Frågor och svar kring framtagning av referensvärden för en gynnsam bevarandestatus för varg

Nyheten uppdateras, uppdatering 22.9.2022

I den här nyheten har vi samlat frågor som i olika sammanhang ställts om framtagning av referensvärdena. Frågorna och svaren är grupperade enligt tema: 1. Antal vargar, 2. Vargens utbredning, 3. Vargstammens genetiska variation och uppdelning i två delpopulationer, 4. Beslutsfattande i anslutning till referensvärdena och 5. Begrepp.

1. De tiotusentals vitsvanshjortarna i Finland har sitt ursprung i endast ett fåtal individer. Detsamma gäller kaninerna i Australien. Varför ska vi ha betydligt fler vargar?

Svar: Uppkomsten av problem till följd av inavel är en fråga om sannolikheter. Ju mindre populationen är, desto större är sannolikheten för att problem uppkommer, vilket ökar sannolikheten för att populationen dör ut på grund av det.  Visserligen innebär en hög sannolikhet inte att problemen varje gång förverkligas. I enstaka fall kan små startpopulationer med god tur överleva och växa till sig till numerärt stora populationer som märks av människor och utgör synliga exempel på att små startpopulationer ibland överlever, trots dåliga odds. Största delen av de små startpopulationerna dör ut; just därför blir de ofta obemärkta och den stora allmänheten blir aldrig medveten om att de funnits. Å andra sidan är en stor population inte heller någon garanti för att populationen klarar av att anpassa sig till outförsägbara förändringar i livsmiljön, om den genetiska mångfalden i populationen är liten.

2. Hur många vargar finns det i Finland och hur många vargar borde det finnas för att stamvårdande jakt skulle kunna inledas?

Svar: Enligt den senaste populationsberäkningen fanns det cirka 295 vargar i Finland i mars 2022. Mest sannolikt fanns det 60 vargrevir med 37 revirmarkerande familjegrupper och 23 par. Målsättningen för den finska vargstammens storlek handlar om rovdjurspolitiska riktlinjer som dras upp av jord- och skogsbruksministeriet. Ministeriet beslutar också om stamvårdande jakt.

3. Kan man inte helt enkelt säga att vi nu har X vargar i Finland och vi borde ha Y vargar för att stamvårdande jakt ska vara möjlig?

Svar: Naturresursinstitutet har inte tagit fram något specifikt nummer. För det krävs rovdjurspolitiska beslut och målsättningar. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om stamvårdande jakt.

4. Vilket är ett lämpligt antal vargar i Finland?

Svar: Det maximala antalet vargrevir som ryms i Finland (söder om renskötselområdet) har tagits fram genom modellering, för vilken redogörs i Naturresursinstitutets rapport. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om målen för förvaltningen av vargstammen.  Ministeriet har tillgång till de verktyg för beräkning av referensvärdet för en gynnsam bevarandestatus för varg som Naturresursinstitutet har tagit fram.

5. Har det inte sagts att 25 föräldrapar räcker till?

Svar: Enligt stamförvaltningsplanen för varg från 2019 är den minsta livskraftiga populationen 25 föräldrapar. Senaste data från genetisk forskning har förändrat synen på den finska vargstammen eftersom den är uppdelad i delpopulationer som bör granskas var för sig vid beräkning av referensvärdena. De 25 föräldraparen i förvaltningsplanen bygger dessutom på en äldre rekommendation till den minsta genetiskt livskraftiga populationen på kort sikt. I Naturresursinstitutets rapport har använts nyare rekommendationer (Frankham m.fl. 2014) för att undvika inavelsdepression, jämfört med stamförvaltningsplanen (Franklin 1980).   

6. Varför uppdagas det först nu att det går illa för vargen? Har det inte redan tidigare satsats stort på vargforskning?

Svar: Försämrad genetisk mångfald hos varg noterades redan i en studie som publicerades 2012. Utvecklingen därefter har analyserats i projektet. Det här är första gången som hela vargstammens genetiska sammansättning varit föremål för en lika detaljerad analys. En omfattande analys av vargens genetiska status har varit möjlig tack vare nya forskningsmetoder och en stor investering i modern teknik. Trots att vargens biologi är relativt väl bekant för oss, kan det ske förändringar även i den. Ett exempel är de på senaste tid minskande arealerna för vargreviren i sydvästra Finland.  

1. Varför finns det inte varg i mellersta Finland, trots att regionen är lämplig för vargrevir?

Svar: Tills vidare saknar forskningen svar på den här frågan. Vi vet att vargpar har försökt hävda revir i mellersta Finland, med försöken har inte blivit långlivade.

2. Bör människorna i mellersta Finland känna sig oroliga för att ni vill att vargen ska breda ut sig till regionen?

Svar: När vargen breder ut sig till nya områden kan det väcka oro hos människorna där. Det gäller ändå att komma ihåg att Naturresursinstitutet tar fram forskningsdata och dess målsättning är inte att vare sig öka utbredningen av vargstammen eller minska den. Enligt forskningen är det möjligt att utbredning av varg till mellersta Finland skulle kunna få de genetiskt olika populationerna i östra och västra Finland småningom smälta samman till en vargstam, som skulle kunna ha ett gemensamt referensvärde. Det betyder inte att det ska finnas varg överallt i mellersta Finland – eller i någon annan region.

3. På vilket sätt hjälper Naturresursinstitutets nya forskning de människor som bor i ett vargområde i västra Finland och är rädda för varg?

Svar: Vargen är ett djur som väcker många känslor, ibland också rädsla. Syftet med forskningsdata är ändå inte i sig att öka eller avlägsna människornas rädsla, utan hjälpa dem få en bild av den komplexa helheten av vargstammens nuläge, livskraft och referensvärden för en gynnsam bevarandestatus.

4. Är det möjligt att flytta vargar? Om inte, så varför?

Svar: I de riktlinjer som jord- och skogsbruksministeriet dragit upp i stamförvaltningsplanen för varg nämns flyttning och utsättningar av varg som en åtgärd för stamförvaltning. Efter att Naturresursinstitutet publicerat sitt arbete med referensvärden (19.9.2022) meddelade ministeriet att det kommer att uppdatera stamförvaltningsplanen.

1. Varför är vargarna i Finland uppdelade i två delpopulationer?

Svar: Uppdelningen är ett resultat av vargens utbredningshistoria och beteende. De första vargarna började hävda revir i sydvästra Finland 2004–2005.  Oftast har avkomlingarna från de sydvästra reviren börjat hävda revir i närheten av sina födelserevir, eftersom det funnits gott om plats i trakten. En god tillgång på bytesdjur (gynnsam livsmiljö) har bidragit till att den västra vargpopulationen har vuxit. Den östra och den västra populationen möts endast på ett mycket smalt område, vilket förhindrar ett tillräckligt genflöde mellan dem.

2. Borde vargarna i Finland behandlas som två separata populationer vid beräkning av referensvärdena och vid stamförvaltning?

Svar: Vid beräkningen av referensvärden, ja. Jord- och skogsbruksministeriet bestämmer över stamförvaltningen.

3. Varför har den genetiska mångfalden hos de finländska vargarna minskat, trots att antalet vargar har ökat?

Svar: Med tiden dör djur i en population, och med dem minskar den genetiska mångfalden –  ju mindre individantalet i populationen är desto snabbare sker detta. Invandring av nya individer kan bidra till att återställa den genetiska mångfalden. Vargstammen i Finland är alltför liten för att den skulle kunna bibehålla den genetiska mångfalden de följande 17 åren (kort sikt) eller på längre sikt. Den nuvarande invandringen räcker inte till för att kompensera minskningen av den genetiska mångfalden i populationen. Problematiken försvåras av att vargstammen är uppdelad i två populationer, så att den västra delpopulationen har avskilt sig från den östra. Vargarna i väst förökar sig därmed huvudsakligen med varandra, med förlust av den genetiska mångfalden som följd. Eftersom individantalet i den västra populationen är större än i den östra, har förlusten av genetisk mångfald i väst en negativ inverkan på den genetiska mångfalden i hela vargstammen i Finland.

4. Är det möjligt att minska inaveln genom att ta bort individer i de vargtätaste områdena, exempelvis västra Finland?

Svar: Jord- och skogsbruksministeriet leder planeringen av stamförvaltningsåtgärderna. Å andra sidan inverkar populationstätheten inte på den genetiska mångfalden.

5. Kan vargarnas genetiska status förbättras i sydvästra Finland genom att importera individer (från Ryssland)?

Svar: I de riktlinjer som jord- och skogsbruksministeriet dragit upp i stamförvaltningsplanen för varg nämns utsättningar av varg som en åtgärd för stamförvaltning. Efter att Naturresursinstitutet publicerat sitt arbete med referensvärden (19.9.2022) meddelade ministeriet att det kommer att uppdatera stamförvaltningsplanen.

6. Vilken roll spelar invandrande vargar från Ryssland för den genetiska mångfalden hos vargarna i Finland?

Svar: Vargstammen i Finland har sitt ursprung i vargar som vandrat från Ryssland, och delpopulationen i östra Finland står även i dag i förbindelse med vargstammen i ryska Karelen. All migration mellan delpopulationerna är viktig, men endast individer som kommer utifrån från en annan population (längre bort i Ryssland) kan introducera nya genvarianter i populationen. I Finland är Ryssland den viktigaste invandringskällan.

7. När är den genetiska mångfalden tillräcklig?

Svar: Det finns inget entydigt svar på frågan. I allmänhet är utgångspunkten att vargen inte ska förlora genetisk mångfald, jämfört med nuläget, eftersom den förlusten i regel är irreversibel.  

1. Varför berättar Naturresursinstitutet inte när det handlar om referensvärden för en gynnsam bevarandestatus för varg och när det är fråga om en rekommendation utifrån framtagningen av värdena?

Svar: Referensvärde är ett begrepp som ligger i gränstrakten mellan forskning och politik. Det innehåller dels naturvetenskapliga aspekter kring vargens biologi, dels val av värdering som avspeglar samhällets vilja att skydda vargen. Referensvärdet kan fastställas först efter att samhället gjort sina val. Att göra samhälleliga val hör inte till Naturresursinstitutets domän, utan det ankommer på jord- och skogsbruksministeriet. I projektet utarbetades ett verktyg som utifrån både vargens biologi och samhällets värdeval räknar fram motsvarande referensvärde för en gynnsam bevarandestatus.

2. Vilken roll spelar Naturresursinstitutet när det fattas beslut om referensvärdena för en gynnsam bevarandestatus för varg i Finland?

Svar: Naturresursinstitutets roll är att ta fram forskningsdata om vargens biologi och utveckla verktyg för fastställandet av referensvärden, som vi har gjort. Beslutsfattarna kan använda sig av informationen och verktygen när de fastställer referensvärdet.

3. Vad används referensvärdena till? Vad inverkar de på?

Svar: Exempelvis jord- och skogsbruksministeriet kan använda sig av referensvärdena när det fattar beslut. I relation till referensvärdena kan man också granska om vargstammen vid en viss tidpunkt har uppnått gynnsam bevarandestatus.

4. Varför anser Sverige att vargstammen haft gynnsam bevarandestatus i tio år och vill nu flytta vargen till en annan bilaga i direktivet?

Svar: Naturresursinstitutet kan inte ta ställning till rovdjurspolitiken i Sverige, och enligt vår kännedom har motiveringarna inte offentliggjorts.

Referensvärde

Referensvärde anger det antal vargar som säkerställer att arten bibehåller en gynnsam bevarandestatus även på lång sikt.

Gynnsam bevarandestatus

Gynnsam bevarandestatus innebär att en art bevaras i sin naturliga miljö och att dess naturliga utbredningsområde inte förminskas. Dessutom ska det finnas ett tillräckligt antal livsmiljöer för arten för att stammen ska överleva på lång sikt.

Minsta livskraftiga population (MVP)

Minsta antal djur som behövs för att en population ska överleva. Antalet beror på granskningsperspektivets längd och med vilken sannolikhet arten ska överleva. Värdet kan fastställas till exempel så att populationen ska överleva i minst 100 år med över 90 procents sannolikhet.
Sannolikheten beror på populationsstorleken och på de utmärkande dragen hos arten. Om populationens egenskaper, såsom födelsetal och dödlighet, inte är kända, inverkar det också på sannolikhetsberäkningarna. Därför kan olika populationer av samma art ha olika värden för minsta livskraftiga population.
Enligt tolkningsanvisningarna för habitatdirektivet bör referensvärdet för en gynnsam bevarandestatus vara större än den minsta livskraftiga populationen.

Population

Med population (eller bestånd eller stam) avses de individer av en art som förekommer samtidigt inom ett område och som kan föröka sig med varandra.

Revir

Vargens hemområde, det vill säga det område där en varg eller familjegrupp rör sig regelbundet och som den försvarar mot andra. Syftet med att hävda revir är att säkerställa att till exempel mat och skydd räcker till för de revirhävdande djuren och deras avkomma.