Granbarkborrens svärmning var fortsatt måttlig före midsommaren

Utifrån antalet individer har granbarkborrens svärmning varit riklig i mellersta Finland norr om Jyväskylä. Det högsta sammanlagda antalet granbarkborrar från två tömningar av fällor mättes i Egentliga Tavastland vid Tavastehus, Multia och Äänekoski i Mellersta Finland och i Hyvinge i Nyland (bild 1). Observationsfällorna tömdes för andra gången denna sommar i början av midsommarveckan.

Fram till midsommarveckan hade fällorna huvudsakligen lockat fullvuxna granbarkborrar som svärmat för första gången efter sin övervintring. När granbarkborrar svärmar söker de partner för parning och lämpliga försvagade eller skadade granar för fortplantning. Granbarkborrens larver förpuppar sig för närvarande under barken för att bli fullvuxna när en effektiv värmesumma på cirka 700°C dygn uppnås. Granbarkborrens utveckling är beroende av temperaturen, därför är utvecklingen från ägg till fullvuxen snabbare desto högre temperaturen på olika orter är.

- Det varma vädret som började efter att fällorna tömts på midsommaren påskyndar granbarkborrens utveckling och bidrar till att fullvuxna granbarkborrar som redan lagt ägg för en första generation kan svärma igen och lägga ägg som blir till en systergeneration, uppskattar Tiina Ylioja, forskare vid Naturresursinstitutet.

- Det är bra att hålla ett öga på granarna regelbundet under sommaren i fall av att de drabbas av granbarkborren, särskilt om de rekordhöga temperaturerna från slutet av juni fortsätter. Granbarkborrens första generation av avkommor och de äggläggande fullvuxna individerna i systergenerationen kan skada friska granbestånd i slutet av sommaren på samma sätt som i fjol, fortsätter Juho Kokkonen, skogsvårdsexpert vid Finlands skogscentral.

Det finns stora regionala skillnader mellan landskapen vad gäller antalet granbarkborrar. I år har det kumulativa riskgränsvärdet på över 15 000 granbarkborrar under en tillväxtperiod inte uppnåtts vid någon av observationspunkterna. När riskgränsen överskrids är risken något större än vanligt för att granar dör på grund av att de drabbas av granbarkborrar vid solexponerade kanter till områden där kalhyggen utförts under den föregående vintern. 

Under flera år har problem som granbarkborren medfört varit som störst i tre landskap: Nyland, Kymmenedalen och Södra Karelen. Antalet fångade granbarkborrar var oväntat nog lägre i dessa landskap än under tidigare år. Det är dock fortfarande för tidigt att bedöma om bestånden i de här områdena redan har börjat minska.

Utöver Naturresursinstitutet och Finlands skogscentral sköter även bland annat skogsvårdsföreningar och Tavastlands yrkeshögskola fällorna för granbarkborrar. Fångsten i fällorna kontrolleras i Naturresursinstitutets laboratorium. De nu meddelade fångstmängderna grundar sig på mätningar i terrängen.