Atlantisk stör har återvänt till Östersjön – observationer behövs
Inplantering av atlantisk stör har gett resultat: arten har observerats på flera ställen längs den estniska kusten och även vid den finska kusten. Finlands och Estlands samarbete och bevarandeåtgärder syftar till att återinföra arten, som hört till Östersjöns ursprungliga fiskbestånd, i Östersjöns ekosystem. Stören dog ut i Östersjön för flera årtionden sedan till följd av bland annat vattenföroreningar, uppdämning av vattendrag och överfiske.
Atlantstören är en mycket stor vandringsfisk och den kan bli tiotals år gammal. Atlantisk stör, som förekom naturligt i Östersjön, dog ut i Östersjön under 1900-talet till följd av mänsklig verksamhet.
I Estlands och Finlands gemensamma EU-projekt (LIFE Baltic Sturgeon) har man satt ut 200 000 yngel av atlantstör i floden Narva i Estland. Ynglen simmar från utsättningsfloderna ut i Östersjön, där de lever i flera år tills de lekvandrar tillbaka upp i floderna. Hur ynglen och de unga fiskarna vandrar efter utsättningen undersöks med radiotelemetri och genom yngelmärkning med T-ankare.
”Vår avsikt är att återuppbygga biologisk mångfald i Östersjön och skapa förhållanden där atlantstören kan etablera sig i Östersjön och återigen fortplanta sig naturligt, utan utsättningar”, säger specialforskare Teppo Vehanen vid Naturresursinstitutet.
Naturresursinstitutet ser fram emot observationer av atlantstör
Alla observationer av atlantstör behövs för att forskningen ska få mer information om fiskarnas vandring och överlevnad. Störar som försetts med märkning kan rapporteras till Naturresursinstitutet på ett elektroniskt formulär. Andra observationer kan rapporteras via e-post till kalamerkit@luke.fi
Atlantisk stör kommer inte att återbesättas i finländska älvar, eftersom de flesta av dem är uppdämda. Det är inte känt att stören skulle ha förökat sig i finländska älvar; de individer som fångats hos oss hade troligen råkat simma upp i älven.
Atlantiska störens korta historia och internationellt samarbete för att återintroducera stören i Östersjön
- Man trodde länge att den art av stör som försvann från Östersjön var europeisk stör (Acipenser sturio). Sedermera visade DNA-analyser att det utdöda beståndet var atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus). Atlantisk stör kallas också atlantstör och ibland även bara stör.
- Atlantisk stör kan bli över 100 år gammal och upp till 4,5 meter lång samt väga mer än 300 kg. Den blir könsmogen vid 12–18 års ålder. Atlantisk stör förökar sig i sötvatten med 2–7 års intervaller i upp till 80 års tid. Vandringarna i havet till lekområdena kan vara hundratals kilometer långa.
- Den största fisken som fångats i finska vatten är en atlantstör på 152 kg som drogs upp ur Kumo älv 1914. Den sista observationen av en vild atlantstör i Finland är från 1930-talet.
- Den sannolikt sista stören i Östersjön fångades i estniska vatten 1996. Fisken, som fångades med ryssja, mätte 2,9 meter och vägde 136 kg.
- Atlantstören hör till den naturliga fiskfaunan i Östersjön. Orsakerna till att atlantstören försvann ur Östersjön anses vara överfiske, uppdämning av floder och älvar samt vattenföroreningar.
- Atlantisk stör förekommer fortfarande i floder längs Nordamerikas östkust. Eftersom den atlantstör som levde i Östersjön var genetiskt nära det vilda beståndet i Nordamerika, förvärvades materialet för föräldrabeståndet från Kanada. I Polen och Tyskland etablerades föräldrabestånd som levererar yngel för utsättning och återintroduktion.
- Utplanteringarna av atlantisk stör började i Tyskland och Polen i mitten av 1990-talet. I Sverige släpps de första ynglen ut sommaren 2024.
- Återintroduktion av atlantisk stör i Östersjön är ett långsiktigt projekt som kräver internationellt samarbete. Eftersom det inte längre finns någon naturlig population i Östersjön bygger återintroduktion av arten i hög grad på utsättning.
- Idag finns det åtta arter av stör i Europa, och de är alla utrotningshotade. I Europa pågår en samordnad insats för att ta fram en för återintroduktion av störfiskar.
