Jordbrukets beroende av konstgödsel och fossil energi kan minskas genom mångsidiga metoder
Naturresursinstitutet (Luke) har publicerat en syntesrapport som presenterar alternativ och lösningar för bristen på konstgödsel inom jordbruket som kriget i Ukraina har orsakat. Kvävegödselmedel och den ammoniak som behövs vid tillverkningen av dem har importerats främst från Ryssland, där produktionen av dem baserar sig på användning av naturgas som vätekälla. Alternativa ursprung för import av dessa råvaror måste hittas och man bör minska användningen av mineralgödsel genom att öka odlingen och användningsformerna av baljväxter samt effektivisera användningen av stallgödsel och andra återvunna gödselmedel.
I syntesrapporten beskrivs nuläget i den globala kvävehandeln och möjligheterna till kväveproduktion i Finland. I rapporten har man även samlat de senaste forskningsrönen om användning av biologisk kvävefixering och återvunna gödselmedel samt precisionsodling och -gödsling för att minska behovet av gödselkväve. Dessutom behandlas effekterna av utmaningarna i tillgången på kvävegödsel på försörjningsberedskapen och centrala framtida forskningsbehov lyfts fram.
Merparten av kvävet på åkrarna härstammar från mineralgödsel
Industriella kvävegödsel (mineralgödsel) används för alla grödor vid konventionell odling. Spannmålsodling är den vanligaste användningen av åkrar, men vid vallodling är behovet av kvävegödsling större, så proportionellt sett sprids en större del av kvävegödselmedlen på vallodlingar.
Under de senaste åren har sammanlagt cirka 230 000 ton totalkväve använts på Finlands åkrar per år. I de oorganiska gödselmedlen (mineralgödsel) är andelen kväve 140 000–150 000 ton och i produktionsdjurens stallgödsel cirka 70 000 ton. Återstoden av kvävet (10 000–20 000 ton) härrör från återvunna gödselmedel, biologisk kvävefixering, utsäde och kvävenedfall.
Komplettering av kvävetillförseln genom stallgödsel och återvunna gödselprodukter
Som en alternativ kvävekälla till mineralgödsel används stallgödsel och organiska återvunna gödselprodukter. Det är också möjligt att återvinna näringsämnen från jordbruksväxters biomassa och sidoströmmar från samhällen och industrin.
Lösligt kväve i stallgödsel och organiska gödselmedel fungerar bra som kvävekälla för vall och spannmål, men det finns fortfarande utmaningar med att transportera och lagra dem. Vattenhalten är ofta hög i dessa material, och kväve avdunstar i form av ammoniak under lagringen, transporten och spridningen. Olika processtekniker borde införas samt goda kutymer för lagring och spridning läggas till.
Utnyttjandet av kväve ska förbättras genom att utveckla bättre växtföljder och odlingsmetoder
Jordbrukets beroende av mineralgödselkväve kan minskas genom att öka odlingen av baljväxter såsom ärta, bönor och klöver. Behovet av industriproducerat kväve i Finland skulle kunna minska med upp till 60 procent om alla möjligheter till baljväxtodling utnyttjades fullt ut på konventionella gårdars mineraljordar.
Kvävefixeringen i baljväxter kan förbättras ytterligare genom att välja effektiva kvävefixerande bakterier och ympa in dem i frön. Användningen av produktionsinsatser bör också effektiviseras genom precisionsodling, där växtförhållandena bestäms och till exempel kvävegödslingen doseras platsspecifikt.
Kort- och långsiktiga lösningar behövs för att säkerställa försörjningsberedskapen
Finlands kvävegödselindustris beroende av import av ammoniak är en påtaglig utmaning för kväveförsörjningsberedskapen. På kort sikt försöker man ersätta importen av den ammoniak och konstgödsel som främst kommit från Ryssland genom import från andra marknader.
Av ammoniak förädlas i vårt land salpetersyra och vidare ammoniumnitratgödselmedel, samt andra gödselmedel, såsom gödselblandningar i en betydande mängd även för export. I dag finns ingen ammoniakproduktion i Finland, och återuppbyggnaden av den infrastruktur som krävs för ammoniakproduktion skulle ta flera år.
Det skulle vara viktigt att öka självförsörjningen genom att öka produktionsmängden av biogas och rena biometan från den, så att den även skulle kunna användas som vätgaskälla vid framställning av ammoniak. På längre sikt bör fokus ligga mer på produktion av ammoniak baserad på elektrolys (så kallad ”grön ammoniak”).
En ökad odling av baljväxter och precisionsodling, användning av stallgödsel och återvunna gödselmedel samt en effektivisering av logistiken tjänar utöver försörjningsberedskapen även målen för den gröna omställningen.
