Ska jag plantera ek eller klibbal?

Av de plantor som används vid skogsodling utgörs 99 procent av gran, tall och vårtbjörk. Trots att det i de planterade bestånden också finns naturligt uppslag med andra trädslags plantor, bidrar en monokultur inte på bästa möjliga sätt till skogens klimatanpassning. Genom att plantera ädla lövträd och klibbal ökar man också artmångfalden i skogen. Visserligen är odling av dessa trädslag behäftad med risker och eventuella ekonomiska förluster. Hurdana är då förutsättningarna för mer utbredd odling av dem?

Varför så smalt trädslagsurval?

Orsaken till att de härskande trädslagen inom skogsbruket, nämligen gran och tall, är att lämpliga ståndorter för dem finns praktiskt taget överallt. Vår skogsindustri är baserad på de här huvudträdslagen som kan användas för många olika ändamål. Tack vare långsiktig forskning och utveckling är odlingen av dem – det vill säga plantering och ifråga om tall även sådd – tekniskt väletablerad, och virkesproduktionen i Finland har en stabil ekonomisk grund.

De flesta av de andra inhemska trädslagen förekommer i naturen endast på små ytor eller har specialiserat sig på specifika ståndortstyper. Även om man skulle plantera ädla lövträd på varje lämplig plats, skulle deras procentuella andel av plantorna ändå vara liten. Då tillgången till råvara är liten eller ojämn är också den virkesförädlande industrin småskalig. Och därmed svalnar intresset för att odla dessa trädslag.

Dyr odling

Den officiella skogsstatistiken redogör inte för odlingskostnaderna för de mindre använda trädslagen. Naturresursinstitutet publicerade för ett par år sedan en rapport som innehöll grova beräkningar av kostnaderna i olika odlingskedjor. Att kostnaderna var högre än för huvudträdslagen konstaterades bero på plantpriserna och hos några trädslag de nödvändiga skydden mot sorkar, harar och hjortdjur. Dyrast var plantering av ek, och det enda alternativ som var billigare än plantering av huvudträdslagen var lärk, som planteras glest, så att det behövs färre plantor.

Efter att man har planterat beståndet får man fortsätta oroa sig för hjortdjurskador. Granens popularitet förr i tiden berodde framför allt på de omfattande älgskadorna på tall och lövträd. Risken för älgskador är ingalunda undanröjd, men de genomsnittliga populationstätheterna är mindre än under toppåren i början av 2000-talet. I stora delar av södra Finland har man numera problem med vitsvanshjortar och rådjur som gärna tar för sig av plantorna.

Varför odla annat än gran?

Trots de höga kostnaderna och osäkra virkesintäkterna för de mer sällsynta trädslagen, finns det negativa aspekter och risker också med att fortsätta som nu.

I det föränderliga klimatet är det allt viktigare att kunna hantera risken för beståndsskador. Riskerna för uttorkning och barkborreskador hos gran har varit mycket på tapeten, och det är inte heller självklart att tallbestånden skulle stå utom fara i de nya förhållanden. Det är smart att ta sig an en osäker framtid genom att sprida på riskerna, det vill säga att aktivt skapa en större trädslagsvariation i skogen.

Ifall man siktar på att öka artmångfalden i skogen, bör man med fördel sträva efter en mångsidigare trädslagssammansättning. Trots att en stor del av de organismer som är beroende av träd kan använda sig av flera olika trädslag, finns det också arter som har specialiserat sig på ett specifikt trädslag. En del av våra träd har en synnerligen stor mångfald av associerade arter; till exempel eken har ungefär dubbelt fler arter som utnyttjar den än granen och tallen. Utöver huvudträdslagen är också bland annat asp och rönn viktiga för våra rödlistade lavar.

Överdriven favorisering av gran vid plantering och plantskogsskötsel berövar särskilt i lundar och lundartade ståndorter plats från mer fåtaliga trädarter, vilket leder till förlust av biologisk mångfald. Att man endast planterar lövträd i stället för gran förvandlar inte en skog till exempel till ett paradis för arter som är beroende av förmultnande ved, men på bördiga ståndorter är det med tanke på biologisk mångfald inte nödvändigt att öka andelen gran.

Nu finns det nytt odlingsmaterial

Att öka trädslagsurvalet är aktuellt inte bara på grund av klimatanpassning, utan också för att tillgången på gott frömaterial av de mindre vanliga trädslagen har blivit bättre. Fröplantagerna för klibbal, ek och lönn som etablerades i början av 2000-talet har börjat producera frö de senaste åren. Det går också att få frö av skogslind. Fröplantager har etablerats på tidigare åkermark som glest planterade bestånd av utvalda trädindivider som får korsa sig med varandra.

Medan man på fröplantager för huvudträdslagen samlar in förädlat frö vars tillväxtegenskaper är bättre än genomsnittet, är den ledande tanken på fröplantager för mindre vanliga trädslag att sammanföra individer av arter som ofta växer i spridda klungor, och på så sätt åstadkomma genetisk variation i fröna. En amatörodlare kan exempelvis samla ekollon från sin gård och ta dem ut till skogen, men vid produktionen av riktigt skogsodlingsmaterial måste man känna till proveniensen och se till att ha tillräckligt många individer som förökar sig.

Var ska jag börja?

Man kan se sig om efter lämpliga planteringslokaler för att börja öka trädslagsvariationen från det håll där sällsynta trädslag kan ge störst nytta. Den vars skog har drabbats av rotticka ska inte plantera gran för att trygga tillväxten. Med tanke på biologisk mångfald bör man med fördel gynna de bestånd av ädla lövträd som finns kvar. Om tanken är att beskoga en åker som omringar en åkerholme med lundskog, skulle jag överväga att plantera lövträd i stället för gran. Landskapsförbättrande planteringar kan till och med höja fastighetens värde.

Ett annat sätt att hitta lämpliga lokaler är att tänka på var riskerna är minst. Om det är känt att älg- och hjortbestånden i trakten är måttliga, eller om planteringsytan angränsar till ett gårdsområde eller en livligt trafikerad väg, så blir skadorna sannolikt mindre än i ett mer avsides läge.

Höga odlingskostnader och dålig efterfrågan på virket är inga sanningar som är huggna i sten. När efterfrågan på virket ökar kan man utveckla till exempel plantproduktionen och utnyttja stordriftsfördelar. Våra huvudträdslag kommer helt befogat att behålla sin förhärskande position, men eventuellt kommer andelarna av de övriga trädslagen att avancera från promille till procent.

Bild

Bild

Bild