Experimentell statistik: Skogarnas kolbalans efter landskap 2015–2023

Under granskningsperioden som omfattar nio år har skogarnas kolsänkor i landskapen minskat, övergått till utsläppskällor eller så har skogarna utgjort utsläppskällor under hela perioden. Resultaten avspeglar också en geografisk trend där skogarnas kolsänkor i landskapen minskar och skogarna blir allt mer en utsläppskälla ju längre söderut man kommer. I statistiken anger negativa siffror sänka och positiva siffror utsläppskälla.

Trender under granskningsperioden 2015–2023

Skogens totala kolbalans omfattar förändringarna i kolförrådet i trädbeståndet och marken på mineraljordar och torrlagda torvmarker (organiska marker) samt markutsläppen av metan och lustgas (CH₄ och N₂O) från torrlagda torvmarker. I de totala kolbalanserna ses följande trender över tid:

(1) skogarna är en tydlig, men minskande sänka (Lappland)

(2) skogarnas sänka har minskat till nästan noll (Norra Karelen, Österbotten, Kajanaland)

(3) skogarna har övergått från att vara sänkor till utsläppskällor (Åland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Norra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten)

(4) skogarna har i huvudsak varit en utsläppskälla under hela granskningsperioden (Nyland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax).

Kolbalansen i trädbeståndet på mineraljordar varierar mellan att vara en kolsänka (då den årliga ökningen av beståndsbiomassa är större än den årliga avgången) och en utsläppskälla (då den årliga avgången av trädbiomassa än den årliga ökningen) beroende på landskap och år. Trenderna för kolbalansen i trädbeståndet på mineraljordar under granskningsperioden kan delas in i följande sex kategorier:

(1) trädbeståndet är en stor och stabil kolsänka (Lappland)

(2) trädbeståndet är en minskande kolsänka (Norra Karelen, Österbotten, Mellersta Österbotten)

(3) kolsänkan i trädbeståndet har minskat till nära noll eller trädbeståndet har övergått till en liten utsläppskälla (Norra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland)

(4) trädbeståndet har gått från att vara en kolsänka till att bli en utsläppskälla (Åland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland)

(5) utsläppen från trädbeståndet har minskat (Södra Karelen) eller trädbeståndet har övergått från att vara en utsläppskälla till en liten kolsänka (Kymmenedalen)

(6) trädbeståndet har under hela granskningsperioden i huvudsak utgjort en utsläppskälla (Nyland, Egentliga Finland, Södra Savolax).

Trädbeståndet på torvmarker utgör en kolsänka i alla landskap under hela granskningsperioden. Visserligen har kolsänkan hållits på en stabil nivå endast i vissa landskap (Nyland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Österbotten, Mellersta Österbotten, Åland), och i de övriga landskapen (inkl. Lappland) har den minskat.

Kolbalansen i mineraljordar beskriver den årliga förändringen i dess kolförrådet i marken (mineraljord, organiska ytskiktet, förna, död ved). Om kolförrådet minskar är marken en utsläppskälla. Om kolförrådet ökar utgör marken en kolsänka. Landskapen kan delas in i följande tre grupper enligt förändringarna i kolförrådet i mineraljordar:

(1) mineraljordar utgör en växande eller stabil sänka (Norra Karelen, Kajanaland, Lappland, Åland)

(2) kolsänkan i mineraljordar har minskat till nära noll eller trädbeståndet har övergått till en liten utsläppskälla (Satakunta, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Norra Savolax, Norra Österbotten)

(3) mineraljorden har gått från att vara en kolsänka till att bli en utsläppskälla (Nyland, Egentliga Finland, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten).

Kolbalansen i jordmånen på torvmarker (CO₂) beskriver den årliga förändringen i kolförrådet (torv, förna, död ved) i marken på torrlagd torvmark. Om kolförrådet minskar är marken en utsläppskälla. Om kolförrådet ökar utgör marken en kolsänka. Landskapen kan delas in i följande tre grupper utifrån förändringarna i kolförrådet i jordmånen på torvmarker:

(1) jordmånen på torvmarker är en stor, men minskande kolsänka (Lappland)

(2) jordmånen på torvmarker utgör en stabil eller endast svagt ökande utsläppskälla (Åland, Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Österbotten)

(3) jordmånen på torvmarker utgör en tydligt växande utsläppskälla (Päijänne-Tavastland, Birkaland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Norra Savolax, Norra Karelen, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland).

Utsläppen av metan och lustgas från torvmarksjordar beräknas med standardiserade utsläppsfaktorer. Dessa beräknade utsläpp förändras över tid endast om arealen av torrlagda torvmarksskogar förändras.

Resultaten för 2023

I resultaten för kolsänkorna per landskap år 2023 ses en tydlig geografisk trend, där den totala kolbalansen samt kolsänkorna i skogarna och mineraljordarna minskar och övergår till utsläppskällor då man rör sig från norr till söder. Lappland skiljer sig tydligt från de övriga landskapen genom att där är både trädbeståndet och marken tydliga kolsänkor på såväl mineraljordar som torvmarker, och endast markutsläppen av metan och lustgas utgör en liten utsläppskälla. I flera av de sydliga landskapen (Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Södra Karelen, Södra Savolax) utgjorde endast trädbeståndet i torvmarksskogar en kolsänka 2023.

År 2023 varierade skogens totala kolbalans i landskapen mellan att vara en kolsänka och en utsläppskälla. Skogarna var antingen en stor kolsänka (Lappland), en liten kolsänka (Norra Karelen), nära noll (Österbotten, Kajanaland) eller en utsläppskälla (de övriga landskapen).

Den totala virkesavgången i hela landet var år 2023 tre procent mindre än år 2022. Vid en granskning per landskap ökade virkesavgången visserligen i fyra landskap (Österbotten, Mellersta Österbotten, Kajanaland och Lappland). I dessa landskap minskade den sammanlagda kolsänkan i trädbeståndet på mineraljordar och torvmarker jämfört med år 2022. I de övriga landskapen observerades följande:

(1) skogens kolsänka ökade (Kymmenedalen, Norra Savolax, Norra Karelen, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Norra Österbotten)

(2) trädbeståndet gick från att vara en utsläppskälla till att bli en liten kolsänka (Nyland, Egentliga Finland, Birkaland, Södra Karelen, Södra Savolax)

(3) trädbeståndet utgjorde en mindre utsläppskälla än året innan (Satakunta, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland, Åland).

Trädbeståndet på mineraljordar var i regel en kolsänka i landskapen i mellersta och norra Finland (Norra Savolax, Norra Karelen, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Lappland) och en utsläppskälla i landskapen i södra Finland (Åland, Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Södra Karelen, Södra Savolax). Undantag var södra Kymmenedalen och norra Kajanaland, där trädbeståndet på mineraljordar utgjorde en liten kolsänka respektive en liten utsläppskälla.

Trädbeståndet i torvmarksskogar utgjorde en kolsänka i samtliga landskap.

Mineraljord utgjorde i regel en kolsänka i landskapen i norra Finland (Norra Savolax, Norra Karelen, Norra Österbotten, Kajanaland, Lappland) och en utsläppskälla i landskapen i södra och mellersta Finland (Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen, Södra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten), med undantag för de södra landskapen Åland, Birkaland och Päijänne-Tavastland, där mineraljorden var en kolsänka.

Jordmånen på torvmarker var en utsläppskälla i kolbalansen (CO₂) i alla landskap utom Lappland, där den var en tydlig kolsänka. Vad gäller utsläppen av metan och lustgas (CH₄ och N₂O) var jordmånen på torvmarker en utsläppskälla i samtliga landskap.

Bakgrundsinformation om statistiken

Denna experimentella statistik redogör för skogens beräknade kolbalans per landskap. Den har framställts av Naturresursinstitutets enhet som ansvarar för beräkningarna för jordbruks- och markanvändningssektorn för den nationella växthusgasinventeringen. En klassificering av geografiska områden enligt landskap infördes vid statistikföringen över virkesavgången år 2015, som är det första året i tidsserien per landskap. År 2023, som är det sista året i tidsserien, sammanfaller med den senaste växthusgasinventeringen som omfattar de slutgiltiga resultaten för hela landet.

I statistiken redogörs för den beräknade kolbalansen såväl som den beräknade totala kolbalansen per landskap (Mt CO2e) och per yta (t CO2e/ha). De beräknade totalvärdena har erhållits genom att multiplicera uppskattningarna per yta med arean av mineralmarks- och torvmarksskogar i respektive landskap. Resultaten som presenteras i diagrammen är beräknade totalvärden.

Kolbalanserna togs fram enligt metoden för ”skogsmark som bevarats skogsmark” i den nationella växthusgasinventeringen. Beräkningarna gjordes om möjligt på landskapsnivå, men för vissa variabler för vilka det inte är möjligt att tillförlitligt ta fram värden per landskap, användes växthusgasinventeringens värden för Norra Finland (landskapen Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland) och Södra Finland (de övriga landskapen). Beskogade arealer och energianvändning av hyggesrester ingår inte i beräkningar per landskap som nu publiceras. En detaljerad beskrivning av beräkningsmetoderna finns som bilaga.

Beräkningarna av skogens kolbalans i hela Finland och nyheter om dessa finns på Naturresursinstitutets temasidor om växthusgasinventeringen. På grund av skillnader i beräkningsmetoderna stämmer den nationella redovisningen och summan av de uppskattningar per landskap som presenteras här inte helt överens.

Resultaten för hela landet uppdateras nästa gång när de preliminära resultaten av växthusgasinventeringen 2024 offentliggörs i december 2025. De slutliga resultaten av växthusgasinventeringen 2024 offentliggörs i mars 2026, varefter den experimentella statistiken över kolbalansen per landskap uppdateras med resultaten för 2024.