torven”, säger Päivi Väänänen.

Askåterföringens effekt varierar beroende på ståndort

På lämpliga ståndorter kan gödsling med träaska ge en ökning av beståndstillväxten med i genomsnitt tre kubikmeter per hektar. Torvmarksskogarna utgör dock inte en homogen grupp, utan variationen mellan olika ståndorter är enorm. Forskarna tror att i takt med att kunskaperna ökar kommer de att kunna ta fram specifika rekommendationer för gödsling med aska på olika ståndorter.

”Tidigare forskning av askåterföringens effekter på de markrelaterade växthusgasutsläppen har inriktats på torvmarker som knappt duger för skogsbruk på grund av karg jordmån eller extrem näringsobalans. Nu pågår studier som ger information om torvmarker klassificerade som blåbärstorvmo och lingontorvmo, som är vanligare ståndorter inom skogsbruket”, säger specialforskare Paavo Ojanen.

Oavsett ståndortstyp ska skogen skötas på ett annat sätt efter gödsling med aska än före gödslingen. Avverkningstiderna ändras och det behövs mindre dikesunderhåll.

Hela skogsskötselprogrammet ändras efter gödsling med aska, säger Paavo Ojanen.

”Hela skogsskötselprogrammet ändras efter gödsling med aska. För att förändringarna ska kunna beaktas under hela omloppstiden behövs mätningar och utifrån mätningarna modeller av trädbeståndets tillväxt och ämneskretsloppet i hela ekosystemet”, säger Paavo Ojanen.

Text: Maria Latokartano