Den inhemska sädgåsens ruggningspopulation stabil redan för tredje året i rad

Enligt Naturresursinstitutets flyginventeringar som utförts i juli 2023 är sädgåsens (Anser fabalis fabalis) ungproduktion denna sommar jämförbar med de två föregående åren. Flyginventeringar gjordes över sammanlagt cirka 1 222 potentiella ruggningslokaler för sädgås, i ett område från gränsen till Uleåborg och Kajana till Enare. I inventeringarna hittades 1 073 exemplar på 71 inventeringspunkter. Inventeringarna ger mer exakt information om sädgåsens genomsnittliga ungproduktion och den jaktbara stammen på finskt territorium.

Flyginventeringar från 2020 visar att sädgåsens ruggningspopulation är stabil för tredje året i rad och har återhämtat sig från den dåliga ungproduktionen sommaren 2020.

− I år var drygt 7 procent av inventeringspunkterna i mellersta och norra delarna bebodda av sädgäss, vilket är ungefär samma resultat som de två föregående åren. På samma sätt var det genomsnittliga antalet individer i de observerade ruggningsflockarna och andelen ungar i flockarna oförändrade, berättar Antti Paasivaara, specialforskare vid Naturresursinstitutet.

Enligt Paasivaara observeras överhuvudtaget få ruggande vuxna individer och deras ungar i inventeringarna, eftersom sädgåspopulationen i början av hösten är fåtalig i Finland. Detta beror delvis på att häckningen inte varit särskilt framgångsrik, vilket framgår av uppföljningen av GPS-märkta gäss. Gässen som misslyckats vid häckningen flyttar under högsommaren till Novaja Zemlja för att rugga.

Antalet ruggande gäss varierar från region till region

Det finns regionala skillnader i antalet ruggande gäss, i och med att Norra Österbottens och Södra Lapplands ruggningspopulation fortfarande tycks vara större än övriga Lapplands ruggningspopulation.

Sedan 2020 har cirka 8–10 procent av inventeringspunkterna i Norra Österbotten och Södra Lappland varit bebodda, medan motsvarande siffra i Lappland bara är 2–4 procent. Särskilt i norra Lappland påverkas beräkningen av ungproduktionen även av de talrika ruggningslokalerna i norr som är lämpliga för sädgås och av de talrika småvattnen: eftersom det finns gott om småvatten i norra Lappland är det också särskilt svårt att hitta enstaka små förekomster av gäss. I år upptäcktes de första kullarna på inventeringspunkterna i Enare i Lappland, trots att man flugit dit tidigare redan för tredje året i rad. Det råder därför stor osäkerhet kring beräkningen av hur stor sädgåspopulationen är i norra Lappland. 

− Sädgås bör jagas med stor eftertanke och försiktighet. I områden med gles population kan avskjutning av en individ som har potential att producera vuxna försvaga den lokala gåspopulationen. Jakten bör fokuseras på ungarna, som oftast följer efter sina föräldrar,  säger Antti Paasivaara.

I år kartlades också nya gåslokaler i Lappland i inventeringarna. Resultaten stärkte uppfattningen om att sådgäspopulationerna i norra Lappland är små. Jämförelser av populationen och ungproduktionen från år till år grundar sig på områden och objekt som är jämförbara med tidsperioden.

Standardiserad metod för beräkning av sädgåsbeståndet – även markräkning pilottestades i år

Inventeringen i somras var en fortsättning på Naturresursinstitutets och Finlands viltcentrals flyginventeringar i syfte att ta fram en lämplig metod för övervakning av sädgåsbeståndet. Målet är att vi med en standardiserad metod kan ta fram årsdata om de finska sädgässens ungproduktion som underlag för planeringen av jakten.

I år pilottestades även markräkning i de södra och östra delarna som en gemensam insats av Naturesursinstitutet och frivilliga räknare. Markräkning har visat sig vara en mer exakt metod än flygräkning för de objekt som den lämpar sig för. Resultatet av markräkningen rapporteras senare.

Naturresursinstitutet tackar alla som deltagit i inventeringen och ringmärkare, fågelentusiaster och jägare som bistått inventeringen med sin värdefulla insats.