Dalripans bestånd minskade i alla tre kommuner i Övre Lappland
Enligt sommarens fågelhund-assisterade inventering av dalripa i Övre Lappland minskade beståndet till ungefär hälften efter toppåret i fjol. Beståndstätheten ligger ändå runt långtidsmedeltalet och är således hyfsad. Långtidmedeltalet (2008–2022) är cirka 8,6 dalripor per kvadratkilometer. Enligt sommarens inventering är tätheten i Övre Lappland nu cirka 10 dalripor per kvadratkilometer.
I år är vuxenbeståndet lika starkt som i fjol, men ungfåglarnas andel är bara 43 % av hela beståndet. Ungandelens långtidsmedeltal är 66 % (variationsbredd: 35 %–80 %). En motsvarande situation där ungandelen är så låg och vuxenbeståndet samtidigt så stort har inte tidigare observerats sedan den hundassisterade inventeringen påbörjades år 2008.
─ Vinterns omständigheter har nu tre år i följd gynnat dalripornas vinteröverlevnad, vilket dels förklarar det starka vuxenbeståndet. Orsaken till den svaga häckningsframgången är sannolikt minskningen i smågnagarbestånden. Predatorerna som vanligtvis föredrar att äta smågnagare har nu i högre grad livnärt sig på fåglars ägg och ungar, berättar specialforskare Antti Paasivaara från Naturresursinstitutet (Luke).
Tillbakagången i dalripans bestånd var tydlig i Övre Lapplands alla tre kommuner (Enontekis, Enare och Utsjoki). Beståndsminskningen var något måttligare i Utsjoki jämfört med de andra områdena.
– Dalripans bestånd detta år består i huvudsak av vuxna fåglar. Det innebär att jakten under kommande höst och vinter påverkar beståndets utveckling mera än om beståndet skulle domineras av årets ungar. Detta bygger på antagandet att ungfåglarnas naturliga dödlighet är större och blivande reproduktiva framgång lägre jämfört med vuxna fåglar, berättar Paasivaara.
Inventering av dalripa i Övre Lappland görs med hjälp av fågelhund
Inventeringen med fågelhund utfördes i landets tre nordligaste kommuner. Uppskattningen av dalripans bestånd i Övre Lappland görs som ett samarbete där frivilliga inventerare gör fältarbetet, Forststyrelsen koordinerar inventeringen, medan Luke analyserar data och rapporterar resultaten.
Detta år har cirka 725 kilometer inventeringslinje taxerats jämnt fördelat över hela Övre Lapplands fjällområden. Tack till alla som deltagit i inventeringen.
Den fågelhund-assisterade avståndsinventeringen av dalripa har utvecklats för öppna fjäll- och tundralandskap, med syftet att observera fåglarna nära inventeringslinjen med maximal sannolikhet. Dalripans beståndstäthet och -utveckling i fjällekosystemen skiljer sig avsevärt från bestånden i skogsområden. I skogsområdena har dalripans bestånd minskat under de senaste årtiondena. I Övre Lappland växlar dalripans bestånd snarast i samma takt med bestånden i norra Norge och Sverige.
Tilläggsinformation:
Specialforskare Antti Paasivaara, tel. 029 532 8753, antti.paasivaara@luke.fi
Specialforskare Andreas Lindén (på svenska), tel. 029 532 2354, andreas.linden@luke.fi
Faktaruta
Avståndsinventering som metod skiljer sig från inventering av vilttrianglar eller annan slags linjetaxering i och med att grovarbetet görs av erfarna stående fågelhundar. Samma metod är i bruk även i Norge och Sverige vid uppskattning av dalripans bestånd och vid reglering av jakt.
För varje observation av en flock eller fågel antecknas det vinkelräta avståndet till inventeringslinjen. Med hjälp av avståndens sannolikhetsfördelning härleds en funktion för den så kallade detekterbarheten. Metoden tar hänsyn till det naturliga fenomenet att hundarna upptäcker färre dalripor ju längre avståndet är från inventeringslinjen. Nära linjen observeras oftast nästan alla dalripor.
Detekterbarheten varierar med till exempel omständigheterna och är något olika varje år. På basis av detekterbarheten definieras den årliga inventeringszonen och såldes dess effektiva areal, med vilken observationerna av dalripa konverteras till beståndstätheter. Metoden är flexibel och anpassar sig till både inventerarna och olika omständigheter. Numera nyttjas en norsk elektronisk tjänst för inrapportering av inventeringens observationer.
