Hjortdjurens effekter på samhället – nyckelarter i ekosystemet, värdefullt vilt och svåra skadedjur

Hjortdjuren har förökat sig och spridit sig till nya områden i Finland under de senaste 50 åren. Enligt en rapport från Naturresursinstitutet avspeglas det dels i hjortdjurens ökade värde som vilt, dels som mer skador inom jord- och skogsbruket och fler trafikolyckor.

Rapporten Hirvieläinten vaikutuksia yhteiskuntaan, elinkeinoihin ja ekosysteemiin innehåller en heltäckande sammanställning av forskning och statistik om hjortdjurens betydelse som vilt och om deras konsekvenser för jord- och skogsbruket, trafiken, ekosystemen och ekonomin.

- För det mesta kretsar debatten kring frågan om den lämpliga storleken av hjortdjursstammarna. Forskningsinstitutets roll är att lyfta fram tillförlitliga och transparenta forskningsrön med olika perspektiv. Rapporten bjuder sammanfattad information för beslutsfattande och lyfter fram de områden där det behövs mer forskning, säger Juho Matala, projektansvarig specialforskare på Naturresursinstitutet.

Genom att de olika arterna har blivit mer talrika och spridit sig har hjortdjurens värde som vilt ökat under de senaste drygt femtio åren.

Den samhällsekonomiskt mest värdefulla arten är älg, då man ser på dess värde genom antalet deltagare i älgjakt (drygt 100 000 personer årligen), antalet fällda djur (38 000–68 400 älgar), tillgodogörande (livsmedelsanvändning i hushållen, förädlingskedjor m.m.) och de ekonomiska värden som är förknippade med jakten. Till exempel använder älgjägarna cirka 30 miljoner euro per år på jakt (utrustning, resor, vapen och patroner osv.). Det så kallade konsumentöverskottet från älgjakten är i genomsnitt 260 miljoner euro per år. Med andra ord ger jakten jägarna betydligt större fördelar än det belopp som de lägger ut.

Då det handlar om värdet på jakten och viltet i fråga om de små hjortdjuren är informationen ännu delvis bristfällig.

Enligt riksskogstaxeringen (RST) har hjortdjur länge varit den största orsaken till skador i ekonomiskogar under ungskogsfasen. Enligt uppgifter från den senaste taxeringsåret 2020 fanns det skador som sänkte beståndets värde på 536 000 hektar. Största delen av skadorna, 75 procent, drabbade talldominerade skogar även om det i proportion till arealen fanns mer skador i lövdominerade bestånd. I äldre plantskog samt grövre bestånd handlar det sannolikt om älgskador. I yngre plantbestånd är det möjligt att också andra hjortdjur, som vitsvanshjort och rådjur, har orsakat skadorna, men de redovisas inte separat i RST.

Dessutom saknas det omfattande analyser av den ekonomiska betydelsen av de skador som hjortdjuren orsakar skogsbruket.

Det finns inte heller någon finländskt forskning och heltäckande uppföljning av hjortdjursskador inom lantbruket och skadornas ekonomiska konsekvenser. Utifrån ansökningarna om ersättning för skador har skadorna som orsakats av vitsvanshjort ökat markant, från 7 725 euro till 425 401 euro mellan åren 2010 och 2020. Mest skador orsakas sädesbrodden och mognande säd. Precis som inom skogsbruket påverkas valet av gröda av förebyggande av skador: man undviker grödor som är mer utsatta för skador i områden där det finns stora hjortdjurspopulationer och det har förekommit skador.

Antalet hjortdjursolyckor har ökat från cirka 4 000 olyckor 2009–2010 till cirka 13 300 olyckor 2019. Under denna period ökade antalet älgolyckor från cirka 1 300 till 2 000 olyckor. Antalet olyckor med mindre hjortdjur ökade från 3 000 till cirka 11 300 olyckor.

Största delen av hjortolyckorna (60 procent) skedde med vitsvanshjort. Ungefär en fjärdedel av olyckorna med hjort och rådjur skedde inom områdena för NTM-centralerna i Egentliga Finland och Nyland – med andra ord i regioner där populationerna av bägge arterna är stora (bild 1).

Samtliga dödsfall i hjortdjursolyckor inträffade i älgolyckor, liksom också de flesta fall med personskador. De totala kostnaderna för hjortdjursolyckor var cirka 88 miljoner euro år 2017, cirka 92 miljoner euro år 2018 och cirka 101 miljoner euro år 2019.

Hjortdjuren inverkar ekosystemens beskaffenhet och funktion såväl direkt som indirekt och är i detta avseende nyckelarter. Enligt uppskattningar kan till exempel älgen i sitt födosök äventyra föryngringen av lövträd, särskilt asp, i naturskyddsområden. Också i ekonomiskogar kan hjortdjur som använder lövträd till födosök leda till att lövträden minskar och näringskretsloppet ändras så att det gynnar barrträd. Det kan ha negativa konsekvenser för arter som behöver lövträd.

Hjortdjuren är viktiga bytesdjur för de stora rovdjuren. Därmed har de ökande hjortdjurspopulationerna möjliggjort att rovdjuren har blivit flertaligare och spridit sig. Med fler bytesdjur per ytenhet kan också rovdjurspopulationerna växa.

Förekomsten av parasiter som lever på hjortdjur, som älgflugor, har konstaterats ha ett starkt samband med antalet djur. Likaså påverkar hjortdjurspopulationerna antalet fästingar och förekomsten av fästingburna sjukdomar, som borrelia och TBE.

Rapporten om hjortdjurens konsekvenser för samhället, näringarna och ekosystemen har tagits fram inom ramen för jord- och skogsbruksministeriets resultatmål för Naturresursinstitutet.