I vargkonflikter spelar vargen en biroll – lösningar hittas genom samverkan och förståelse för människors beteende

Vargen står i centrum för konflikter mellan kunskap, intressen och värderingar. Hur dessa konflikter förvaltas påverkar i sin tur vargstammen. Utan samverkan går konflikterna inte att lösa.

Projektet VargLIFE arbetar för att minska rädslan och oron för vargens närvaro, förebygga angrepp på hundar och husdjur, öka acceptansen för varg i samhället och ta fram verktyg för själva förvaltningen. De här målen bidrar till att vi i Finland kan nå en vargstam som har en gynnsam bevarandestatus.

Samexistensen mellan varg och människa är inte problemfri, vilket har avspeglats som svängningar i vargstammens utveckling de senaste årtiondena (figur). Variationen i vargstammens storlek kan återspegla sociala händelser, som rättegångar och ändringar i lagar och förordningar.

Antal vargar i Finland 1990-2023

Syftet med stamförvaltningen är att säkerställa artens fortbestånd i den finländska naturen. För att uppnå detta mål utarbetas stamförvaltningsplaner, med andra ord ett samhällskontrakt om skötseln av en djurpopulation. I den senaste förvaltningsplanen för vargstammen i Finland nämns åtgärder för bland annat minskning av illegalt dödande, förebyggande av skador, bättre övervakning av vargstammen, bättre kommunikation och stamvårdande jakt.

Förvaltningen av en art bestäms utgående från dess status. Om stammen anses vara liten, behövs det fler skyddsåtgärder. I gengäld, om stammen anses vara för stors, måste den begränsas och/eller de negativa effekterna mildras. I fråga om arter som orsakar konflikter brukar åsikterna om huruvida antalet vargar är för litet, tillräckligt eller för stort variera bland medborgarna och olika intressegrupper. Detta medför en utmaning för förvaltningen.

Outi Ratamäki från Östra Finlands universitet har forskat i politiken och konflikterna kring de stora rovdjuren. Enligt henne gäller bristen på acceptans i samhället snarare stamförvaltningen och inte egentligen på vargen i sig.

”—Inom vargpolitiken har man övergått från att hantera ett ekologiskt problem till ett socialt problem. Internationellt fastställda bevarandenivåer, som strider mot nationella och framför allt lokala sedvänjor och traditioner, har gett upphov till missnöje och kontroverser mellan olika grupper.” – Outi Ratamäki (2008)

I Finland har det gjorts regelbundna mätningar av hur medborgarnas förhåller sig till vargen. Naturresursinstitutet publicerade 2020 en enkätstudie om hur medborgarna förhöll sig till vargen söder om renskötselområdet (Pellikka & Hiedanpää, 2020). En stor del av människorna förhåller sig till vargen på ett neutralt eller positivt sätt. Resultaten visar att stamförvaltningen generellt sett anses vara komplicerad. Problematiken kring acceptansen för de olika förvaltningsåtgärderna härrör från medborgargruppernas olika behov och värderingar.

Vargkonflikten handlar inte enbart om vargen och de människor som är bosatta i vargens närhet. Det förekommer konflikter på många olika nivåer inom förvaltningen, mellan berörda parter och mellan medborgarna. Vargen används också som ett politiskt slagträ, stridsäpple eller ”syndabock” för att lyfta fram andra samhällsutmaningar, såsom minskad service på landsbygden. Då medborgarna och de berörda parterna gång på gång upplever att problemen inte hanteras på ett tillfredsställande sätt, fördjupas konflikten. Vargfrågan kan kännas som ett hot mot den egna livsstilen och de egna värderingarna.

Stamförvaltning av de stora rovdjuren kräver kunskap och förståelse hos alla organisationer inom viltkoncernen. Förvaltningen är en komplex helhet och den har främst förvaltats av experter med naturvetenskaplig utbildning. Under en lång tid har även forskningen fokuserats på vargen och dess ekologiska konsekvenser, inte på människorna och själva konflikten. Nu är det är hög tid att fokusera på själva konflikterna och polariseringen mellan människor och höja kompetensen hos dem som ansvarar för förvaltningen i de här frågorna. Förvaltarna behöver stödstrukturer för att de dels ska kunna arbeta på ett professionellt sätt, dels orka utföra en tidvis tung uppgift.

Samverkan och -arbetet mellan de organisationer som handhar vargförvaltningen kräver ytterligare precisering av rollerna, vilket är ett centralt element i målen för VargLIFE. Inom projektet utbyter förvaltarna från olika organisationer information och erfarenheter samt arbetar tillsammans kring vargtemat. I stället för att varje organisation arbetar för sig, trappar vi upp samarbetet. Samarbete har byggts upp till exempel inom insamling av DNA-prover, utbildning av rovdjurskontaktpersoner, kommunikation och organisering av gemensamma evenemang.

Det lyckade samarbetet kring kommunikationen i projektet har spelat en viktig roll för att utveckla samarbetet. Projektet kan snabbt och exakt ta fram svar på frågor från intressergrupper eller medborgare, som berör flera olika expertisområden.

Miljökonflikter har många likheter. Därför behövs det tvärvetenskapliga och ämnesövergripande nätverk. Då blir det möjligt att diskutera nyckelfrågorna för hanteringen av konflikten ur ett bredare perspektiv.

Projektet VargLIFE är en utmärkt utsiktsplats för att kartlägga och utveckla hanteringen av vargfrågor i Finland. Målet är att bygga vidare på informationsutbytet och samarbetet även efter projektet.