Kontinuitetsskogsbruk i torvmarksskog är ofta ekonomiskt lönsamt – experterna påpekar att lönsamheten har en samhällsdimension

Bild

Kontinuitetsskogsbruk är ett ekonomiskt fördelaktigt alternativ, särskilt på grankärr med varierande beståndsålder. Utöver lönsamheten för virkesproduktionen kan man också granska nyttjandet av torvmarksskogarna i förhållande till samhällslönsamhet, vilket enligt forskningsprofessor Artti Juutinen ofta är ett mer intressant perspektiv.

Skogsbruk i utdikade torvmarksskogar intresserar nu såväl skogsägare som industri och forskare. Torvmarksskogarna innehåller en stor virkesreserv, men skogsbruk som bygger på slutavverkning och iståndsättningsdikning medför en stor risk för utsläpp till vattendrag och klimatpåverkan.

I torvmarksskogarna kan ett flertal ekonomiska och ekologiska faktorer inverka på kontinuitetsbrukets lönsamhet. Det är inte svartvitt, så att det antingen skulle vara lönsamt eller så helt olönsamt,, säger forskningsprofessor Artti Juutinen vid Naturresursinstitutet.

Man har studerat kontinuitetsbruk som ett alternativ för skogsbruket på torvmarker, så att beståndet inte i något skede kalhuggs utan avverkningarna görs som plock-, luck-, eller kantavverkningar ungefär vart femtonde år.

– I torvmarksskogarna kan ett flertal ekonomiska och ekologiska faktorer inverka på kontinuitetsbrukets lönsamhet. Det är inte svartvitt, så att det antingen skulle vara lönsamt eller så helt olönsamt,, säger forskningsprofessor Artti Juutinen vid Naturresursinstitutet.

Traktbrukets kostnader försämrar lönsamheten

Traktskogsbruk kännetecknas av att största delen av kostnaderna uppkommer i början av omloppstiden. Markberedning, odling, slyröjning och plantskogsskötsel kan kosta flera hundra euro per hektar, beroende på ståndort.

Däremot dröjer det till slutet av omloppstiden innan skogsägaren får intäkter.

Ju högre räntesats man använder i beräkningarna, desto bättre är lönsamheten i kontinuitetsskogsbruket.

– Visserligen ger gallringar också intäkter, men den största intäktsposten kommer först från slutavverkningen. Vid kontinuitetsbruk får skogsägaren intäkter regelbundet till exempel vart femtonde år och man har inga kostnader för förnyelse, säger Artti Juutinen.

Då man diskonterar framtida penningflöden till nuläge, svänger vågen enligt Juutinen till fördel för kontinuitetsbruket.

– Ju högre räntesats man använder i beräkningarna, desto bättre är lönsamheten i kontinuitetsskogsbruket.

Utöver skogsodlingen uppkommer det inom trakthyggesbruk kostnader också av iståndsättningsdikning. Den kostnaden slipper man vid kontinuitetsbruket, eftersom de kvarlämnade trädens avdunstning ser till att grundvattenytan inte stiger för högt.

– Om man kan lämna kvar ett tillräckligt trädbestånd efter avverkningen, behöver man inte dika.

Trädbeståndets struktur och trädslagen påverkar plantuppslaget

Kontinuitetsbrukets ekonomiska lönsamhet bygger på målsättningen att den avverkade ytan förnyas på naturlig väg. Det här lyckas bättre om man redan i utgångsläget har ett olikåldrigt bestånd.

– Det är svårt att starta från ett likåldrigt bestånd. Om man i en sådan skog övergår till kontinuitetsbruk kan det dröja tiotals år innan beståndsstrukturen ger ekonomisk lönsamhet.

Naturresursinstitutet har studerat kanthuggning av bestånd på tallmyrar. Det ser ut som att kanthuggning kan vara en lönsam metod i norra Finland, medan lönsamheten är sämre i södra Finland.

Trädslaget i torvmarksskogen påverkar också hur plantuppslaget blir. Granen är ett skuggträd som har god förmåga till självsådd även efter plockhuggning, medan tallen är ett ljusträd som kräver en större lucka i beståndet för att förnya sig.

– Naturresursinstitutet har studerat kanthuggning av bestånd på tallmyrar. Det ser ut som att kanthuggning kan vara en lönsam metod i norra Finland, medan lönsamheten är sämre i södra Finland.

Samhällslönsamhet intresserar

Utöver den privatekonomiska lönsamheten kan man granska bruket av torvmarksskogar i förhållande till samhällslönsamheten. Artti Juutinen ser det här perspektivet ofta som mer intressant än virkesproduktionens ekonomi i sig.

Om vi ser på samhällslönsamheten, måste vi ta hänsyn till faktorer som exempelvis biologisk mångfald, kolupptag och vattenpåverkan.

– Om vi ser på samhällslönsamheten, måste vi ta hänsyn till faktorer som exempelvis biologisk mångfald, kolupptag och vattenpåverkan.

Om man sätter vikt på sådana faktorer, kan det leda till en situation där kontinuitetsbruk av torvmarksskogar inte är lönsamt för den privata ekonomin, men nog för samhället.

– I sådana situationer kan samhället stöda skogsägare som bevarar skogen som en kolsänka.

Artti Juutinen påpekar att kontinuitetsskogsbruk inte automatiskt förbättrar kolupptaget eller den biologiska mångfalden.

– Den som vill ta hänsyn till sådana aspekter måste beakta dem separat vid valet av skogsbruksmetoder.

Text: Maria Latokartano