På grankärr kan tillräcklig torrläggning uppnås med trädbeståndet – utan utdikning

Bild

Grandominerade torvmarksbestånd kan brukas utan kalavverkning och gallras vart 15:e år. Ett bestånd som gallras på ett lämpligt sätt kan själv reglera vattennivån så att det inte behövs någon dikning. Metoden är ekonomiskt lönsam, men där finns en risk för att träden tar skada av de upprepade gallringarna.

Utdikade torvmarksskogar utgör en fjärdedel av avverkningspotentialen för de kommande åren, och arealen slutavverkningar i torvmarksskogar håller på att öka. Slutavverkning av torvmarksskog och därpå följande utdikning belastar vattendrag och atmosfär.

Naturresursinstitutet har med experiment och modellberäkningar visat att det på grankärr går att reglera trädbeståndet och avdunstningen med plockavverkning, så att grundvattennivån hålls tillräckligt lågt och ingen iståndsättningsdikning behövs.

Plockhuggning är en metod som används i kontinuitetsskogsbruket och innebär att man avverkar träd av alla storleksklasser. Man lämnar kvar unga, livskraftiga träd och dessutom grova träd i det dominerande kronskiktet som fungerar som fröträd.

– Vi har gjort simuleringar med olika avverkningsintensitet och resultaten har varit lovande. Det verkar som att det går att bruka skogen med kontinuitetsbruk utan kalavverkning så att det är både ekonomiskt lönsamt och mer ekologiskt hållbart än en metod som bygger på omloppstid och slutavverkning, säger forskningsprofessor Raisa Mäkipää vid Naturresursinstitutet.

Gallring vart 15:e år

Det bästa ekonomiska resultatet gav ett gallringsalternativ där skogen gallrades vart 15:e år så att grundytan för det kvarlämnade beståndet var 10–12 kvadratmeter per hektar.

– I ett sådant bestånd är avdunstningen tillräcklig och det behövs ingen iståndsättningsdikning, säger Raisa Mäkipää.

Virkesuttaget vid plockavverkning varierar beroende på gallringsintensiteten. När gallringen gjordes vart 15:e år var virkesuttaget under en period på 60 år som bäst hela 450 kubikmeter per hektar, och det återstående beståndets virkesförråd var 50–233 kubikmeter per hektar i slutet av perioden, beroende på gallringsintensiteten.

Avdunstningen kan regleras med lövträd

Raisa Mäkipää påpekar att de framtagna resultaten går att tillämpa på sådana utdikade och bördiga torvmarksskogar med grandominerat bestånd vars ståndortstyp är örttorvmo eller blåbärstorvmo.

– Speciellt i södra Finland är de här torvmotyperna vanliga, och utgör då nästan hälften alla ståndorter. Grandominerade ört- och blåbärstorvmoar är dessutom en tydligt identifierbar kategori och det är relativt enkelt att avgränsa dem i samband med skogsbruksåtgärder.

På bördiga torvmoar växer utöver gran ofta även lövträd, bland annat björk. Genom att anpassa lövinslaget kan man reglera avdunstningen i beståndet ytterligare.

– För att öka avdunstningen lämnar man kvar en större andel lövträd. I de områden som vi studerat hittills har vattennivån visserligen varit snarare för låg, och mera sällan stigit så mycket att den skulle ha hämmat trädens tillväxt, säger Raisa Mäkipää.

Risk för avverkningsskador

Upprepade gallringar på grankärr är inte helt riskfritt. Granen med sina ytliga rötter är ett trädslag som lätt tar skada i samband med virkesdrivning.

– Rotticka, som är vanlig i skog på fast mark, utgör än så länge ingen betydande risk på torvmarker, men träden kan drabbas av andra rötskador.

Gallring i ett avverkningsmoget granbestånd ökar risken för vindskador. På torvmarker kan granen också bli stressad av torka om grundvattnet har sjunkit för lågt till följd av utdikning och speciellt om utdragen sommarvärme torkar ut ytskiktet av torven. Försvagade träd är mer utsatta för angrepp av granbarkborre.

Mindre risk för utsläpp på tallmyrar

Kontinuitetsskogsbruk fungerar inte alltid på utdikade tallmyrar, eftersom tallen är ett ljusträd som kräver större öppningar i beståndet för att förnya sig. Å andra sidan utgör trädbevuxna myrar ingen stor utsläppskälla, eftersom torven på de här näringsfattiga markerna bryts ned långsammare än t.ex. på grankärren.

– Tallmyrar är oftast näringsfattiga och den mikrobiella aktiviteten i marken är låg. Därför bryts torven relativt långsamt ned även under aeroba förhållanden.

En tallmyr där man lyckats med dikningen och tallarnas tillväxt har ökat, är inte nödvändigtvis problematisk med tanke på växthusgasutsläppen.

– Trädens tillväxt uppväger markutsläppen så väl att markens kolförråd till och med kan öka på en tallmyr. Kalavverkning gör däremot myren till en utsläppskälla.

Överdimensionerad utdikning ger problem

I granbestånd behöver träden för att växa ett torvlager på cirka 30 cm där rötterna har tillgång till syre. I många torvmarksskogar har grundvattennivån sjunkit till nästan en meter under markytan till följd av överdimensionerad utdikning.

Situationen är dålig med tanke på klimatet, eftersom ett tjockt lager av torv i aeroba förhållanden ger upphov till stora koldioxidutsläpp. Dessutom tar träden skada av alltför effektiv torrläggning.

– I södra Finland finns granbestånd som lider av torka, eftersom grundvattnet ligger en meter under markytan. Om man vill trygga trädens livskraft och minska utsläppen, borde man till och med överväga att täppa till dikena.

Text: Maria Latokartano