Hoppa till huvudinnehållet

Genom uppföljning av strömmingsbestånden säkerställs fångst av vår största fiskresurs på lång sikt

Av den totala fiskfångsten i Finland de senaste årtiondena har 50–80 procent bestått av strömming och skarpsill fångad av kommersiella fiskare. Naturresursinstitutet följer årligen upp strömmingsbeståndens status i sina huvudfiskeområden Bottniska viken och Egentliga Östersjön som en del av EU:s datainsamling och ICES-rådgivningsprocessen. Utifrån uppgifterna fastställs årliga fiskekvoter, och med hjälp av dem har man lyckats styra strömmingsfisket så att strömmingsbeståndet inte äventyras på lång sikt.

Europeiska rådet ansvarar för fastställande av de regionala och artspecifika fiskekvoterna i den del av Atlanten som hör till EU och vid Östersjöns kuster. Kvoterna grundar sig på Internationella havsforskningsrådets (ICES) rådgivning, som utnyttjar EU-ländernas uppföljningsdata om fiskbestånd.

Naturresursinstitutets medverkan i datainsamlingen är viktig vid bedömning av strömmingsbestånden i Bottniska viken, tillsammans med Sveriges insats. Vid beståndsberäkning har man övergått till nyare och allt bättre fiskbeståndsmodeller.

Någon dramatisk nedgång i strömmingsbeståndet har hittills inte observerats en enda gång under uppföljningen.

Att fastställa gränsvärden för hållbart fiske i strömmingsbeståndet i Bottniska viken med ICES standardiserade metoder har genomsnittligt sett varit svårare jämfört med beräkning av andra fiskbestånd. En faktor som kan ha bidragit till detta är att någon dramatisk nedgång i beståndet ännu inte har dokumenterats en enda gång, men de största möjliga fångstnivåerna fick vi sannolikt se på 2010-talet.

Trålgruppen arbetar. Till vänster Toni Nikaniemi, fiskeföretagare, i mitten Roope Lehmonen, forskningsingenjör vid Naturresursinstitutet, och till höger Hannu Harjunpää, forskningsingenjör vid Naturresursinstitutet. Bild: Riku Helisevä / Luke.

Merparten av strömmingsfångsten i Finland tas upp inom strömmingskvoten för Bottniska viken. Störst var strömmingskvoterna och -fångsterna i Bottniska viken på 2010-talet, över 100 000 ton, men de började minska under den senare delen av 2010-talet. Under de senaste åren har fångsten i Finland legat på omkring 60 000 ton. 

I Östersjön fångas strömming och skarpsill i huvudsak med trål, vid typiskt blandfiske fastnar båda arterna i trålen. I Bottniska viken består fångsten nästan enbart av strömming, eftersom förekomsten av skarpsill är liten. I Finska viken och i den norra delen av Egentliga Östersjön har skarpsill varit rikligt förekommande sedan 1990-talet, då det östra torskbeståndet i Östersjön har varit svagt. Några procent av strömmingsfångsten tas upp på våren och i början av sommaren med strömmingsryssjor vid kusten.

En liten del av de kommersiella fiskarnas fångst av strömming och skarpsill i Finland säljs färsk och förädlas till livsmedel. Merparten går numera till fiskmjölsfabriker, och strömming säljs även som foder för pälsdjur i Finland och för fisk som odlas utomlands.

I Östersjön som lider av eutrofiering är fiske av strömming och skarpsill det mest effektiva enskilda sättet att avlägsna näringsämnen som redan runnit ut i havet. Fiskmjöl gjort av strömming fångad i Östersjön används även vid odling av regnbågslax, där målet är att minska näringsbelastningen från regnbågslax i havet genom intern näringscirkulation.