Naturresursinstitutet (Luke) har utrett vilka styrmedel som lämpar sig för att begränsa och förebygga avskogning. Avskogning innebär att skogsmark övergår till annan användning, såsom odlingsmark eller bebyggd mark. Styrmedlen kan användas för att förebygga avskogning vars nackdelar är större än fördelarna. Som hjälp vid planeringen används prissättning av klimatolägenheter.
Utredningen som gjorts på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet tjänar i första hand beredningen av klimatplanen för markanvändningssektorn, eftersom utsläppen av växthusgaser inom markanvändningssektorn kan minskas genom att avskogningen minskas.
– Omgivningen förändras kraftigt inom alla ekonomiska sektorer – kriget i Ukraina förstärker denna utveckling. Det behövs långsiktiga överväganden om hur markanvändningen och de investeringar som är förknippade med den kan styras i en ekonomiskt och miljömässigt hållbar riktning, säger Lukes forskare Antti Miettinen.
Avskogningszoner i världen finns i Asien, Sydamerika och Afrika, men det är också viktigt att motverka avskogningen i Finland. Hos oss har avskogningen 2013–2019 årligen orsakat en mängd utsläpp som motsvarar cirka 3,7 miljoner ton koldioxid (miljoner t CO2-ekv.), vilket utgör cirka 6 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Finland.
Förebyggandet av avskogning skulle också minska vattenbelastningen och bidra till att bevara skogsområden med betydande natur- och rekreationsvärden i växande städer.
I utredningen prissattes den olägenhet per hektar som skogsavverkningen orsakar i Finland. Vid fastställandet beaktades bland annat trädbeståndets utgångsläge, trädbeståndets tillväxt, skogsbruk samt den nya markanvändningsformen, jordtyp och områdets geografiska läge.
Resultatet visar att de totala markrelaterade utsläppen på grund av åkerröjning är flera gånger större på torvmark än mineraljord. På mineraljord motsvarar de klimatolägenheter som orsakas av markbyggnad, som lämnar marken helt utan trädbestånd, de klimatolägenheter som åkerröjning medför.
– Kunskapen om omfattningen av de klimatolägenheter som orsakas av skogsavverkning är viktig vid planeringen av eventuella styrmedel. Markägare tar inte automatiskt hänsyn till skadliga klimateffekter av förändrad markanvändning, men med hjälp av styrmedel kan de skadliga klimatkonsekvenserna av skogsröjningen integreras i markägarnas beslutsfattande, konstaterar Lukes forskare Aino Assmuth.
Antti Miettinen nämner som exempel på styrmedel en avgift för ändring av markanvändningen som markägaren skulle påföras om den skogsmark som han eller hon äger röjs för annan markanvändning. En avgift för ändring av markanvändningen som motsvarar klimatolägenheterna skulle minska skogsavverkningens ekonomiska lönsamhet men göra det möjligt att överföra skogsmarken till annan användning när fördelarna med ändringen av markanvändningen är större än klimatolägenheterna.
– Om avgiften betalas och om markanvändningen ändras är förändringen nödvändig och till nytta för hela samhället, säger Miettinen.
För att förebygga avskogningen finns det ett antal styrmedel med sina starka och svaga sidor. Det vore därför lämpligast att tillämpa en kombination av flera styrmedel.
Det är möjligt att skapa en kombination av styrmetoder som omfattar skogsavverkning på grund av både åkerröjning och byggande med fokus på till exempel påverkan och kostnadseffektivitet, godtagbarhet eller smidigt administrativt genomförande.
– Framöver vore det viktigt att både stärka kunskapsbasen för förändringar i markanvändningen och komma överens om den nationella målnivån för avskogning och utsläpp för vilka effekterna av de styrmedel som ska införas och EU-regleringen kunde bedömas, betonar forskarna.
