Keijo Rautanen från Tuupovaara åker skidor och hjälper dna-inventeringen av varg

Keijo Rautanen har redan i åratal samlat vargspillning för dna-prover. Insamlingen ger hela byn fakta om vargarna i området.

Keijo Rautanen bor mitt i ett vargrevir i det som förr var kommunen Tuupovaara i Östra Finland. På sin fritid samlar han vargspillning för dna-analyser.

Keijo hittar vargspillningar på sina skidturer ute skog och mark. ”Jag kombinerar nytta med nöje och höjer både den psykiska och den fysiska konditionen. Ingenting slår ju en skidtur i solskenet!”, säger han.

I vinter har Keijo redan samlat in över 30 prover och hoppas på att hitta fler i februari. Han är också viltvårdsföreningens rovdjurskontakt. Uppdraget gör det lättare att leta efter prover, eftersom folk kontaktar Keijo och berättar om vargobservationer.

”Jag har känt mig väldigt besvärad av vargdebatten. Det är en massa uppfattningar och hörsägen. Jag jobbar för att vi ska ha fakta och inte behöver gissa och spekulera”, säger Keijo Rautanen. ”Visst ligger det i mitt eget intresse också. Vi har hästar och en hund. Jag vill veta var jag har rovdjuren, så att mina djur ska gå trygga.”

För fem år sedan lyckades ett vargpar med valpar ta sig in i hästhagen på Keijos gård. Hästen fick skador på senorna och måste avlivas.

”De senaste åren har vi haft lugnt på gården, trots att vargar rört sig på gårdstun i grannskapet även i vinter.”

I dag har Keijo ett viltstängsel runt hästhagen och i stalländan är radion påslagen alltid när hästarna går ute. Varje morgon går, löper eller skidar han ett varv runt ägorna. Det är utmärkt motion, och samtidigt håller Keijo utkik efter vargspår och lugnar ner läget genom sin närvaro. Sommartid håller hans morgonrunda också björnarna borta.

Keijo Rautanen har samlat in dna-prover i flera år. Det är intressant att jämföra resultaten av färska prover med tidigare analyser. Är någon av vargarna i vinter en bekant från tidigare år? Har vargarna påträffats någon annanstans?

”Det är helt toppen att proverna går att identifiera. Då kan man säga exakt vilken varg som varit framme. Resultaten görs offentliga så att alla kan ta del av dem”, säger Keijo.

”Det var en överraskning för mig över hur stora områden vargarna rör sig. Reviret är ju enormt, på flera kommuners område,” säger han. ”Före dna-inventeringen trodde man att det varje gång handlade om olika vargar. Om man bara tittar på spåren ser det ut att det finns fler vargar än vad som verkligen är fallet.”

Enligt Keijo Rautanen borde dna-prover från varg samlas in av olika slags folk som rör sig ute i naturen: ”Insamling är en lämplig syssla för alla som rör sig ute i skog och mark. Att lära sig identifiera spår är inte raketvetenskap.”

Keijo vill framföra ett önskemål till Naturresursinstitutet. Uppgifterna om dna-proverna offentliggörs på Riistahavainnot.fi, men webbplatsen är besvärlig att använda. Keijos önskan kommer att gå i uppfyllelse, för Naturresursinstitutet arbetar just nu med en översyn av webbplatsen.

”Inte är jag någon vargvän. Det var enormt stressande när vargar regelbundet snokade runt hagen. Men det går att hitta smarta och lagliga lösningar på problemen, när vi har fakta i handen och förhandlar med myndigheterna och grannarna”, säger Keijo Rautanen.

Dna-insamlarna är #vargarnapåspåret (riistahavainnot.fi).

Bilder © Keijo Rautanen