Stor geografisk variation i antalet sorkar

Enligt Naturresursinstitutets uppföljningar finns det stor variation i sorkbestånden mellan olika delar av Finland. I norra Lappland och sydvästra Finland är sorkarnas beståndsvariationer i sin toppfas. I höjd med Uleåborg–Kajanaland har sorkbestånden varit starka redan för andra året i rad. I Österbotten och Skogs-Lappland har bestånden långsamt börjat öka, på andra håll i landet finns det ganska få sorkar.

Situationen för myrsloken visas i olika grå nyanser på kartan över Finland: en blygsam myrslokstopp i sydvästra Finland, en större myrslokstopp i Uleåborgsregionen och Kajanaland och en medelmåttig myrslokstopp i Övre Lappland. I Österbotten och Metsä-Lap är sorkpopulationerna låga men ökar. I resten av landet är sorkar sällsynta. I sydöstra Finland har sorkpopulationens fluktuationer blivit oklara. — I sydvästra Finland pågår en blygsam sorktopp, i Uleåborgsregionen och Kajanaland en större sorktopp och i norra Lappland en genomsnittlig sorktopp. I Österbotten och Skogs-Lappland är sorkbestånden små, men de håller på att öka. I andra delar av landet påträffas få sorkar. I sydöstra Finland har sorkarnas beståndsvariation blivit diffus.

– Det finns fortfarande mycket stora geografiska skillnader när det gäller variationerna i sorkbestånden. Det fanns gott om sorkar i vissa delar av landet under hösten, och vi förväntar oss att bestånden kommer att minska drastiskt under vintern. På andra håll är bestånden emellertid mycket blygsamma eller först i början av uppgångsfasen, berättar Otso Huitu, ledande forskare vid Naturresursinstitutet.

Storleken på sorkbestånden varierar i den norra barrskogsregionen med regelbundna perioder på några år, dvs. cykler. I cyklerna ingår vanligen uppgångs- och toppår samt en nedgångs- och bottenfas som kommer efter beståndsvariationens topp. Graden av beståndsvariation varierar både tidsmässigt och geografiskt. Ibland finns det perioder av kraftigare variation, och ibland är variationen mer dämpad.

Starka och geografiskt sett i stor utsträckning samtida sorkcykler ser ut att vara beroende av förekomsten av åkersork. Om det inte finns mycket åkersorkar, som orsakar störst skador på våra plantor, kan cyklerna tillfälligt försvinna helt. Så verkar vara fallet i sydöstra Finland, där sorkbestånden redan under flera år endast har varierat enligt årstid – mindre på våren och mer på hösten. Liknande dämpade variationer förekommer på vissa ställen i mellersta Finland.

I sydvästra Finland och i delar av Birkaland var sorkbestånden på basis av höstens uppföljningsfångster i toppfasen av sin beståndsvariation. Antalet sorkar var dock inte ovanligt högt. På området påträffades många skogssorkar och skogsmöss, men även åkersorkar. Den måttliga sorktoppen i sydvästra Finland kommer sannolikt att vända och övergå till nedgångsfasen under vintern.

I den sydöstligaste delen av Finland påträffades det få eller måttligt med sorkar. Under flera år har det inte varit möjligt att urskilja någon tydlig flerårig cykel i områdets sorkbestånd. Däremot har bestånden fluktuerat enligt årstid, på samma nivå från år till år.

I landskapen i Södra och Mellersta Österbotten samt i Österbotten har sorkbestånden i enlighet med förväntningarna börjat öka under sommaren 2023. På detta område i västra Finland har sorkcyklerna varit de mest regelbundna i hela Finland. Det är därför troligt att nästa sorktopp kommer att uppnås hösten 2024.

I Mellersta Finland, Norra Savolax och Norra Karelen är sorkarna i regel få, även om det på vissa ställen finns måttligt med skogssork.

I Uleåborgsregionen och Kajanaland upplevde man en sorktopp hösten 2022. I motsats till förväntningarna kraschade bestånden inte under vintern och sommaren efter toppen. Däremot ökade antalet sorkar under sommaren till nästan samma nivå som hösten 2022. Det är alltså dags redan för den andra vintern i rad med ett stort antal sorkar i regionen. Det finns också gott om åkersorkar på området.

I Skogs-Lappland och de nordligaste delarna av Norra Österbotten finns det fortfarande relativt få sorkar, men antalet ökade klart under sommaren 2023. I Skogs-Lappland har sorkvariationen under de senaste åren varit dämpad och relativt oregelbunden. Den omfattande ökningen av sorkbestånden under den gångna sommaren tyder dock på att cykeln återhämtar sig.

I Fjäll-Lappland i Nordvästra Lappland och i Utsjoki befinner sig sorkbestånden för närvarande i toppfasen av sin beståndsvariation. Våren 2023 fanns det gott om gnagare i norra Lappland, vilket förutspådde en betydande topp för hösten. Men sorkens beståndsökning avtog dock under sommaren, möjligen på grund av den exceptionella torkan, och toppen blev medelmåttig. Antalet gnagare möjliggjorde dock en framgångsrik förökning för många rovdjur som bygger bo i fjällen och använder gnagare som föda. Den akut hotade fjällräven lyckades till exempel föda sammanlagt åtminstone 25 ungar i fyra olika lyor.

Risk för skador på plantor och sorkfeber

Sorkbeståndens storlek är direkt kopplad till förekomsten av skador på plantor och fall av sorkfeber som orsakas av sorkar. Den största risken för plantskador finns för närvarande i Uleåborgsregionen och Kajanaland, där det förekommer rikligt med åkersork, på vissa ställen även mellansork. I dessa områden upptäcktes redan förra vintern plantskador orsakade av sork, och nya skador kan väntas under vintern. Också i sydvästra Finland kan det finnas så många sorkar att plantskador uppstår under vintern.

Sorkar sprider Puumala-hantaviruset som orsakar sorkfeber via sin avföring. Inför vintern ökar skogssorkar som tar sig in i lider och mänsklig bosättning risken för att drabbas av sorkfeber. När man städar upp gnagarnas avföring bör man undvika att dammande ämnen hamnar i luften, eftersom viruset smittar via luftvägarna. Det är bra att så snabbt som möjligt med hjälp av fällor avlägsna skogssorkar som kommit inomhus.