Stora rovdjur ger upphov till oro och extra arbete på gårdarna – Vi utredde djurböndernas åsikter om att skydda djuren
Vi vet att rovdjur orsakar skador på djurhållande gårdar och att en del av gårdarna skyddar djuren mot rovdjur. Men vad anser djurbönderna om att skydda djuren? Och vad kostar det?
Stora rovdjur dödar och skadar produktionsdjur. Oftast handlar det om renar som blivit angripna av järv eller varg. Söder om renskötselområdet är också andra tamdjur, som får och nötboskap, utsatta för skador. Där är det ofta vargen som varit framme.
Ta del av statistiken över rovdjursskador 2010–2020 (pdf)
Rovdjuren påverkar böndernas vardag. Enligt vargstamsberäkningen 2020 ligger drygt 2 100 gårdar med nötboskap, får eller getter på vargrevir. Trots att endast en handfull gårdar i Finland utsätts för skador, är djurbönderna i rovdjursområden tvungna att tänka på hur de ska hålla djuren säkra.
De oroar sig över skador och sover dåligt på grund av oron. Det är viktigt att utreda hur mycket tid och pengar djurbönderna lägger ut på att skydda djuren. Vad anser de om att förebygga skador?
”Djuren har råkat i panik flera gånger under sommaren. De har sprungit genom stängsel, en del ut i skogen, en del i huvuddiket, en del har sökt sig till djurstallet för skydd. Massor med extra arbete, som att leta efter djuren hela natten, reparera stängsel på dagen osv. En kviga hade båda bakbenen upprivna och såriga. Vi har lagt ner flera dagar på onödigt arbete under betessäsongen 2020. Det måste till en förändring!”
– Svarsperson i förfrågan
”Hos oss går djuren i lösdrift. Förr brukade vi vid varmt väder lämna dörrarna öppna under natten, nu vågar vi inte längre göra det.”
– Svarsperson i förfrågan
Vi frågade djurbönderna vad de anser om förebyggande av rovdjursskador
Syftet med utredningen var att höra djurbönder som haft problem med rovdjur och framförallt med varg. Fokus var på områden där det har förekommit rovdjursskador och på gårdar som använder någon skyddsmetod.
Böndernas åsikter kartlades genom två förfrågningar och intervjuer. Intervjuerna gjordes sommaren 2020 och förfrågningarna senare under hösten.
Naturresursinstitutet gjorde utredningen i samarbete med Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenterna MTK och Finlands viltcentral.
Av intervjupersonerna valdes 10 bland gårdar som fått material för rovdjursstängsel från Finlands viltcentral. Intervjumaterialet användes som underlag för frågeformulären. En separat rapport om intervjuerna publiceras i ett examensarbete.
Sammanlagt 223 djurbönder från olika håll i Finland svarade på två förfrågningar.
Av svarspersonerna nåddes 141 via e-postlistor från MTK:s producentföreningar. För förfrågningarna valdes de föreningar som åtminstone delvis ligger på något av de tolv vargrevir som identifierats våren 2020. På sex av reviren hade det rapporterats skador 2019 och de övriga reviren hade en representativ gårdsstruktur. Det fanns också belägg för andra stora rovdjur i dessa områden.
Av svarspersonerna nåddes 82 via Finlands viltcentral. Dessa gårdar hade fått gratis material för rovdjursstängsel.
Resultaten bör läsas med tanke på att utredningen omfattade endast en liten grupp personer i områden där situationen antogs vara problematisk. De kan inte generaliseras till vare sig alla djurhållare i Finland eller alla djurhållare i rovdjursområden. Resultaten ger ett underlag för en debatt om hur man kan stöda djurbönderna med att skydda djuren.
Närmare information om materialet finns i rapporten (pdf). Renskötselområdet omfattades inte av förfrågan som fokuserade på förebyggande åtgärder på gårdar med nötboskap, får, getter och hästar, både på betena och i närheten av själva gården.
Risken för rovdjursskador motiverar till att skydda djuren
”En aspekt som förbises är hur stämningen förändras när vargar rör sig i grannskapet. Det orsakar mycket sådan rädsla och oro som inte fanns före vargarna. – Med vargar på området är det tidigare lugnet bortblåst.”
– Svarsperson i förfrågan
I omgivningen av svarspersonernas gårdar förekom flera olika stora rovdjur. De flesta av svarspersonerna antog att samtliga stora rovdjur rör sig i området, inte enbart varg. Majoriteten av svarspersonerna ansåg att vargen utgjorde det största hotet mot tamdjuren. I synnerhet får och getter sågs som mest utsatta för angrepp.
Ju större risken för skador ansågs vara, desto mer benägna var djurbönderna att vidta åtgärder för att skydda djuren.
De fyra vanligaste metoderna var att
- se till att rovdjuren inte hittar föda i närheten av gården, så att de inte vänjer sig vid att leta efter föda där
- installera och underhålla rovdjursstängsel
- flytta tamdjuren till nattinhägnader eller ta in dem till natten
- ta reda på rovdjurssituationen till exempel på Riistahavainnot.fi.
Många av djurbönderna använde flera metoder parallellt. En del av svarspersonerna uppgav också att de använde mer sällsynta metoder, som boskapsvaktande hundar eller ljud-, ljus- och luktskrämmor.
Rovdjursstängsel är en effektiv men arbetskrävande metod
”Vi har inte haft några rovdjursattacker, och ett helt och välskött stängsel ger boskapsuppfödaren sinnesro under betessäsongen.”
– Svarsperson i förfrågan
”Det [stängslet] håller vargarna borta. De har testat stängslet och går numera långa lovar runt det. Det händer att unga valpar gör ett försök på hösten, men de lär sig fort.”
– Svarsperson i förfrågan
Rovdjursstängsel är elstängsel enkom avsedda för att skydda tamboskap som betar ute. De ger ett effektivt skydd mot rovdjur. Oftast börjar man anlägga ett viltstängsel när man på gården blivit medveten om risken för skador. Det brukar hända efter att rovdjur har iakttagits på området eller det har inträffat ett angrepp ett stycke ifrån gården. Ett fåtal tar itu med att installera stängsel först när den egna gården eller granngården utsätts för rovdjursangrepp.
Material för rovdjursstängsel kan ansökas hos Finlands viltcentral med en motiverad ansökan. Bonden ansvarar själv för att montera och underhålla stängslet.
Av de gårdar som fått elstängsel av Finlands viltcentral uppger 80 procent att de är nöjda med stängslets skadeförebyggande effekt. Utöver den avskräckande effekten nämndes sinnesfrid och bättre nattsömn som de största fördelarna. En del av svarspersonerna kunde också verifiera effekten. Rovdjur hade observerats utanför stängslet, men inte innanför. Bönderna uttryckte missnöje över bland annat alltför korta stolpar med tanke på snöförhållandena och besväret att underhålla stängslet.
I producentföreningarnas förfrågan var 61 procent av dem som byggt stängsel nöjda. De gårdar som svarade på förfrågan hade monterat olika slags stängsel, och en orsak för missnöje var om man inte haft råd med robusta stängsel.
Rovdjursstängsel kräver underhåll och är såtillvida igen billig skyddsmetod. De gårdar som fått material för stängslet från Finlands viltcentral uppgav att
- det i regel tog 60 timmar att bygga ett nytt rovdjursstängsel och kostnaderna uppgick till cirka 1 euro per meter.
- reparationerna och underhållet tog 20 timmar per år och kostnaderna uppgick till cirka 0,34 euro per meter.
De flesta av svarspersonerna uppgav att de hade byggt 1 500 meter stängsel. Enligt en grov beräkning kostar det alltså cirka 1 500 euro att bygga ett 1 500 meter långt stängsel, och underhållet kostar cirka 510 euro per år Visserligen förekom det stora skillnader i det inhägnade områdets storlek. Kostnaderna påverkades dessutom av bland annat marken och metoderna för att röja undervegetationen vid stängslet. En del bönder har dessutom betalt hundratals euro per år för exempelvis köpta tjänster för att bygga och underhålla stängslet. Kostnaderna för oro och stress omvandlades inte till pengar i undersökningen.
”Vi har många rovdjursstängsel runt betena. Vi klarar inte av att sköta stängslen så att de fungerar som de ska. Vi skulle behöva anställa en person under betessäsongen enkom för att se till rovdjursstängslen så att de fungerar hela tiden. En stor gård har inga möjligheter för ett stängselprojekt.”
– Svarsperson i förfrågan
Bönderna önskar stöd från staten
”Stängslet ger inget skydd mot den rädsla som ett rovdjur orsakar en ko som försöker skydda sin kalv. Det är psykiskt väldigt belastande att vakna natt efter natt för att lugna ner en flock uppskrämda nötdjur. Vi kan omöjligt lämna gården för en längre tid, till exempel åka på semester, eftersom djuren behöver övervakas även nattetid.
Vargarna skrämde en avelstjur på 1 500 kilo så illa att den vägrade att gå ut på betet med hjorden, utan den vände vid grinden och ville tillbaka till den trygga fållan. Ingen ersatte mig för att jag blev tvungen att köpa en ny tjur!”
– Svarsperson i förfrågan
Vi bad bönderna berätta om sina synpunkter på stödarrangemangen för förebyggande av rovdjursskador, villkoren för ersättningarna och ersättningsbeloppen. Svaren föll i följande tre kategorier:
61 procent av svarspersonerna ansåg att staten absolut ska ersätta alla rovdjursskador och att skador främst ska förebyggas genom jakt. Med jakt avsågs uttagning av de individer som orsakat skador. Svarspersonerna ansåg att staten bör betala ersättning för allt det arbete som hänför sig till förebyggande av skador. Spridning av information om skyddsmetoder ansågs inte vara till någon stor nytta.
26 procent av svarspersonerna ansåg relativt bestämt att skadorna ska ersättas till fullt belopp och att jakt ska användas för att förebygga skador. På de övriga punkterna var de mindre bestämda i sina åsikter.
13 procent av svarspersonerna ansåg oftare än de övriga att bönderna själva bör vidta förebyggande åtgärder. De ansåg att de nuvarande ersättningsbeloppen är tillräckliga, och framhöll att det behövs information om skyddsmetoderna.
Ju större risk bonden uppskattade att rovdjuren utgjorde för tamdjuren, desto större var sannolikheten att hen hörde till den största attitydkategorin.
Tungt att skydda tamdjuren – men det finns hopp om en bättre framtid
”Med rovdjursstängslet rymmer inte korna om de blir skrämda, utan de samlas i en skyddande cirkel eller söker sig till stallet. Det känns att vi har gjort vad vi kan för att skydda djuren, och nu kan vi sova lugnare.”
– Svarsperson i förfrågan
Syftet med utredningen var att hitta metoder med vilka man kan stöda djurbönderna med att förebygga rovdjursskador. I svaren uttrycktes bland annat önskemål om bättre stängselmaterial.
Stängslen måste byggas av kvalitativa material och vara tillräckligt robusta. Speciellt hörnstolparna och portarna utsätts för stor belastning.
Metoder som är effektiva sommartid fungerar kanske inte lika bra om djuren går på bete vintertid.
Majoriteten av svarspersonerna uppgav att de sannolikt fortsätter med djurhållningen trots risken för rovdjursskador.
