Sjöfågelbestånden sommaren 2023 på samma nivå som i fjol

Sjöfågelbestånden har minskat på lång sikt i både näringsrika och näringsfattiga vattendrag, men tillbakagången har varit kraftigare i näringsrika än i näringsfattiga vattendrag.

Under de senaste tio åren har sjöfåglarnas beståndsutveckling varit stabil i näringsfattiga miljöer, medan minskningen har fortsatt i näringsrika vattendrag.

"Enligt sjöfågeltaxeringens resultat sommaren 2023 var antalet häckande par av de mest talrika arterna jaktbara änder nära förra årets nivå", berättar specialforskare Markus Piha vid Naturresursinstitutet (Luke).

"Stora bidragande orsaker till sjöfåglarnas tillbakagång är övergödningen som minskar deras födotillgång, samt ett ökande antal invasiva rovdjur", konstaterar Piha.

De viktigaste viltsjöfåglarnas beståndsutveckling:

Gräsandens häckande bestånd växte nationellt sett med en femtedel under första halvan av den 38-åriga uppföljningsperioden, men under 2000-talet har beståndet inte längre vuxit. Antalet par är i år på samma nivå som i fjol och nära medeltalet för hela uppföljningen. Mängden ungar 2023 var 12 % under medeltalet, och även ungproduktionen per par var 15 % mindre är medeltalet. Jämfört med 2022 var antalet ungar i år något lägre och i synnerhet ungproduktionen per par var sämre.

Krickans häckande bestånd i Finland har på lång sikt (38 år) minskat med ungefär en fjärdedel. År 2023 var antalet par nationellt sett cirka 24 % under uppföljningsperiodens medeltal, nära förra årets nivå. Ungarnas totalantal 2023 var 25 % under långtidsmedeltalet, men ungproduktionen per par något (7 %) ovanför medeltalet. Jämfört med 2022 var både totala antalet ungar och ungproduktionen per par bättre i år.

Bläsandens häckande bestånd har minskat med hela 58 % under 38 år av sjöfågeluppföljning. Tillbakagången har varit kraftigare i Södra och Norra Finland jämfört med landets mittersta delar. År 2023 är häckande beståndet nationellt sett 10 % mindre än i fjol och cirka 44 % under hela uppföljningsperiodens medeltal. År 2023 var ungproduktionen bland det lägsta som noterats hittills, då totala antalet ungar var 47 % under långtidsmedeltalet och antalet ungar per par 6 % under långtidsmedeltalet. Både totala antalet ungar och antalet ungar per par var klart mindre än 2022.

Knipans häckande bestånd har minskat nationellt sett med 11 % under 38 år av beståndsuppföljning. Regionala granskningar visar att antalet par minskat i landets södra delar även på kort sikt, medan knipan har ökat i norr. Enligt årets taxering är det nationella beståndet nära långtidsmedeltalet och cirka 9 % större än i fjol. År 2023 var ungarnas totalantal 14 % och ungproduktionen per par 16 % under respektive långtidsmedeltal, och därmed på ungefär samma nivå som föregående år.

Övriga sjöfågelarters beståndsutveckling:

• Enligt det år 2023 uppdaterade materialet har stjärtandens bestånd minskat 74 % under de senaste 38 åren och tillbakagången är kraftigare i landets södra och mellersta delar än i norr.
• Viggens häckande bestånd har under uppföljningsperioden minskat med cirka 76 %. Regional granskning av bestånden visar att tillbakagången är kraftigast i landets söder (83 %) och landets mittersta delar (91 %), men även i norr är minskningen 49 %.
• Storskraken har under hela uppföljningsperioden minskat 42 % på lång sikt, men beståndsutvecklingen har ökat under de senaste tio åren. Antalet par år 2023 ökade 4 % från i fjol och var 11 % under långtidsmedeltalet.
• Småskrakens bestånd har under 38 år minskat med 44 %, men varit stabilt under de senaste tio åren. Antalet par år 2023 minskade nationellt sett 17 % från i fjol och var 22 % under långtidsmedeltalet.
• Storlommens häckande bestånd har under 38 år av uppföljning hållits nationellt sett på samma nivå, men har ökat 45 % under de senaste tio åren. Beståndstillväxten har varit kraftigast i norra delarna av landet. År 2023 var antalet par 6 % lägre än 2022, men cirka 20 % ovanför långtidsmedeltalet.
• Sångsvanens nationella bestånd har under 38 år över fyrfaldigats. Beståndstillväxten har varit kraftigast i södra delarna av landet.
• Skedandens häckande bestånd har nationellt sett minskat med 62 % under 38 år.
• Brunandens häckande bestånd har rasat med hela 96 % under sjöfågeluppföljningens 38 år.
• Sothönan har minskat kraftigt i både långt och kort tidsperspektiv. År 2023 var antalet par 52 % under långtidsmedeltalet.
• Skäggdoppingens bestånd har minskat med 53 % under den 38-åriga uppföljningsperioden.
• Gråhakedoppingens bestånd har minskat under uppföljningsperioden med 30 %, men i år har beståndet vuxit med 40 % från i fjol och nivån är nu 16 % under långtidsmedeltalet.
• Svarthakedoppingens häckande bestånd har minskat med 79 % på lång sikt, men år 2023 var antalet par på samma nivå som i fjol.

Taxeringen görs på frivillig basis

Sjöfågeluppföljningens material består av par- och kulltaxeringsdata, varav största delen har samlats in av frivilliga jägare och fågelskådare vid sjöar och vattendrag inne i landet. Första taxeringsomgången sjöfågelpar görs cirka en vecka efter islossningen, medan den andra omgången görs 2–3 veckor senare. I juli (1.–20.7.) taxeras kullar på samma lokaliteter. År 2023 gjordes taxering av par på 1256 lokaliteter och taxering av kullar på 642 lokaliteter. Sjöfågeluppföljningen koordineras i samarbete av Naturresursinstitutet och Luomus, och förverkligandet av taxeringarna stöds av Finlands viltcentral.

Ett stort tack till alla som deltagit i sjöfågeltaxeringen!