Dokumentation för statistiken skogsskydd

Beskrivning av statistiken

Allmän beskrivning

Statistiksammanställningarna över skogsskydd omfattar information om lagstadgade skyddsområden, mångfaldsobjekt i ekonomiskogar samt skogar för naturvärdesskydd i Finland, indelade enligt landskap, ägoslag, skyddsklass och områdestyp.

Klassificeringar

Statistiken framställs per ägoslag och skyddsklass, per områdestyp och per landskap.

Med skog avses i statistiken över skogsskydd arealen för skogsmark och tvinmark som tillsammans utgör ett trädbevuxet område, det vill säga en skog. Som skogsbruksmark klassificeras ett område som inte har något annan huvudsaklig användning som till exempel jordbruksmark eller bebyggd mark. Skogsbruksmark omfattar utöver virkesproduktionsmark även områden som inte används för virkesproduktion, inklusive skyddade områden. Den totala arealen av skogsbruksmark i denna statistik baserar sig i de senaste tillgängliga statistik av riksskogsinventeringen (RST).

Till skyddade skogar räknas den totala arealen av skogsmark och tvinmark i lagstadgade skyddsområden och i skyddade mångfaldsobjekt i ekonomiskogar.

De statistiska begreppen och klassifikationerna för skogsskydd bygger främst på rapporten ”Suunnitelma metsien suojelualue- ja METSO-tilastoinnin kehittämiseksi” (MMM 2015:2) av arbetsgruppen för skogsskyddsområdes- och METSO-statistik (METI). Detaljerade definitioner av de olika typerna av områden ingår i rapporten. Utgångspunkten för skyddsområden för skogar är en definition som preciserades av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) 2008 (Dudley 2008).

Skyddsområdena för skogar kan höra till flera olika områdestyper (t.ex. naturskyddsprogram, nätverket Natura 2000 etc.) samtidigt. I den här statistiken har varje område placerats i den klass som har den strängaste skyddsnivån för att undvika överlappande statistikföring.

I statistiken tillämpas den regionala indelning som gällde vid tidpunkten för sammanställningen. När det gäller statistikens tidsserier minskar förändringar i regiongränserna jämförbarheten mellan regionerna.

Skyddsklasserna för skogar är följande:

Lagstadgade skyddsområden

1A) Naturskyddsområden och områden reserverade för naturskydd

Det primära målet med naturskyddsområden är att permanent skydda naturen. Skyddet av områdena och åtgärderna utgår från lagar och förordningar samt statsrådets beslut om naturskyddsprogram och -områden. Skogarna i naturskyddsområden får inte användas för virkesproduktion. I områdena är det möjligt att inom ramen för fridlysningsbestämmelserna vårda och rekonstruera naturmiljöer och kulturbiotoper samt vidta åtgärder för att bevara det naturliga ekosystemet och återställa områdets naturliga utveckling.

1B) Övriga lagstadgade skyddsområden

Syftet med skyddsområdena är att permanent bevara naturvärdena. Bestämmelserna om fridlysning av områdena utgår från lagstiftningen och begränsningarna av markanvändningen från beslut av NTM-centralen eller Finlands skogscentral eller den ansvariga ledningen för markägarorganisationen. I vissa typer av skyddsområden är det utöver naturvård möjligt att tillåta försiktig avverkning som inte äventyrar skyddsmålet för skogarna i området.

1C) Tidsbegränsade skyddsområden

Syftet med skyddsområdena är att bevara naturvärdena. Tidsbegränsad fridlysning bygger på ett författningsenligt avtal mellan myndigheten och markägaren. Det långsiktiga målet med ett avtal som förnyas är bestående skydd av området. Skogarna i tidsbegränsat fridlysta skyddsområden kan inte användas för virkesproduktion.

Skyddade mångfaldsobjekt i ekonomiskogar

2A) Särskilda mångfaldsobjekt i ekonomiskogar

Syftet med objekten är att säkerställa den biologiska mångfalden; de är tydligt avgränsade lokaler. Begränsningarna av skogsbruket grundar sig på registrering i systemet för skoglig information som beslutas av Finlands skogscentral eller på ett beslut av den ansvariga ledningen för markägarorganisationen. Skogarna i särskilda mångfaldsobjekt kan i princip inte användas för virkesproduktion. Plockhuggning eller motsvarande är möjlig för att återställa objektens naturliga utveckling eller bevarade de strukturella dragen.

2B) Mångfaldsobjekt i ekonomiskogar, begränsat skogsbruk

Syftet med objekten är att säkerställa den biologiska mångfalden; de är tydligt avgränsade lokaler. Begränsningarna av skogsbruket grundar sig på registrering i systemet för skoglig information som beslutas av Finlands skogscentral eller på ett beslut av den ansvariga ledningen för markägarorganisationen. I skogar med mångfaldsobjekt är avverkningar tillåtna som inte äventyrar objektets naturvärden.

Klassen Skyddade mångfaldsobjekt i ekonomiskogar motsvarar begreppsmässigt ”andra effektiva områdesbaserade skyddsåtgärder” (other effective area-based conservation measures) som nämns i mångfaldskonventionens mål för ökning av den skyddade arealen. Definitionen av objekten motsvarar även de gällande, preciserade anvisningarna som antagits av Forest Europe, det vill säga Ministerkonferensen om skydd av Europas skogar (MCPFE), om vilka områden som kan tolkas som skyddade skogar (Parviainen & Frank 2006, Parviainen & al. 2010). MCPFE:s gällande kriterier överensstämmer till många delar med IUCN:s (2008) definition av skyddade områden.

Skogar som stöder skyddet av naturvärden

3) Övriga särskilda områden och objekt, begränsat skogsbruk

Det primära målet med dessa särskilda områden, som är tydligt avgränsade lokaler, är något annat än att säkerställa naturvärdena. De särskilda områdena grundar sig på landskapsplanen eller beslut av den ansvariga ledningen för markägarorganisationen. Målen för objekten och begränsningarna av skogsbruket fastställs i markanvändningsbesluten. Skogarna i de särskilda områdena nyttjas för skogsbruk, men virkesproduktionen begränsas av forsknings- eller rekreationsbruk, vilt- eller naturahushållning samt landskapsvärden. På de mest värdefulla naturobjekten i områdena utförs inga behandlingsåtgärder.

Övriga särskilda områden och skogarna i dem, som är föremål för begränsat skogsbruk, bildar en ekologisk helhet med kärnområdena i de skyddade skogarna, en ”grön infrastruktur” (green infrastructure).

Skyddade skogar i klassificeringen är den del av lagstadgade skyddsområden (1A, 1B och 1C) och skyddade mångfaldsobjekt i ekonomiskogar (klass 2A och 2B) som enligt ägoslaget räknas som skog.

Områdestyper för skogsskydd

De områden som reserverats för skogsskydd är fördelade i olika områdestyper beroende på områdets skyddsuppgift.

Områdestyperna per huvudgrupp är fördelade på följande skyddsklasser:

Lagstadgade skyddsområden

1A Lagstadgade naturskyddsområden

Nationalparker (1A)
Naturreservat (1A)
Skyddsområden för gamla skogar (1A)
Myrskyddsområden (1A)
Lundskyddsområden (1A)
Övriga naturskyddsområden på statlig mark (1A)
Genom Forststyrelsens beslut inrättade naturskyddsområden (1A)
Privata skyddsområden som förvaltas av Forststyrelsen (1A)
Privata skyddsområden, PSO (1A)
Naturreservat på Åland (1A)

1A Områden som reserverats för naturskyddsändamål

Områden enligt skyddsprogrammen på statlig mark (1A)

Objekt enligt naturvårdslagen, som omfattas av de så kallade gamla naturskyddsprogrammen eller som inte omfattas av de gamla programmen i Natura-nätverket.

Objekt i naturskyddsprogram enligt den gällande naturvårdslagen (t.ex. kompletterande programmet för myrskydd)

Områden skyddade i METSO-programmet (1A)
Områden anvisade för skydd i planläggningen, med beteckningen SL på statlig mark (1A)
Områden enligt skyddsprogrammen på privat mark (1A)
Områden i kompletterande myrskyddsprogrammet på privat mark (1A) – inga i statistiken för 2019
Områden anvisade för skydd i planläggningen, med beteckningen SL på privat mark (1A)
Områden reserverade som naturreservat på Åland (1A)

1B Övriga lagstadgade skyddsområden

Övriga skyddsområden, inga avverkningar

Ödemarksområden (1B)
Forststyrelsens skyddsskogar (offentliga förvaltningsuppdrag) (1B)
Statliga skogsbruksområden, lagstadgat artskyddsområde (1B)

Avgränsningar på statlig mark för hotad art enligt 46 § i naturvårdslagen (NvL) eller för art som kräver särskilt skydd enligt 47 §.

Statliga skogsbruksområden, lagstadgat habitatskyddsområde (1B)

Avgränsningar för skyddade naturtyper enligt NvL 29–30 § eller

för särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen.

Övriga skyddade objekt på statlig mark (1B)

utvidgning av annat än genom NvL skyddat område, med beteckningen S i landskapsplan

Avgränsning för art som kräver särskilt skydd på privat mark, ERA (1B)

Avgränsningar för förekomstplats av art som avses i NvL 47 §

Skyddsområde för naturtyp på privat mark, LTA (1B)

Avgränsningar för skyddade naturtyper enligt NvL 29–30 §

Övriga skyddsområden, försiktiga avverkningar möjliga

Statens strövområden, Natura 2000 (1B)

Delområde i nätverket Natura (annat genomförande än NvL)

Statliga skogsbruksområden, Natura 2000 (1B)

Objekt i nätverket Natura (annat genomförande än NvL)

Natura 2000 på privat mark (1B)

Objekt i nätverket Natura (i huvudsak annat genomförande än NvL)

Avgränsning för särskilt viktiga livsområden enligt skogslagen på privat mark (1B)

Övriga naturreservat på Åland

Natura 2000 på Åland (1B)

Objekt i nätverket Natura (annat genomförande än NvL)

Lagstadgat art-/habitatskyddsområde (1B)

Avgränsning för en art/naturtyp enligt naturvårdslagen eller för en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen

1C Tidsbegränsade skyddsområden

Tidsbegränsad fridlysning av områden enligt NvL 25 §, MRA (1C)
Föremål för miljöstödsavtal enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk, på privat mark (1C)

2A+2B Skyddade mångfaldsobjekt i ekonomiskogar

Värdefulla skogshabitat på statlig mark avgränsas helt och hållet utanför skogsbruk eller skogsbruket begränsas genom beslut av Forststyrelsens ledningsgrupp eller av den regionala ledningen i samband med områdesekologisk granskning vid naturresursplanering eller annan planering. Begränsningarna utgår från Forststyrelsens lagstadgade allmänna samhälleliga förpliktelser och riktlinjerna i miljöguiden för skogsbruk (Päivinen m.fl. 2011). På motsvarande vis avgränsas i samband med skogsinventering eller skogsplanering på privata marker eller skogsbolagens marker sådana värdefulla skogsmiljöomgivningar på vilka skogsbruk är begränsat genom Finlands skogscentrals beslut om registrering i systemet för skoglig information eller genom ett beslut av den ansvariga ledningen för markägarorganisationen. Besluten om avgränsning registreras i Finlands skogscentrals eller bolagens geodatasystem.

2A Särskilda mångfaldsobjekt i ekonomiskogar, inga skogsbruksåtgärder

Statliga skogsbruksområden, särskilda mångfaldsområden, inga avverkningar (2A)

Forststyrelsens skyddsskogar (som inte överförts till offentlig förvaltningsuppdrag)

avgränsade genom så kallade dialogprocessen och processen för Skogslappland

Statliga skogsbruksområden, särskilda mångfaldsobjekt, naturvårdsinriktad huggning möjlig (2A)

mångfaldsobjekt, naturobjekt, grön korridor (allmänna samhälleliga förpliktelser eller miljöguiden för skogsbruk)

Särskilda mångfaldsobjekt i privatskogar, inga avverkningar eller naturvårdsinriktad huggning möjlig (2A)

2B Mångfaldsobjekt i ekonomiskogar, begränsat skogsbruk

Statliga skogsbruksområden, mångfaldsobjekt, begränsat skogsbruk (2B)

Objekt i METSO-programmet

område för ökning av den biologiska mångfalden, förekomst av en hotad art, grön korridor (allmänna samhälleliga förpliktelser eller miljöguiden för skogsbruk)

Mångfaldsobjekt i privatskogar, begränsat skogsbruk (2B)

Naturtyp enligt METSO-programmet eller annan värdefull livsmiljö i skogsnaturen

Skogar som stöder skyddet av naturvärden

3 Övriga specialobjekt, begränsat skogsbruk

Statens strövområden, utanför nätverket Natura 2000 (3)
Forststyrelsens friluftsområden/rekreationsskogar (3)
Statens skogsbruksområden med särskilda frilufts- eller miljövärden (3)
Statens skogsbruksområden med särskilda ödemarks- eller renbetesvärden (3)
Statens skogsbruksområden med särskilda landskaps-, vilt- eller kulturvärden (3)
Statens skogsbruksområden med forskningsavtal (3)
Avtalsskogar för forskning på Åland (3)

Sektorstäckning

Statistikuppställningarna omfattar information om lagstadgade skyddsområden, mångfaldsobjekt i ekonomiskogar samt skogar för naturvärdesskydd i andra särskilda områden, indelade enligt landskap, ägoslag, skyddsklass och områdestyp. De presenterade arealerna omfattar både markareal och vattenareal.

Statistiska begrepp och definitioner

Skogsbruksmarken indelas i följande klasser enligt virkesproduktionsförmåga:

1) Skogsmark är mark där trädbeståndets genomsnittliga årstillväxt per hektar är minst en kubikmeter vid tillämpning av den normerade omloppstiden.

2) På tvinmark är trädbeståndets medeltillväxt per hektar mindre än i den föregående klassen och ligger på 0,1–1 0,1 kubikmeter per år.

3) Impediment är mark på vilken trädbeståndets tillväxt per hektar är mindre än 0,1 kubikmeter. På impediment växer endast enstaka träd, som ofta är tvinvuxna eller buskiga.

4) Övrig skogsbruksmark omfattar övrig mark som används för skogsbruk (skogsbilvägar, permanenta upplagsplatser och tomtmark för skogsbruket, grustag som hör till skogen, viltåkrar osv.).

I statistiken över skogsskydd avses med skog den sammantagna skogsmark och tvinmark som bildar ett trädbevuxet område, det vill säga en skog.

Statistisk enhet

Uppgifterna samlas in från staten och från olika skogsorganisationer.

Statistisk population

Måttenhet

Arealerna anges i statistiken i hektar.

Referensperiod

Statistikpubliceringen baserar sig på status vid statistikföringstidpunkten.

Tidstäckning

Skogsskyddsstatistiken har uppgjorts utifrån situationen i början av året och från och med 2016 har statistiken baserats på samma klassificering utarbetats av METI-gruppen.

Tidigare skogsskyddsstatistik har uppgjorts utifrån situationen i slutet av åren 2001, 2005, 2007 och 2008. Statistiken var baserad på en klassificering som utarbetats av arbetsgruppen Metsien suojelun luokittelun tilastoinnin yhtenäistäminen (SUTI, Arbetsgruppen för harmonisering av skogsskyddets klassificering och statistikföring) (2002). Statistiken från och med 2016 är jämförbara med den tidigare, men de gamla klasserna motsvarar inte helt de nya.

Distributionsfrekvens

Ungefär vart tredje år.

Lagstiftning och andra överenskommelser

Upprättandet av statistiken baserar sig på lagen om Naturresursinstitutet (561/2014), lagen om livsmedels- och naturresursstatistik (562/2014) och statistiklagen (280/2004).

Mer information: Statistiklagstiftning

Insynsskydd för statistiska uppgifter

Dataskydd är en grundläggande princip inom statistikverksamheten. Naturresursinstitutet har förbundit sig att iaktta dataskydd, och genom dataskyddet säkerställs att uppgifterna inlämnade av uppgiftslämnare behandlas konfidentiellt.

Mer information: Dataskydd – statistik

Principer för offentliggörande

Tidsplan för offentliggörande

Tidpunkten för offentliggörande av statistik fastställs i samband med verksamhetsplaneringen på hösten. Statistikkalendariet för följande år delges användarna i slutet av året. Kalendariet innehåller också direkta länkar till redan offentliggjorda statistikresultat och statistikpublikationer.

Tillgång till tidsplanen för offentliggörande

Statistikkalendarium | Naturresursinstitutet

Relevans

Andelen nöjda användare

Användarrespons samlas in särskilt i samband med reformen av statistikuppställningarna. Användare lämnar också respons genom direkt kontakt. I samband med uppdateringen av Naturresursinstitutets statistikprogram gjorde vi dessutom en kartläggning av statistikanvändarnas önskemål inför utvecklingen av statistikuppställningarna under hösten 2021 och början av 2022. Den mottagna responsen följs upp och beaktas vid utvecklingen av statistiken.

Noggrannhet och tillförlitlighet

Övergripande noggrannhet och tillförlitlighet

Statistiken över skyddsområden i skogarna har upprättats enligt de principer och klassificeringar som tagits fram av arbetsgruppen för skogsskyddsområdes- och METSO-statistik (2015). Statistiken kompletteras vartefter nya skyddsområdestyper inrättas eller när det sker förändringar i skyddsklassificeringen. Statlig mark täcker majoriteten av den totala arealen skyddade områden. Staten förvaltar också uppgifterna även om skyddsområden på privat mark som grundar sig på naturvårdslagen (inkl. områden som förverkligas i nätverket Natura 2000 genom övrig lagstiftning).

Om skogar som ägs av kommuner, städer eller skogsfonder innehåller områden för bevarande av biologiska mångfaldsobjekt i ekonomiskogar (kategorierna 2A och 2B) eller skogar som stödjer skyddet av naturvärden (kategori 3) ingår de inte i statistiken. Uppgifter om dessa platser finns ännu inte tillgängliga. Även om dessa områden är de viktigaste saknade uppgifterna när det gäller areal, utgör de en liten del av den totala skogsmarksarealen i Finland. Om skyddade områden i kategori 1A eller 1B finns i kommuners, städers eller skogsfonders skogar, ingår de i statistiken över skyddade skogsområden.

Alla områden som i landskapsplanen avsatts som naturskyddsområden på annan än statens mark (SL) upptas inte i statistiken över skyddsområden för skogar. Största delen av SL-beteckningarna hänför sig dock till existerande naturskyddsområden eller till inte förverkligade reserveringar för naturskyddsprogram (inkl. nätverket Natura 2000), och de tas upp i statistiken över skogsskydd på andra sätt. Det saknas heltäckande insamlad information om de övriga typerna av skyddsbeteckningar i planläggningen.

Fasta fornlämningar är fredade enligt lagen om fornminnen. Fredade fornlämningar är bland annat gravrösen, gravfält, boplatser, klippmålningar, offerstenar och andra kultplatser samt borgbackar. Det är förbjudet att utgräva, övertäcka eller rubba fornlämningar. Eftersom lagen om fornminnen inte nödvändigtvis begränsar alla fall av skogshantering vid fornlämningar, har dessa områden lämnats utanför statistiken. De uppfyller inte heller definitionen av ett (natur)skyddsområde.

Lagstadgade skyddsområden (1A och 1B) som ligger på skogsindustrins marker ingår i statistiken. Likaså ingår mångfaldsobjekt i ekonomiskogar som skyddats genom företagens egna beslut (2A och 2B) samt skogar som stödjer skyddet av naturvärden (3).

En indelning enligt ägoslag fanns inte att tillgå för alla områdestyper när statistiken upprättades. Dessa områden hanterades på följande sätt:

1) För de områden för vilka det inte fanns en indelning i markklasser (objekt som inte ännu har hunnit inventeras), producerades en indelning i markklasser med hjälp av kombinationsinventering av riksskogarna (kombinations-RSI).

2) Skyddsområden i landskapet Åland: totalarealerna delades in i markklasser utifrån landskapet Ålands genomsnittliga markklassindelning.

I statistiken över skyddsområden räknas till övrig mark även de (del)områden om vilka arealerna enligt ägoslag inte ännu är tillgängliga och inte har tagits fram med KS-RST. För statens marker och lagstadgade skyddsområden på privat mark (exkl. särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen och miljöstödsobjekt enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk) omfattar ägoslaget ”övrig mark” även områden av andra ägoslag som ligger inom skyddsområdena (bl.a. jordbruksmark och bebyggd mark).

Uppgifterna om miljöstödsavtalen enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk innehöll inga avtal som inte hade förnyats eller som annars förfallit.

Endast uppgifter för hela landet var tillgängliga marker tillhörande skogsindustrinföretag. Dessa fördelades i landskapen i relation till hur mycket skogsbruksmark skogsindustrinföretag ägde i respektive landskap. Det var inte möjligt att separera områden som ingår i Natura 2000-områden från uppgifterna.

Aktualitet, samanvändbarhet och jämförbarhet

Aktualitet

Den senaste statistikpubliceringen baserar sig på situationen i början av året.

Jämförbarhet – geografisk

De skyddade arealerna i statistiken över skyddsområden i skogarna skiljer sig från de tidigare statistiksammanställningarna om skogsskydd enligt klassifikationen av Ministerkonferensen om skydd av Europas skogar (Ministerial Conference on the Protection of Forests in Europe, MCPFE), genom skillnader i definitionerna av skog, klassifikationerna, klassificeringstidpunkten och datakällan.

Jämförbarhet – över tid

Statistiken över skogsskydd framställs ungefär vart tredje år. För det mesta ökar arealerna av inrättade skyddsområden med tiden. Arealerna av ej genomförda reserveringar inom naturskyddsprogram och av (andra) Natura 2000-områden enligt naturvårdslagen minskar när staten förvärvar områden och inrättar statliga naturskyddsområden eller när det inrättas privata naturskyddsområden på områdena.