Kol binds i mineraljorden när moskogen växer till sig
I en färsk studie vid Naturresursinstitutet undersöktes kolinbindningen i marken i moskogslokaler som varit föremål för långsiktig och intensiv forskning. I äldre gran- och talldominerade bestånd, där virkesförrådet ökade, utgjorde marken en kolsänka. Naturliga skogsskador och avverkningar ledde å andra sidan till att kolförrådet i marken minskade.
I en studie av kolförrådet i momarker undersöktes förändringarna i markens kolförråd i forskningslokalerna i en långtidsuppföljning. Skogslokalerna som finns i 14 skogsbestånd i olika delar av Finland har studerats i över 20 år. Markens kolförråd fastställdes 1995, 2006 och 2016 inom det alleuropeiska programmet för intensiv övervakning av skogens ekosystem, som hör till FN:s samarbetsprogram ICP Forests. Dessutom utreddes hur olika markfaktorer och skogsrelaterade indikatorer korrelerade med förändringarna i markens kolförråd.
Kolförrådet i skogsmarken var större i granbestånd än i tallbestånd, och ett tjockt lager förna korrelerade med kolförrådets storlek. Kolförrådet i skogsmarken (det organiska ytskiktet och mineraljorden ner till 40 cm) ökade årligen med i genomsnitt 36 gram per kvadratmeter. Ju mer organiskt material från växtligheten det fanns i skogen och ju bördigare ståndorten var, desto snabbare ökade kolförrådet i marken.
”En ny och intressant iakttagelse var att mineraljordens översta del under det organiska ytskiktet var ett betydande kolförråd, som band ytterligare kol när skogen växte till sig”, säger specialforskare Antti-Jussi Lindroos.
Kolförrådet i skogsmarken minskade i två grandominerade skogar, där virkesförrådet minskade till följd av naturliga skador och efterföljande avverkningar.
”Vi behöver fler mätningar av hur kolförrådet i marken utvecklas efter kalhygge för att ta reda på hur länge kolförrådet minskar efter avverkningen”, säger forskningsprofessor Raisa Mäkipää.
Studien åskådliggjorde värdet av långtidsuppföljningar och fältförsök. Studien är synnerligen viktig just genom att den har gjort det möjligt att fastställa förändringen i kolförrådet i exakt samma lokaler över mer än 20 år. Tidsseriedata som samlats in med jämförbara metoder kan användas mångsidigt inom skogsforskningen, dokumentationen av miljöförändringarna och framtagningen av simuleringsmodeller för dem, säger ledande forskare Päivi Merilä.
Studien ingår i projektet för utveckling av markdata som hör till klimatåtgärdspaketet Fånga kolet, som jord- och skogsbruksministeriet lanserade för markanvändningssektorn våren 2020. Åtgärderna syftar till att minska växthusgasutsläppen från jord- och skogsbruk och annan markanvändning och att stärka kolsänkorna och kolreservoarerna.
