Jakt- och fiskeriövervakarens hälsning från fältet: Om åtel

Patrullen av en polis och en jakt- och fiskeriövervakare har noterat att det är vanligt att utfordra stora rovdjur med åtlar. Jakt- och fiskeriövervakaren Tobias Peura skriver i sitt blogginlägg om vilka tankar åtlarna väcker hos honom.

Vi har patrullerat de östfinska skogarna i ungefär sex månader. Det vi har sett är ett påfallande stort antal åtlar i området. Åtelplatser är i princip lagliga och det räcker med en anmälan till kommunalveterinären om man lägger ut en åtel. På Livsmedelsverkets webbplats finns ett överskådligt faktapaket om användningen av åtel.

I egenskap av lagtillsynsmyndighet blir ofta underrättade om åtelplatser och vi gör observationer av åtlar när vi rör oss ute i skogs och mark.

Oftast läggs åtel ut för naturfotografering, som ju är en fin hobby och som jag själv sysslar med så smått. Nära den östra riksgränsen finns etablerade åtelplatser som används av företagare och besöks av betalande kunder. De här åtelplatserna får ofta besök av stora rovdjur av vilka en del redan som ungar har lärt sig att livnära sig på åtlar. Även om det handlar om en fantastisk upplevelse för fotografen och åtminstone en bisyssla för den som sköter åtelplatsen, blir jag nog betänksam över hur sådan utfordring kan få negativa effekter på djurens naturliga beteende.

I slutet av april kunde vi läsa i Naturresursinstitutets pinfärska beståndsberäkning för björn att björnpopulationerna ställvis är rekordstora. Björnbeståndet har ökat, trots att också antalet jaktlicenser har ökat de senaste åren. Det finns säkert flera bakomliggande orsaker. Kanske åtlarna är en av dem? Just nu kan vi bara gissa oss till det.

När vi har rört oss ute i ödemarkerna har vi också sett åtlar på platser som är olämpliga för naturfotografering. De är lagliga åtelplatser som har anmälts till kommunalveterinären och motiverats med naturfotografering. Att det i praktiken är nästan omöjligt att fotografera på platsen får mig osökt att tänka om kanske en del av åtlarna har placerats ut för att locka eller hålla kvar stora rovdjur i området för laglig jakt vid ett senare tillfälle.

Åtlar är problematiska för oss som övervakar lagen. Lagstiftningen förbjuder användning av lockbeten som har samband med föda eller doft vid jakt av björn. Eftersom det finns så tätt med åtlar i de östfinska skogarna leder det ofrånkomligt till att en del av björnarna fälls i närheten av en åtelplats.

Står alla björnjägare på samma startstreck när jaktsäsongen inleds? Det finns gott om björn i området, men endast ett begränsat antal licenser. Det leder till en tuff kapplöpning om vem som hinner skjuta de kvoterade björnarna. Samtidigt kan lockelsen bli stor att använda en åtel vid jakten.

Vid kontroller granskar tillsynsmyndigheten licenserna, vapnen och, om det fällts en björn, att jakten har skett enligt lag och förordning. Trots att det handlar om en rutinåtgärd upplever somliga den som utpekande och beskyllande. Vår avsikt är att övervaka att alla följer gällande lagar och förordningar. Kontrollerna riktas på fullkomligt lika grunder på alla som vi träffar under dagen.

Det här inlägget är tänkt att väcka tankar och diskussion kring åtlar och vad de används för. Exemplen bygger på våra observationer och anknyter inte till någon viss åtelplats eller händelse. Vad tycker du? Hurdana observationer har du gjort av åtlar när du har rört dig ute i skog och mark?

Skrivaren: Tobias Peura, jakt- och fiskeriövervakaren