På revir är hunden en konkurrent till vargen
Författare: Mari Tikkunen, Finlands viltcentral
Det är återigen den tid på året då vargarnas skador på hundar hamnar i rubrikerna. I värsta fall läser man inte bara om dem i tidningarna, utan man drabbas själv av skador. Årligen ersätts 35–55 fall av skador på hund som orsakas av varg av statliga medel. Även om skadorna kan förefalla slumpmässiga, har de sinsemellan liknande karakteristiska och förklarande faktorer.
Vargen behandlar en hund som en okänd varg
Den troligtvis vanligaste orsaken till att vargar dödar en hund är att de försvarar sina resurser. Detta gäller särskilt de skador som uppstår i samband med jakt. Största delen av skadorna som vargar orsakar på hundar på gårdar verkar som skaffande av föda.
I allmänhet undviker vargar andra flockars revir och håller sig inom sitt eget område, eftersom risken för konflikter med vargar i ett angränsande revir annars skulle vara stor. På ett vargrevir mister en besökare ofta sitt liv. Ett undantag från detta är de situationer där nära besläktade vargar, till exempel en hona och dess avkomling, bor på revir som till och med överlappar varandra en aning. Även om vargar tillbringar mindre än en tiondel av sin tid på revirkanterna, inträffar en stor del av hundskadorna på dessa områden, eftersom vargarna söker sig dit för att vid behov försvara sitt revir. Naturligtvis inträffar också skador i de centrala delarna av vargrevir, där vargarna tillbringar större delen av sin tid och sannolikheten för att en varg och hund påträffar varandra är störst.
Vargar beter sig alltså mot hundar som de skulle bete sig mot okända vargar. Tyvärr finns det ingen möjlighet att helt undvika vargrevir när man använder jakthundar, vilket leder till att möten inträffar.
Det har undersökts att färre hundskador inträffar på områden där vargarna har gott om föda. Skillnaderna i antalet skador mellan sydvästra och östra Finland är betydande. Det stora vitsvanshjortbeståndet i sydvästra Finland garanterar vargarna goda levnadsförhållanden, vilket gör att de inte behöver försvara sin näringsresurs så intensivt. I östra Finland finns det däremot inte så många andra bytesdjur än älgen, vars bestånd är litet. När ett stort björnbestånd ännu tävlar om få födan, är vargarnas försvar av näringsresurser starkt. Detsamma har konstaterats genom att jämföra Estland och Finland. Antalet hundskador i Estland är klart lägre än i östra Finland. I Estland använder vargarna rådjur och vildsvin som föda.
Den största orsaken till hundskador är försvar av resurser också på andra sidan Atlanten. I Wisconsin jagas svartbjörn med hundflockar som består av drivande hundar, och i skolningen av hundarna utnyttjas platser där lockbeten för björnas sätts ut i början av sommaren. En stor del av skadorna som orsakas av vargar inträffar i närheten av dessa platser och vid en tid då vargungarna är små. Som en orsak till skadorna har försvar av näringsresurser föreslagits, eftersom även vargar trivs på platserna. Dessutom misstänks vargarna försvara sina valpar mot hundarna, eftersom skador ofta även inträffar nära områden där vargarna har sina bon.
(Texten fortsätter efter bilden.)
Från skyddsvästar till utveckling av jaktmetoder
Man har försökt hitta olika sätt att skydda jakthundar. Ett sätt att förebygga skador på hund är genom fysiska skyddsåtgärder såsom hundvästar, men det upplevs ofta att de är svåra att använda. Å andra sidan utvecklas västarna fortfarande. Även jaktmetoder kan utvecklas. Det är till exempel möjligt att skola hundar så att de arbetar närmare med hundföraren för att på så sätt vara mindre utsatta för vargskador. Det rekommenderade sättet att minska risken för hundskador är att identifiera riskområden, såsom kanter och centrala områden på vargrevir samt tidigare skadeplatser, eftersom skador brukar inträffa på samma platser och orsakas av samma flockar. Ett sätt att göra detta skulle kunna vara att märka vargar med kragar för att göra det möjligt att identifiera hur vargar använder revir och var revirens gränser är. En bedömning av riskerna i samband med att hunden släpps lös måste dock göras från fall till fall. Naturligtvis finns det områden där jakt är nästan omöjlig på grund av den risk som vargar medför.
Vad gäller regleringen av viltbestånd lyfts i synnerhet älghundarnas centrala roll ofta upp i diskussionerna. Att jaga älg med hund är en ovanlig jaktmetod i världen. Den är känd främst i Finland och Skandinavien. Jag besökte nyligen en internationell däggdjurskongress i Alaska. Där pratade jag med kanadensare som inte hade hört talas om att älgar jagas med hund. Hos dem och i Alaska jagas älg endast av människor.
Vårt sätt att jaga utvecklades när älgbeståndet ökade kraftigt under 1970-talet, och det behövdes nya sätt att hålla beståndet under kontroll. Hundarna kom till hjälp. Metoden fungerade så länge vi inte hade så många vargar. Nu är vargarna tillbaka. Kanske är det bra att vi i ett bredare samarbete funderar över hur vi kan förebygga hundskador på olika sätt och hur vi kan utveckla våra jaktmetoder så att de motsvarar det förändrade läget som råder idag.
