I marken i Södra Lappland, Kajanaland och Uleåborgsregionen förekommer naturligt svartskiffrar och andra berg- och jordarter som innehåller svavel och tungmetaller. För bergarter som innehåller svavel och tungmetaller är det typiskt att de producerar svavelsyra när de kommer i kontakt med syre eller ytvatten, till exempel vid vägskärningar, dikningar i samband med skogsbruk eller annan markschaktning och bergbyggnad. Den bildade svavelsyran och det sänkta pH-värdet i ytvatten främjar upplösning och transport av tungmetaller och orsakar skadlig exponering för människor och ekosystem. Till följd av klimatförändringen kommer riskerna med markanvändning i svartskifferområden att öka ytterligare, eftersom uppvärmning, ökad nederbörd och en ökande förekomst av extrema väderfenomen påskyndar försurning och spridning av skadliga ämnen.
Målet med Lukes arbetspaket är att undersöka hur restaurering av dikade torvmarksskogar påverkar belastningen av näringsämnen, tungmetaller och suspenderat material till vattendrag samt vilken betydelse anlagda våtmarker har för att hålla kvar dessa belastningar. Forskning bedrivs i Sanginjoki naturskyddsområde, vars berggrund innehåller svartskiffer. Forststyrelsen restaurerar dikade torvmarker inom skyddsområdet genom att avlägsna träd och blockera diken. Syftet med restaureringen är att höja vattennivån så att myrarnas hydrologi återgår till tillståndet före dikningen. Det är känt att restaurering av torvmarkskogar i ett inledande skede ökar belastningen av näringsämnen, löst kol och suspenderat material, men det finns inga forskningsdata om restaureringens effekter på försurning och urlakning av tungmetaller. Till följd av återvätning minskar syrehalten i torven, vilket kan dämpa försurning som orsakas av oxidation av svavelföreningar i svartskiffer och minska tungmetallernas löslighet. Det finns inga uppföljningsdata under finländska förhållanden om effektiviteten hos anlagda våtmarker som minskare av vattenbelastning.