Liten minskning av vitsvanshjortstammen
Enligt Naturresursinstitutets nya beståndsberäkning fanns det cirka 107 000 vitsvanshjortar i Finland under vintern 2024–2025. Beräkningens konfidensintervall på 95 % motsvarar 100 000–114 000 individer. Stammen har minskat med ungefär 5 % sedan förra året.
− Stamuppskattningen sammanjämkar förändringen som ses i olika datamaterial. Bytesdata och jägarnas uppskattningar tyder på en minskning av stammen, men antalet hjortkollisioner har förblivit oförändrat, säger specialforskare Sami Aikio från Luke.
Varje år uppskattas stammen av vitsvanshjortar i slutet av jaktsäsongen. Viltförvaltningens mål har i flera år varit att minska stammen för att undvika de besvär som uppstår av den höga tätheten av vitsvanshjortar. Sedan rekordnoteringen år 2021 har man kommit ner ungefär 22 %.
Uppskattningen av stammen baseras på en modell som infördes för tre år sedan och som utgår från älghushållningsområden (ÄH-modellen). Utöver det presenteras även resultaten från den modell som tidigare har använts för hela landet (gamla modellen). Modellerna har utformats för att svara mot avskjutnings- och observationsdata, uppskattningar från jägare, hjortolycks- och trafikstatistik samt lodjursstammen.
Figur 1. Vinterbestånd av vitsvanshjort samt avskjutning 2000–2025. Runt uppskattningarna anges ett konfidensintervall på 95 %. Uppskattningen enligt ÄH-modellen görs utifrån respektive älghushållningsområde. I uppskattningen enligt den gamla modellen har man inte tagit hänsyn till regionala skillnader. Avskjutningsdata: Finlands viltcentral. Foto: Naturresursinstitutet.
Stora regionala skillnader
Vitsvanshjortstammen är som störst (> 30 individer/1 000 ha) i Egentliga Finland, Södra Tavastland, Satakuntas södra delar och i Västra Nyland (bild 2A). Stammen minskade i flera älghushållningsområden (bild 2B), men i Satakunta och Nyland fanns också områden där man såg en liten ökning.
Figur 2. Populationstätheten för vitsvanshjortens vinterbestånd (A) enligt ÄH-modellen och förändring av tätheten (B) jämfört med föregående år. I ÄH-modellen har älghushållningsområdena vid norra och östra kanten (RP-PO 1, KS-PS, PS 3, PS-ES och ES-KAS) slagits ihop för att få tillräckliga avskjutnings- och observationsdata för beräkningarna. Älghushållningsområdenas gränser: Finlands viltcentral. Underlagskarta: Lantmäteriverket. Bild: Naturresursinstitutet.
De relativa förändringarna var som störst i Kust-Österbotten och Sydöstra Finland. Den norra gränsen för stammen som jagas går från Pyhäjoki till Ule träsks södra sida och till gränsen mot Norra Karelen. Vitsvanshjort förekommer också utanför det här området, men utan jakt saknas insamlade data för beståndsberäkningen.
− I och med de individer som fälldes i skärgården kom Helsingfors vitsvanshjortar nu för första gången med i uppskattningen av beståndet, berättar Aikio.
Kalvproduktion och stam som jagas
I hela landet finns 56,0 kalvar per hundra vuxna vitsvanshjortar (54,3–57,8 kalvar med 95 % konfidensintervall). Könskvoten hos vuxna djur var 1,50 hindar per en hjort (1,33–1,64 hindar/hjort med 95 % konfidensintervall).
Storleken på stammen som ska jagas nästa höst ligger enligt prognosen som bygger på vinterstammens storlek och sammansättning på 143 000 individer (124 000–163 000 individer med 95 % konfidensintervall). För att stammen ska förbli oförändrad skulle det krävas en avskjutning på 36 000 individer och en minskning genom ett jaktuttag på 52 000–57 000 individer med ett konfidensintervall på 90–95 %. Under den gångna jaktsäsongen fälldes ungefär 48 000 individer.
