Havsöringen förökade sig måttligt

År 2021 fanns det ställvis många en sommar gamla yngel, men en del åar hade fortfarande oroväckande låg yngeltäthet. Naturresursinstitutet (Luke) följer årligen genom elfiskeprov yngeltätheten i de ursprungliga havsöringsbestånden.

Av följningsobjekten i Finska viken hade Svartå och särskilt Ingarskila å en god genomsnittlig täthet av en sommar gamla yngel. I Svartå var tätheten 29 individer/100 m² och i Ingarskila å 67 individer/100 m². Den lokala skyddsföreningen för Ingarskila å har restaurerat områden för lek och yngel och detta påverkade yngeltätheten positivt. Yngeltätheten var också relativt bra i sidobäckarna till Sibbo å och Esbo å. Däremot var läget dåligt i Mankån och i Sjundeå å.

I Vanda å har det ursprungliga havsöringsbeståndet inte bevarats, men där förökar sig numera utplanterad havsöring. I den lägsta sidobäcken Longinoja var den genomsnittliga tätheten av en sommar gamla yngel 90 individer/100 m². För följning av vandringen nedströms har yngel till havsöring i Longinoja under de senaste åren försetts med pit-märke i chip. Enligt de preliminära resultaten vandrar yngel bort från Longinoja alltid när det regnar mycket, också mitt i vintern. Läget dag för dag kan följas på Longinojas webbsida: https://kalahavainnot.luke.fi/longinoja (på finska).

I många andra objekt för utplantering i Finska viken är yngeltätheten också god.

I området Bottniska viken följs de ursprungliga havsöringsbestånden i sidoåarna till Torne älv, i Naamijoki, Äkäsjoki, Pakajoki och Kangosjoki samt i Lestijoki och Lappfjärds å. Tätheten av en sommar gamla yngel var i genomsnitt bäst i Äkäsjoki, där yngeltätheten var 23 individer/100 m² och i Lappfjärds å, där yngeltätheten var 10 individer/100 m². I Pakajoki fanns det relativt många en sommar gamla yngel. I Kangaosjoki fanns det en sommar gamla yngel bara i ett område där det provfiskats och inga överhuvudtaget i Naamijoki. Yngeltätheten har redan länge varit oroväckande låg i Lestijoki.