Inventeringen av spår, vintern 2026: Utmanande förhållanden och låga spårtätheter

På basis av årets inventering av spår har spårtätheten av harar, ekorre och rödräv minskat i hela landet till ca hälften. Mårddjurens spårtätheter verkar vara på ungefär samma nivå som i fjol. Det granskade spårindexet relaterar antalet räknade spår till inventeringsinsatsen och används för mångårig uppföljning av däggdjursbestånd.

Uppföljning av däggdjur genom inventering av spår i vilttrianglar och fälttrianglar gjordes nu 38:e vintern i följd på olika håll i Finland. Under vintern 2026 inventerades sammanlagt 539 trianglar av vilka 477 var vilttrianglar och 62 fälttrianglar. På grund av få dagar med snöfall fanns det färre lämpliga tillfällen än vanligt för att utföra inventeringen. I vissa områden kan det ha varit så lite snö att det var svårt att skida, vilket lett till ett mindre urval av trianglar.

Jämfört med i fjol har skogsharens och fältharens samt rävens spårindex halverats i hela landet. Ekorrens spårindex har också minskat betydligt från i föregående år i stora delar av landet, med undantag av Östra Finland och Österbotten – områden där även sorkbestånden har varit rikliga. Ekorren har typiskt stora årliga beståndsväxlingar, som ofta förekommer samtidigt över stora områden. De beror främst på fröskörden av gran. Den observerade minskningen stämmer väl överens med prognoserna från Naturresursinstitutets knoppanalyser, enligt vilka granfröskörden förra vintern var svag och i norra Finland nästan obefintlig.

”Om dessa plötsliga minskningar i spårindexet enbart beror på verkliga förändringar i bestånden, är de ganska dystra. Resultaten påverkas också av miljöförhållanden genom djurens aktivitet. Under inventeringsperioden i januari–februari var vintern kallare än normalt och snötäcket var tunt. Men för t.ex. räv borde dessa förhållanden öka aktiviteten snarare än minska,” säger Andreas Lindén, specialforskare vid Naturresursinstitutet (Luke).

Mängden spår av mårddjur: utter, mård, hermelin och vessla, har hållits i snitt på samma nivå som året innan. Det finns ändå en hel del regional variation. Förutom verkliga populationsfluktuationer påverkas antalet snöspår av små mårddjur även av deras beteende i olika stadier av sorkcykeln. Om det finns knappt om sork som föda rör sig hermeliner och vesslor mer ovanpå snön.

Trender på lång sikt: många arter småvilt har minskat

Vilttriangelinventeringen lämpar sig bäst för granskning av djurpopulationers tillstånd över flera år, vilket tydligare påvisar enhetliga beståndsförändringars riktning och minskar betydelsen av yttre förhållanden enstaka år.

På lång sikt (38 år) har skogsharens spårindex nationellt sett minskat med ca 60 %. Tillbakagången är kraftigast i syd och väster. Delorsaker till skogsharens minskning är åtminstone klimatförändringen och fältharens framfart. Ekorrens och vesslans bestånd har minskat till mindre än en tredjedel och rävens bestånd till under hälften. Hermelinen har gått tillbaka till bara en sjättedel under uppföljningsperioden. Det finns flera faktorer som påverkat de observerade förändringarna och orsakssambanden är ofta svåra att påvisa. Gemensamma utmaningar för däggdjuren i norra barrskogsbältet är klimatförändringen, allt svagare cykliska växlingar i sorkbestånden, förändringar i skogslandskapets struktur och sydliga arter som i allt högre grad sprider sig norrut.

Sydliga arter och arter som trivs i kulturlandskap klarar sig bättre än tidigare. Under hela uppföljningshistoriken har fältharens bestånd uppskattningsvis 20–30-faldigats, men på de nordligaste förekomstplatserna i Uleåborgstrakten har beståndet börjat minska under 2020-talet. Mårdbeståndet har hållits nationellt sett stabilt. Utterstammen har ökat nästan 80 % men under de senaste tjugo åren har vilttriangelinventeringens spårindex varit stabila.