Sorkbeståndet ökar i östra Finland

Enligt Naturresursinstitutets inventeringar ses en betydande ökning i antalet sorkar i östra halvan av södra Finland. Den fleråriga populationscykeln förväntas nå toppen i området i höst. I största delen av landet är sorkpopulationerna mycket små.

─ Antalet sorkar varierar normalt i regelbundna cykler om tre år. Under de senaste tio åren har populationsvariationen däremot varit mer oregelbunden. Mycket fåtaliga sorkpopulationer i ett exceptionellt stort område kan innebära att tiden av oregelbundna sorkcykler går mot sitt slut och att det cykliska mönstret håller på att etablera sig igen. Å andra sidan är det möjligt att de allt mer osäkra vinterförhållandena leder till att cykeln stoppas, säger ledande forskare Otso Huitu vid Naturresursinstitutet

Populationerna av smågnagare på de nordliga breddgraderna är kända för cykliska svängningar. Efter en hög populationstäthet under toppfasen kollapsar populationen, varefter följer en bottenfas med låga populationstätheter och sedan ett par uppgångsår till en ny populationstopp. Gnagarpopulationerna kan följa ett sådant cykliskt mönster i årtionden. Långtidsdata från ekologiska inventeringar visar ändå att den cykliska variationen tidvis dämpas eller till och med försvinner för en tid.

Under de senaste tio åren har man i Finland kunnat observera tydliga sorkcykler främst i västra och östra Finland och i Fjäll-Lappland. I de övriga delarna av landet har populationsvariationerna varit mer oregelbundna. Även i dessa områden har man vissa höstar sett gott om sorkar, men populationsvariationerna har varit mest beroende på årstiderna och inte uppvisat något cykliskt mönster över flera år.

I norra delen av Mellersta Finland och i östra halvan av södra Finland (öster om Päijänne) har sorkpopulationerna ökat under 1,5 års tid. Populationerna ökade under hela 2024 och hade enligt fångstinventeringarna i våras övervintrat relativt väl. Särskilt i norra delen av Mellersta Finland och i Norra Karelen påträffades redan relativt gott om sorkar. Den dominerande sorkarten i detta område är skogsskor, men även åkersorken har börjat öka i antal. I dessa områden förväntas en sorktopp hösten 2025.

I Södra och Mellersta Österbotten och i Österbotten sågs en liten sorktopp hösten 2024, och i stora delar av dessa landskap kollapsade sorkpopulationerna under vintern. I området kan finnas enstaka fläckvisa populationer av sorkar som bland annat har bidragit till att ugglor häckat framgångsrikt. På det stora hela finns det inte mycket sork i området.

I norra delarna av Satakunta och Birkaland påträffades måttligt med sorkar i fångstinventeringarna. Gnagarpopulationerna förväntas öka i området under innevarande år. Sorktoppen kommer sannolikt att infalla tidigast 2026.

I Uleåborgstrakten, Kajanaland och norra Lappland kollapsade sorkbestånden under våren och sommaren 2024. För närvarande är populationstätheterna inne i bottenfasen av gnagarcykeln. Det är möjligt att sorkarna ökar något i antal under sommaren 2025, men någon sorktopp förväntas inte förrän på hösten nästa år och i norra Lappland sannolikt inte förrän 2027.

I Skogslappland, med undantag av sydvästra Lappland, ökade sorkarna relativt väl i antal sommaren 2024. I stora delar av området kollapsade populationerna ändå under vintern. För tillfället finns det mycket ont om smågnagare i hela norra Finland.

Måttligt med plantskador – mycket skogssork kan öka risken för sorkfeber

Sorkarna var såpass fåtaliga i största delen av landet att omfattande skador på plantor kommer sannolikt inte att uppdagas i sommar. I Päijänne-Tavastland och öster om Päijänne observerades gott som skogssork i höstas. De kan ha orsakat skador på barrträdens toppar (till och med på flera meters höjd) eller barkgnag på små plantor under snön.

Skottbetning leder sällan till att trädplantan dör, men den kan försämra tillväxten. Ett sätt att avhjälpa detta är att avlägsna det skadade toppskottet och de konkurrerande toppskotten, så att endast en blir kvar. Det är bäst att ända till högsommaren hålla ett öga på att små barrträd återhämtar sig från sorkbetning och först därefter plantera nya plantor, eftersom en stor del av plantorna återhämtar sig från vilande knoppar eller sidogrenar.

Mycket skogssork under vintern kan ha ökat risken för människor att exponeras för Puumalaviruset som orsakar sorkfeber. Skogssorkar som haft avföring och urinerat inomhus kan ha spridit viruset i sin omgivning, och människor kan bli smittade via inhalering av viruset. Viruset kan vara smittsamt i två veckor vid rumstemperatur. Använd helst en fuktig trasa för att städa upp avföring av smågnagare inomhus, i stället för en borste eller dammsugare som lyfter upp dammet.

Mer information lämnas av

Otso Huitu, ledande forskare, tfn 029 532 4917, otso.huitu@luke.fi

Heikki Henttonen, gästexpert, tfn 029 532 2430, ext.heikki.henttonen@luke.fi

Naturresursinstitutet, Viltekologi

Riksomfattande uppföljning av variationer i sorkpopulationen, https://www.luke.fi/sv/uppföljningar/riksomfattande-uppfoljning-av-variationer-i-sorkpopulationen