Bottenhavets strömmingar är feta och har gott om föda
Naturresursinstitutets forskningsgrupp återvände i slutet av september från en cirka två veckor lång forskningsresa på Östersjön. Under resan utreddes strömmings- och vassbuksbeståndens status. Goda nyheter är observationerna av den förbättrade situationen för strömmingen i Bottenhavet och den rikliga födotillgången. Strömmingsfångsten med forskningstrål i Bottenhavet (kg/30 min) var dock klart mindre än föregående år sett till trålningstiden.
− Fångsten blev mindre speciellt på den svenska sidan. Under fisket i Bottenhavet observerades en avvikande skiktning i vattnet. På den svenska sidan steg kallt vatten mot ytan från djupet och varmare vattenmassor transporterades till den finska sidan. På grund av detta verkade unga strömmingar och storspiggar huvudsakligen röra sig i de varmare vattnen på den finska sidan, berättar Juha Lilja, specialforskare vid Naturresursinstitutet.
Under forskningsresan erhölls och hanterades sammanlagt 7,5 ton fångst, vilket är cirka en femtedel mindre än föregående år. Av fångstens vikt var 59 procent strömming och 27 procent vassbuk (bild 1).
Figur 1. Andelarna olika fiskarter i norra delen av Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Finska viken i provtrålningsfångster 2013–2024. De vanligaste arterna är oftast strömming, vassbuk och storspigg, övriga arter är mest öronmanet.
Mycket föda i Bottenhavet, förbättrat tillstånd för livsmedelsströmmingen
– Från strömmingens svältperiod 2021–2022 har man nu gått till kanske den andra ytterligheten. Strömmingarnas skick var nu utomordentligt. Strömmingen var fetare än på länge i alla storleksklasser (bild 2), berättar Jari Raitaniemi, specialforskare vid Naturresursinstitutet.
Figur 2. Konditionsfaktorns utveckling för strömming i Bottenhavet i olika centimeterklasser (8–20 cm). Strömmingsproverna är från höstliga forskningsresor med början 2013.
Stora pungräkor som är viktiga för strömmingens tillväxt påträffades i riklig mängd såväl i strömmingsfångsten (bild 3) som med forskningsmetoder som används speciellt för pungräkor. Forskare från Finlands miljöcentral som var med på resan använde håvar avsedda för provtagning av pungräkor, och det lyckades också att observera pungräkor genom inställning av ekolodningen. Dessutom fanns det rikligt med stora Limnocalanus-hoppkräftor som är viktiga för strömmingen.
Vid ytdragningar i Bottenhavets nordligaste del påträffades ganska rikligt med små höstyngel av strömming i fångsten. Därmed observerades åter tecken på ökad andel höstlekande strömmingar under 2020-talet.
Andelen stora strömmingar i proven ökade något
Andelen stora strömmingar i Bottenhavets strömmingsprover ökade något. Andelen individer över 18 centimeter var 11 procent, vilket är en ökning jämfört med tidigare år, men fortfarande mindre än under 2010-talet. Den ökade andelen strömmingar som är minst 16 och 17 centimeter tyder på att mängden stora strömmingar kan öka under de närmaste åren, om strömmingens tillväxt fortsätter på en god nivå (bild 4).
Figur 4. Andelen strömmingar med längd minst 16, 17 och 18 centimeter av forskningstrålningsfångst på Bottenhavet under åren 2013–2024.
På Egentliga Östersjöns sida var andelen stora strömmingar fortfarande mindre än i Bottenhavet, och konkurrensen om föda med vassbuken kan stoppa strömmingarnas tillväxt eller leda till att större individer flyttar till andra områden. I Finska viken verkar strömmingar över 18 centimeter vara mycket få i vanlig ordning.
Hösten 2023 observerades ganska liten längdtillväxt för strömmingsindivider över 15 centimeter i Bottenhavet. Detta tyder på att strömmingarna som hade magrat under de två föregående åren hade gått upp i vikt nästan till tidigare situation, men de hade ännu inte växt som normalt i längd. Däremot visade trålfångsten denna höst på en tydlig längdtillväxt (bild 5).
Skillnaderna i områdenas storleksfördelningar är inte likadana året runt. På våren anländer stora strömmingar från den södra delen av Egentliga Östersjön för att leka på sydväst- och sydkusten, och enligt prover från kommersiella strömmingsfångster kan andelen stora strömmingar till och med tiodubblas jämfört med höstens forskningstrålningsfångster.
Figur 5. Nu fanns det mycket rikligt med pungräkor bland fiskarna – här strömmingar och storspiggar – vid vissa tråldrag i Bottenhavet.
Vassbuksårskullen 2024 åtminstone måttlig?
Unga, i genomsnitt 70–75 mm långa vassbukar fanns ganska rikligt i trålproverna från Egentliga Östersjön och Finska viken, vilket tyder på en åtminstone måttlig årskull vassbuk. Även under de baltiska ländernas motsvarande forskningsresa påträffades rikligt med vassbuk. Under tre år i rad har årskullarna av vassbuk i Östersjön varit mycket små, så för vassbuksfisket är detta en god nyhet.
Faktaruta
Den årliga forskningsresan gick till Finlands ekonomiska zon i Finska viken och den norra delen av Egentliga Östersjön samt till hela Bottenhavet inklusive Sveriges ekonomiska zon.
Under resan ekolodades cirka 1790 sjömil och det gjordes sammanlagt 42 trålningar, varav 30 i Bottenhavet, sex i de norra delarna av Egentliga Östersjön och sex i Finska viken. Mer än två tredjedelar av fångsten erhölls från Bottenhavet (norra delen av Egentliga Östersjön 2,8 ton, Bottenhavet 12,8 ton och Finska viken 3,4 ton).
Resan gjordes med Finlands miljöcentrals forskningsfartyg Aranda. Forskare från Finlands miljöcentral var också med på forskningsresan för att ta prover på pungräkor (Mysidae) som är viktig föda för strömmingen. Syftet var att undersöka om det går att få ett näringsindex om dem med enbart ekolodning. Särskilt den kollapsartade minskningen av pungräkor (vågdalen i pungräkornas egen beståndsvariation) anses ha orsakat svält och svältdöd för strömmingar i början av 2020-talet.
Under hela forskningsresan fångades totalt 22 olika fiskarter (spetsstjärtat långebarn, sandstubb, ringbuk, rötsimpa, tobiskung, skrubbskädda, gärs, vassbuk, tånglake, storspigg, nors, småspigg, lax, svart smörbult, nejonöga, piggvar, kusttobis, sjurygg, sik, strömming, mindre havsnål och torsk) samt öronmaneter, skorvar och pungräkor (Mysidae).
I Bottenhavet fångades 17 fiskarter, i norra delen av Egentliga Östersjön 13 och i Finska viken 10 arter. Nästan alla var marina arter, med undantag av sik och gärs som fångades från Bottniska viken.
Strömming, vassbuk och storspigg utgjorde tillsammans merparten av massan för den totala fångsten av olika arter på alla havsområden (Finska viken 92, norra delen av Egentliga Östersjön 88 och Bottenhavet 97 procent). Strömming utgjorde den största delen av forskningstrålfångstens biomassa på Bottenhavet (77 procent) och på Finska viken (51 procent), vassbuk i norra delen av Egentliga Östersjön (59 procent). Vassbuk var näst vanligast i Finska viken och storspigg i Bottenhavet (bild 1).
