Fortsatt färre vitsvanshjortar

Enligt Naturresursinstitutet fanns det cirka 117 000 vitsvanshjortar i Finland under vintern 2023-2024. Konfidensgrad 95 % motsvarar 110 000-124 000 individer.

− Stammen av vitsvanshjort har gått tillbaka från toppnoteringen på 150 000 individer för tre år sedan. Minskningen är ett resultat av jägarnas långsiktiga insatser och ligger i linje med viltförvaltningens målsättningar, säger specialforskare Sami Aikio vid Naturresursinstitutet.

Färre vitsvanshjortar avspeglas som ett mindre jaktuttag och färre hjortolyckor på vägarna. En betydande orsak bakom minskningen är effektivare avskjutning, men den kan också delvis bero på att varg och lo blivit vanligare inom hjortens utbredningsområde. Mer information om detta kommer att inhämtas i en studie som körde under våren våras och som utreder rovdjurens inverkan på våra mindre hjortdjur.

Beståndsberäkningarna görs nu för andra gången med en ny mall enligt älghushållningsområde (ÄH-område), och de värden som presenteras här har tagits fram med denna mall (figur 1).

Figur 1. Vinterbeståndets storlek och avskjutning av vitsvanshjort enligt ÄH-mallen och den tidigare beräkningsmallen. Runt uppskattningarna anges konfidensgrad 95 %. Jämfört med den tidigare riksomfattande mallen ställer ÄH-mallen högre krav på regionala data, och därför var det möjligt att räkna ut beståndsutvecklingen för vitsvanshjort endast under de senaste åtta åren. Avskjutningsdata: Finlands viltcentral. Infografik: Naturresursinstitutet.

Största minskningen i populationstäta områden

Vitsvanshjort finns framför allt i sydvästra Finland (figur 2). Enligt beräkningarna med den nya mallen minskade beståndet med 11 procent jämfört med året innan och framför allt i de populationstäta områdena i Egentliga Finland, Södra Tavastland och Nyland. Hjortstammen minskade eller var i stort sett oförändrad inom nästan alla älghushållningsområden.

Förändringarna i vitsvanshjortens utbredningsområde sker långsamt och skillnader mellan på varandra följande år kan bero på slumpmässig variation. För närvarande går utbredningsgränsen från Brahestadstrakten, söder om Ule träsk och till Pielisjärvi-trakten (figur 2). Vitsvanshjort kan också förekomma utanför det här området, men utan jakt saknas insamlade data för beståndsberäkningen.

Populationsdensitet och densitetsförändringar för vitsvanshjortar på en karta över Finland.

Figur 2. Populationstäthet för vitsvanshjortens vinterbestånd (A) enligt den nya mallen och förändring av tätheten (B) jämfört med föregående år. I ÄH-mallen har älghushållningsområdena vid norra och östra kanten (RP-PO 1, KS-PS, PS 3, ES 1 och ES-KAS) slagits ihop för att få tillräckliga avskjutnings- och observationsdata för beräkningarna. Älghushållningsområdenas gränser: Finlands viltcentral. Underlagskarta: Lantmäteriverket. Foto: Naturresursinstitutet.

Beståndsberäkningar hjälper att rikta in avskjutning

I den nya räknemallen kan regionala data om vitsvanshjortstammens utveckling utnyttjas bättre än tidigare. Det hjälper att rikta in avskjutningen till sådana områden där stammens storlek tidigare har underskattats.

Den beräknade stammen vid början av jaktsäsongen hösten 2024 är enligt ÄH-mallen 154 000 hjortar (95 % konfidensintervall 132 000–171 000 hjortar). För att minska hjortbeståndet från det nuvarande behövs en avskjutning på minst 40 000 hjortar. Uppskattningen baserar sig på indikatorerna för stammens storlek och beskaffenhet.

Uppskattningar av antalet vitsvanshjortar i Finland har gjorts sedan 2016 med en populationsmodell som bygger på statistik. Den tar hänsyn till avskjutningen, jägarnas lokala populationsuppskattningar, kalvproduktionen, ålders- och könsfördelningen samt avgången på grund av hjortolyckor och lodjur.

Naturresursinstitutet beräknar storleken på vitsvanshjortsstammen i Finland varje år. Viltförvaltningen utnyttjar uppgifterna i beståndsberäkningarna bland annat då den beslutar om antalet jaktlicenser.