Skogens kolbalans har nu beräknats med växthusgasinventeringens metoder för alla landskap i Finland – tydlig geografisk trend i kolbalanserna

Naturresursinstitutet har offentliggjort en experimentell statistik där skogens kolbalans för första gången har beräknats för varje landskap i Finland med hjälp av beräkningsmetoderna i växthusgasinventeringen. Hittills har skogens kolbalans rapporterats i växthusgasinventeringen endast på nationell nivå. Enligt resultaten per landskap minskar skogarnas kolsänkor och övergår till utsläpp ju längre söderut man kommer.

Beräkningen har gjorts, med några små undantag, enligt samma metoder som den nationella växthusgasinventeringen 2023. När nya metoder införs i växthusgasinventeringen kommer de beräknade kolbalanserna för landskapen att uppdateras med motsvarande metoder.

I skogens totala kolbalans per landskap 2015–2023 (förändringarna i kolförrådet i träd och mark samt markutsläppen av metan och lustgas från torrlagda torvmarksskogar) ses följande trender:

• Skogarna i Lappland är en tydlig, men minskande kolsänka.
• Skogarnas kolsänka har minskat till nästan noll i Norra Karelen, Österbotten och Kajanaland.
• Skogarna har övergått från att vara en kolsänka till att bli en utsläppskälla på Åland, i Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Norra Savolax, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten.
• Skogarna utgjorde en utsläppskälla under hela granskningsperioden i Nyland, Kymmenedalen, Södra Karelen och Södra Savolax.

Kolsänkan i trädbeståndet på mineraljordar har på landskapsnivå i regel minskat, trädbeståndet har övergått till att vara en utsläppskälla eller har utgjort en utsläppskälla under hela granskningsperioden. I Lappland har trädbeståndet på mineraljordar däremot varit en stor och stabil kolsänka, och i Kymmenedalen har trädbeståndet på mineraljordar övergått från utsläppskälla till en liten kolsänka.

Trädbeståndet på torvmarker utgjorde en kolsänka i alla landskap under hela den period som beräkningarna omfattar. När den årliga beståndstillväxten överstiger den årliga naturliga avgången och avverkningsuttaget utgör trädbeståndet en kolsänka (kolförrådet i trädbiomassan ökar). När den årliga naturliga avgången och virkesuttaget överstiger den årliga beståndstillväxten beräknas skogen vara en utsläppskälla (kolförrådet i trädbiomassan minskar).

Mineraljordar har varit en stabil eller ökande kolsänka i Norra Karelen, Kajanaland och Lappland samt på Åland. I de övriga landskapen har kolsänkan i mineraljordar minskat eller marken har övergått till en utsläppskälla. Torrlagda torvmarkers jordmån är i Lappland en stor kolsänka, som visserligen minskar. I de övriga landskapen utgör torvmarkernas jordmån antingen en stabil eller ökande källa till koldioxidutsläpp. Vad gäller markutsläppen av metan och lustgas utgör torvmarkerna en utsläppskälla i samtliga landskap.

Den experimentella statistiken förser landskapen med efterfrågad ny och mer detaljerad information om kolsänkornas och utsläppens utveckling och stödjer det regionala beslutsfattandet. Följande offentliggörande av statistiken kompletterad med resultaten för 2024 är planerat till våren 2026.

Osäkerheter i beräkningarna

Beräkningen av skogens kolbalans är förknippad med osäkerheter, som anknyter till urvalet av ståndorter i skogen och till mätningarna samt de statistikuppgifter och modeller som används i beräkningarna. I beräkningarna per landskap ökar den urvalsbetingade osäkerheten i resultaten av växthusgasinventeringen ungefär fyrfaldigt då de skogsytor som är föremål för mätningarna fördelas mellan landskapen. Dessutom saknas landskapsvisa data för vissa variabler, eller alternativt skulle beräkningar per landskap ge upphov till alltför stora osäkerheter och i dessa fall har växthusgasinventeringens värden för Södra Finland och Norra Finland använts. Detta förfarande utjämnar skillnaderna mellan landskapen.