Säsongen för DNA-insamling av varg inleds i helgen – frivilliga insamlare hjälper till att teckna en helhetsbild av vargläget i sin region
Säsongen för DNA-insamling av varg börjar i november och pågår till slutet av februari. DNA tillvaratas från vargspillningar som samlas in av både frivilliga och Naturresursinstitutets fältmedarbetare.
Vargspillning samlas in vintertid för DNA-analyser. Naturresursinstitutet har använt DNA-analyser vid uppföljningen av vargstammen sedan 2015, men endast på en del av reviren. I vinter kommer insamlingen av DNA-prover att utvidgas till alla vargrevir.
”I västra Finland har både frivilliga och Naturresursinstitutets medarbetare samlat in prover. Nu kommer frivilliga med i DNA-insamlingen också i östra Finland”, berättar forskningschef Katja Holmala på Naturresursinstitutet. Utöver Naturresursinstitutet och frivilliga insamlare deltar också Finlands viltcentral och projektet VargLIFE i insamlingen.
Prover samlas in av naturbevandrade personer som kan identifiera djurspillningar och spåravtryck
”DNA-inventering ger oss bättre insyn i vargarnas liv i regionen. Genom att identifiera det djur som lämnat spillningen får vi också exaktare beståndsberäkningar”, säger Katri Okkas, en av de frivilliga provinsamlarna i sydvästra Finland. Denna insamlingssäsong är den femte för Okkas. ”Under åren har jag samlat in tiotals prover från totalt fjorton vargindivider.”
De frivilliga medhjälparnas insats är en mycket viktig del av DNA-inventeringen. Prover kan samlas in av vem som helst som rör sig ute i naturen och som kan identifiera djurs spåravtryck och spillning.
Katri Okkas började samla DNA-prover av en slump. Hon hittade de första proverna på en bekant stig i skogen. ”Största delen av de stigar som jag brukar röra mig på i naturen är sådana som jag gått på i åratal, redan innan vargar etablerade revir i området. Jag går där under alla årstider, plockar bär och svamp och går ut med hunden. Det skulle kännas dumt att inte plocka upp bajset om jag råkar se ett,” säger Okkas.
DNA:t avslöjar vem som rört sig i området
De frivilliga provinsamlarna bygger tillsammans med viltforskningen upp ett gemensamt faktaunderlag om vargläget i området. Då man känner till vargarna, är det lättare att föregripa skador och hålla ordning på de enskilda vargarna.
Juha Meskus, som är ordförande för Limingotraktens viltvårdsförening, gick först med i insamlingen utav pliktkänsla. ”Jag ansåg att DNA-insamlingen hörde till våra uppgifter. DNA-inventeringen hjälper att fastställa vargläget i området och för den behövs prover”, säger Meskus.
Pliktkänslan förvandlades med tiden till ett genuint intresse. Juha Meskus beskriver den första insamlingsvintern som en lärdomsresa i vargens beteende. ”Vi lärde oss hur vargen jagar och var den rör sig. Om vargarna stannade i ett område, var det ett tecken på att de hade tagit ett byte.”
DNA är ett genetiskt fingeravtryck – unikt för varje individ. Det ger säkert besked om vilken individ som lämnat spillningen. Provet analyseras också på om det kommer från en varg, en hund, en korsning mellan hund och varg eller något annat djur.
Då prover samlas in över flera år kan man på orten följa med individernas historia och lokala förändringar i vargpopulationen. ”Med hjälp av DNA kunde vi fastställa i vilken flock en trafikdödad varg hörde hemma”, berättar Juha Meskus.
