Något färre gässlingar för sädgåsen än i fjol
Enligt Naturresursinstitutets flyginventeringar i juli 2022 hade sädgåsen (Anser fabalis fabalis) i somras något färre gässlingar än i fjol, men skillnaden mellan åren är liten. Flyginventeringar gjordes över sammanlagt cirka 1 158 potentiella ruggningslokaler för sädgås, i ett område från gränsen till Birkaland till Enontekis. Inventeringarna ger mer exakt information om sädgåsens genomsnittliga ungproduktion och den jaktbara stammen på finskt territorium.
– Vi såg sädgäss på cirka 6 procent av de inventerade lokalerna, då motsvarande andel i fjol var cirka 7 procent. Dessutom var ruggningsflockarna i genomsnitt något mindre, säger forskare Antti Paasivaara på Naturresursinstitutet.
Enligt Paasivaara ses ruggande vuxna med ungar relativt sällan vid inventeringen, vilket tyder på att den inhemska sädgåspopulationen är fåtalig.
Regional variation i ruggningspopulationen
− Det fanns regionala skillnader i förändringarna i antalet ruggande gäss, eftersom ruggningspopulationen i mellersta Lappland fortfarande tycktes återhämta sig från att nästan ha försvunnit för två år sedan. Ändå var endast 3,5 procent av gåslokalerna i Lappland bebodda, och inga sädgäss påträffades i de nordligaste lokalerna i Enontekis, säger Antti Paasivaara.
I Norra Österbotten och södra Lappland, där sädgåspopulationen är starkast, var cirka 8 procent av lokalerna bebodda, medan koncentrationen minskade längre österut och söderut.
− Sädgås bör jagas med stor eftertanke och försiktighet. I områden med gles population kan avskjutning av en individ som har potential att producera vuxna försvaga den lokala gåspopulationen. Jakten bör fokuseras på ungarna, som oftast följer efter sina föräldrar, säger Antti Paasivaara.
Inventeringen i somras var en fortsättning på Naturresursinstitutets och Finlands viltcentrals flyginventeringar i syfte att ta fram en lämplig metod för övervakning av sädgåsbeståndet.
– Målet är att vi med en standardiserad metod kan ta fram årsdata om de finska sädgässens ungproduktion som underlag för planeringen av jakten, säger Antti Paasivaara.
Naturresursinstitutet tackar de ringmärkare, fågelentusiaster och jägare som bistått inventeringen med sin värdefulla insats.
Vad avses med ruggningspopulation?
Med ruggningspopulation avses de vuxna gäss som fortplantat sig och som med sina gässlingar stannar kvar över sommaren i häckningsområdena i Finland. De sädgäss som misslyckats med häckningen eller inte häckat alls flyger i regel till tundran på Novaja Zemlja för att rugga under sommaren.
Ruggningspopulationen ger en bra bild av dels antalet par vars häckning lyckats, dels hur väl gässlingarna klarat sig. Antalet ruggande fåglar avspeglar ändå inte direkt den inhemska sädgåspopulationens storlek, eftersom en årligen varierande andel av paren misslyckas med häckningen. Den häckande – det vill säga vuxna – populationen av sädgås varierar sannolikt mindre än ruggningspopulationen. För en helhetsbild av populationens status behövs därför inventeringar av ruggningspopulationen över flera år.
