Inventering av jordbruks- och LULUCF-sektorns växthusgasutsläpp - beskrivning

Naturresursinstitutet producerar årligen uppgifterna om utsläpp och upptag i jordbrukssektorn och i sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) för Finlands inventering av växthusgaser. Den ansvariga enheten för inventeringen av växthusgaser är Statistikcentralen, och till inventeringen hör utöver Naturresursinstitutets ansvarssektorer även energi, industriprocesser och produktanvändning och avfallssektorn.

Uppföljning och rapportering av växthusgaser utgör grunden för bedömning, planering och uppföljning av klimatpolitiken. Med hjälp av dem kan man säkerställa om de politiskt överenskomna utsläppsgränserna har hållits. 

Rapporteringen är ett åtagande enligt FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet, som är ett tillägg till konventionen. Om jordbrukssektorn redovisas samma utsläpp till båda rapporterna. Däremot utgår rapporteringen om LULUCF enligt klimatkonventionen från markanvändningen och åtgärderna enligt Kyotoprotokollet. Rapporteringen enligt Kyotoprotokollet omfattar utsläpp och upptag som hänför sig till beskogning, återbeskogning och avskogning (artikel 3.3) och skogsförvaltning (artikel 3.4).

Den andra åtagandeperioden för Kyotoprotokollet, som kompletterar klimatkonventionen, löpte ut i slutet av 2020. Uppgifterna om hela åtagandeperioden 2013–2020 redovisades till UNFCCC i april 2022.

Jordbrukssektorns utsläpp räknas i fem huvudklasser: husdjurens matsmältning (CH4), hantering av stallgödsel (CH4, N2O), jordbruksmark (N2O), kalkbehandling och tillförsel av urea (CO2) samt utsläpp från bränning av jordbruksavfall (CH4, N2O). Klassen jordbruksmark delas in i konstgödslad areal, organisk gödsel (stallgödsel, avloppsslam), slåtterrester, organiska jordbruksmarker och kvävemineralisering på mineraljord. 

Utsläppen och upptagen i LULUCF-sektorn rapporteras i sex markanvändningsklasser (skogsmark, åkermark, betesmark, våtmarker, bebyggda områden och annan markanvändning) samt träprodukter. Förändringarna i kolreservoaren rapporteras för biomassa, dött organiskt material och jord. Dessutom rapporteras utsläpp från kvävegödsling, dikning (CH4, N20), kvävemineralisering samt indirekta utsläpp och utsläpp från markbränder och hyggesbränning (CO2, CH4, N2O). 

Jordbruks- och LULUCF-sektorn använder delvis samma källdata och vardera sektorn tar under beräkningsprocessen fram uppgifter som den andra behöver för sina beräkningar. För exempelvis beräkningarna av ändringen i kolförrådet i åkrar på mineraljordar, som rapporteras inom LULUCF-sektorn, behövs uppgifter om bland annat mängden stallgödsel som spridits ut på åkrarna och kväveinnehållet i strömedel. De räknas i sin tur fram inom jordbrukssektorn utifrån djurantal och djurens kväveutsöndring, betesgång, gödselhanteringsmetoder och strömedelsförbrukning. Utöver Naturresursinstitutets statistikprodukter och riksskogstaxeringen (RST) används även statistik från ett flertal organisationer som datakällor.

Utsläppsberäkningarna och bedömningen av deras tillförlitlighet bygger på riktlinjer från den mellanstatliga klimatpanelen, som utarbetats av experter från hela världen. Metodriktlinjerna från 2006 omfattar alla utsläppen från alla sektorer. Riktlinjerna har sedermera kompletterats med en bilaga om beräkningar gällande våtmarker och en  revidering av riktlinjerna 2019 med anledning av exaktare forskning och nya delområden.

Rapporter om växthusgasinventeringen finns på Statistikcentralens webbplats.

LULUCF-sektorn (från eng. Land Use, Land-Use Change and Forestry) är en förkortning för sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.
Växthusgaser som räknas med i utsläppen från jordbrukssektorn och LULUCF är koldioxid (CO₂), metan (CH₄) och dikväveoxid/lustgas (N₂O). I utsläppen räknas inte med kolmonoxid (CO) och kväveoxider (NOx), vilka dock rapporteras till klimatkonventionen.
Källa avser varje process, verksamhet eller mekanism som frigör en växthusgas, en aerosol eller en föregångare till dessa till atmosfären.
Sänka avser varje process, verksamhet eller mekanism som avlägsnar en växthusgas, en aerosol eller en föregångare till en växthusgas från atmosfären.
Upptag avser upptag av växthusgaser från atmosfären i sänkor.
Utsläpp avser utsläpp av växthusgaser till atmosfären från källor.
Koldioxidekvivalent är ett mått på uppvärmningspotentialen hos varje växthusgas, som gjorts jämförbar genom omräkning med hjälp av gasens GWP-faktor.
GWP-faktor (Global Warming Potential) uttrycker uppvärmningspotentialen av en växthusgas. Enligt IPCC:s femte utvärderingsrapport är GWP-faktorn för koldioxid 1, för metan 28 och för dikväveoxid (lustgas) 265.
Klimatkonventionen är FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
Kyotoprotokollet till klimatkonventionen är ett avtal om bindande åtaganden för konventionsstaterna om att minska utsläppen.

IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, är FN:s mellanstatliga klimatpanel.