Fler strövargar är normalt i sommar – vad innebär det?

På sommaren lämnar många årsgamla vargar sin födelseflock för att leta efter en partner och ett eget revir. Vad vet vi om strövargar?

Enligt den i juni publicerade beståndsberäkningen för varg har antalet vargflockar ökat. Våren 2019 fick många par valpar, varvid paren har bildat familjegrupper. Valparna klarade den milda vintern bra. Enligt Naturresursinstitutets bedömning kan det finnas fler unga strövargar än normalt i sommar.

Vargen har god anpassningsförmåga och lär sig snabbt vilka områden den ska undvika. Unga vargar är oerfarna och kommer oftare än äldre individer nära bosättning under sin vandring och etablering på ett nytt revir. Så småningom lär de känna det nya reviret och då minskar vanligen också besöken nära bosättning och på gårdar.

En varg som har upptäckts nära bosättning medför oro särskilt för husdjurens säkerhet. Det finns dock mycket man kan göra för att hantera situationen och riskerna.

Unga vargar lever i sin födelseflock tills de är mellan knappt ett år och två år gamla. Vanligen lämnar de flocken vid ungefär ett års ålder på vårvinter då tiken förbereder sig för att nästa kull ska födas. Vissa valpar från fjolårskullen stannar kvar på reviret för att hjälpa till att sköta de nya valparna och lämnar reviret senare under sommaren eller vintern.

Våren är en gynnsam tid för oerfarna vargars utvandring. Då är tillgången på föda bättre än i genomsnitt under året. Vargens mål är att hitta en partner och ett lämpligt revir där den kan föröka sig. Vargen måste undvika upptagna revir, eftersom andra vargar är fientligt sinnade mot utomstående strövargar. Utvandringen är farlig och dödligheten bland strövargar är mycket högre än bland stationära, revirlevande vargar.

Vargens vandringsväg kan vara slingrig. Unga vargar kan stanna på ett område i veckor och sedan fortsätta sin krokiga färd. Dagtid vilar de för det mesta. Vandringen fortsätter på kvällen och natten. Om en varg hittar en partner innan den hittar ett lämpligt revir fortsätter paret vandringen tillsammans. Vandringens längd varierar mellan några tiotal till tusentals kilometer. Det nordiska rekordet innehas av en gps-märkt hona som startade i södra Norge och tog sig ända till den östra delen av finska Lappland. Fågelvägen är sträckan 1 100 kilometer lång, men med alla krökar och krumbukter var vandringen 10 000 kilometer lång!

Vargarnas vandringsvägar har undersökts med hjälp av gps-spårning, men även dna-inventering ger oss ny information.

Det är vanligare att unga vargar kommer nära bosättning och in på gårdar än att stationära, revirlevande vargar gör det. Strövargar kan vandra genom bosättning och fortsätta färden. Ett ungt vargpar som nyligen etablerat sitt revir känner ännu inte området särskilt väl och har inte lärt sig att undvika människor. Unga vargar lär känna sitt nya revir och besöken på gårdar sker vanligen nattetid.

Om du stöter på en varg nära bosättning ska du inte närma dig djuret och allra minst ge det mat. Vargen är intelligent och lär sig snabbt var det finns föda. På vargrevir är det viktigt att se till att det inte finns någon föda som fungerar som lockbete på gårdsområdena eller i deras omedelbara närhet. Det är viktigt att vargen inte vänjer sig vid att skaffa föda i närheten av gårdarna.

Det går att skrämma bort en varg från gården genom att föra mycket oväsen. Unga vargar lär sig snabbt vart det är bäst att inte återvända. När du skrämmer bort varg är det viktigt att komma ihåg att du inte får skada djuret eller följa efter det när det flyr iväg.

Det är viktigt att anmäla vargobservationer till den lokala rovdjurskontaktpersonen. Rovdjurskontaktpersonen följer upp och registrerar observationer av stora rovdjur i området. Om en gård får upprepade besök av varg är det Finlands viltcentral som gör en bedömning av huruvida vargen behöver fördrivas.

Om en varg inte blir rädd och flyr genast när den upptäcker en människa är situationen mer oroväckande. Då är det bäst att ringa nödcentralen omedelbart. Polisen gör en bedömning av situationen. Om samma varg upprepade gånger orsakar fara ger polisen order om att vargen ska fördrivas. Om vargen fortfarande återvänder efter två försök att fördriva den kan polisen ge order om att vargen ska avlivas. När det gäller vargar som närmar sig människor kan order om avlivning ges snabbt, även utan fördrivningsförsök.

Om du har husdjur och oroar dig för deras säkerhet, ta kontakt med Finlands viltcentrals regionkontor eller direkt med VargLIFE-projektplanerarna. De ger råd om skydd av husdjur och vid olyckor.

Vargar utgör vanligen inte en fara för människor. Om du har frågor, tveka inte att kontakta den lokala rovdjurskontaktpersonen eller VargLIFE-projektplanerarna. Om du inte vet var du kan få stöd, skicka ett meddelande till susilife@luke.fi så tar vi reda på var du kan få hjälp.

Kontakta gärna planerarna i VargLIFE då det gäller att förebygga skador. I akuta situationer, exempelvis om det har inträffat en skada eller risken för skador är stor, är det viktigt att kontakta planerarna så fort som möjligt.

Projektplanerarnas kontaktinformation:
Mari Tikkunen
Finlands viltcentral Kainuu
mari.tikkunen@riista.fi
029 431 2239

Mikko Jokinen
Finlands viltcentral Satakunta
mikko.jokinen@riista.fi
029 431 2324