Ägande av skogsmark
Producent: Naturresursinstitutet från 1.1.2015. Skogsforskningsinstitutet (Metla) har tidigare svarat för upprättandet av statistiken.
Grund för upprättandet av statistiken: Statistikproduktionen grundar sig på lagen om Naturresursinstitutet (561/2014), lagen om livsmedels- och naturresursstatistik (562/2014), tullagen (1466/94) samt statistiklagen (280/2004).
Statistikens finansieringsgrund: Upprättandet av statistiken finansieras från Naturresursinstitutets medel.
1. Statistikuppgifternas relevans
1.1 Datainnehåll och användningsändamål
Statistiken Ägande av skogsmark innehåller uppgifter om antalet skogsfastighetshelheter som ägs av privatpersoner och av andra grupper samt om skogsmarkens arealer i Finland. Uppgifter publiceras också om privata skogsbruksenheter.
För privatpersoner uppges uppgifterna om skogsägandet enligt Finlands skogscentrals verksamhetsområden och på riksnivå. Uppgifterna om de övriga skogsägargrupperna uppges endast på riksnivå.
Uppgifterna om skogsfastighetshelheterna publiceras i storleksklasser enligt skogsmarkens arealer. I fråga om de skogsfastighetshelheter som ägs av privatpersoner läggs också en uppskattning av antalet ägare fram. En skogsfastighetshelhet kan omfatta flera privata skogsbruk vars antal och arealer statistikförs i klasser som grundar sig på skyldigheten att betala en skogsvårdsavgift och på arealen.
En utvidgning av fastighetsstorleken har satts upp som mål i den nationella skogsstrategin 2025 (2015). Statistiken kan användas för att följa upp i synnerhet antalet skogsbruksenheter som ägs av privatpersoner och utvecklingen av storleksstrukturen områdesvis. Dessutom genererar statistiken information om hur andra former av skogsägande utvecklas i hela landet.
1.2 Begrepp och klassificeringar
Fastighetsklassificeringar
Med skogsfastighetshelhet avses alla skogsfastigheter som samma ägare äger i hela Finland. En skogsfastighetshelhet ska omfatta minst en hektar skogsmark. Om en person äger skogsbruksenheter både separat och som delägare i ett dödsbo eller ett samfund, räknas dessa som olika skogsfastighetshelheter. En skogsbruksfastighet kan även omfatta åkrar, tomter samt tvinmark och impediment, men denna statistik gäller endast skogsmark.
Som skogsfastigheter räknas de gårdsbruksenheter i skatteförvaltningens register som omfattar skog. Med gårdsbruksenhet avses en självständig ekonomisk enhet på vilken bedrivs jord- eller skogsbruk (Inkomstskattelagen för gårdsbruk 543/1967, 2.2 §). Största delen av de beskattade gårdsbruksenheterna är rena skogsfastigheter, och inget jordbruk bedrivs på dem. En skogsfastighet (en gårdsbruksenhet) kan bestå av flera fastigheter och/eller obrutna områden som omfattar skogsmark.
Till skogsmark hänförs mark som använts för eller är avsedd att användas för odling av träd och där den årliga tillväxten hos fullslutet trädbestånd som är lämpat för ståndorten i medeltal är minst 1 kubikmeter stamved med bark per hektar under den omloppstid som ger den högsta medelavkastningen (Värderingslagen 966/06, 7 §).
Skogsfastighetshelheterna klassificeras i statistiken i storleksklasser utifrån skogsmarkens areal.
I statistiken placeras skogsfastighetshelheten på det av Finlands skogscentrals verksamhetsområden i vilket helhetens ägare eller den äldre av makarna är permanent bosatt. Ett skattesamfund och ett dödsbo har placerats på ett område där den person som utnämnts till ombud är bosatt. I fråga om dem som bor utomlands och dem vars hemvist är okänt har fastighetsuppgifterna samlats på en separat rad sedan 2010. Före det inkluderades dessa ägares fastighetsuppgifter endast i de totala uppgifterna för hela landet.
En skogsbruksenhet består av skogsfastigheter som ägs av samma ägare och ligger på samma skogsvårdsförenings område. Också skogsfastigheter som makar äger separat är alltid separata skogsbruksenheter, och därför finns det betydligt fler skogsbruksfastigheter än skogsfastighetshelheter. Skogsbruksenheterna statistikförs i området där de är belägna (således inte enligt ägarens bosättningskommun).
Skogsägarklassificeringar
Största delen av skogsmarken i Finland ägs av privatpersoner eller staten.
Skogar som 1) ägs ensam eller tillsammans med maken, 2) ägs av dödsbon och 3) skogar som förvaltas som beskattningssammanslutningar betraktas som ägda av privatpersoner.
Staten omfattar staten och statliga verk, ämbetsverk inom den medelbara offentliga förvaltningen och statens affärsverk. Största delen av skogsägandet kontrolleras v Forststyrelsen.
Bilaga 1 innehåller en närmare specifikation av skogsägarklassificeringarna i denna statistik och i Skatteförvaltningens register.
1.3 Undersökningsobjekt och informanter
Statistiken gäller antalet privata skogsbruksenheter och skogsfastighetshelheter som ägs av privatpersoner och andra grupper samt skogsmarkens arealer.
Skatteförvaltningens täckande register över skogsägande används för att göra upp statistiken. Skatteförvaltningen är en enhet som har ett övergripande material om ägandet och arealerna av fastigheter i hela landet. Statistiken innehåller inte uppgifter om fastigheter utomlands.
1.4 Beaktande av användarnas aspekter
Från statistikanvändarna insamlas respons i samband med möten som gäller statistikproduktionen, skriftliga förfrågningar om kommentarer samt kundnöjdhetsenkäterna som genomförs av Luke och Lukes enhet Statistiktjänster. Respons mottas också i direkta kontakttaganden. Den mottagna responsen följs upp och beaktas när statistiken utvecklas.
2. Uppgifternas exakthet och tillförlitlighet
2.1 Undersökningsmetod
Statistiken Ägande av skogsmark görs upp med hjälp av uppgifter i täckande register som gäller hela landet, utan urval.
Skatteförvaltningens material har slagits samman till skogsfastighetshelheter i statistiken. Statistiken om skogsbruksenheter grundar sig på Skatteförvaltningens uppföljning av skyldigheten att betala en skogsvårdsavgift. Den skogsvårdsavgift som varje år ska betalas av skogsägaren grundar sig på lagen om skogsvårdsföreningar (534/98) och i fråga om Åland på landskapslagen om Ålands skogsvårdsförening (Ålands författningssamling 51/01).
2.2 Faktorer som påverkar statistikens tillförlitlighet
På grund av att en del av de samfällda förmånerna felaktigt har kodats i samfällda skogar i Skatteförvaltningens material har antalet samfällda skogar och skogsmarkens arealer korrigerats i statistiken. Enligt uppgifterna om samfällda skogar som sammanställts av Lantmäteriverket finns de minsta samfällda skogarna enligt storleksklassificeringen av skogsmarkernas areal i klassen 10–20 hektar, och därför har korrigeringen gjorts genom att korrigera de samfällda skogarna som är mindre än tio hektar till samfällda förmåner. Av denna anledning kan det förekomma mindre fel i antalet samfällda skogar och skogsmarkernas areal.
På basis av uppföljningen för 2006–2013 har arealen av skogsmarkerna som ägs av staten minskat, men ökat i Skatteförvaltningens register, trots att motsvarande förändringar de facto inte har skett. Således har statistiken tills vidare inte lämpat sig för uppföljningen av arealen av statsägda skogsmarker. Effekten av den ovan nämnda differensen på statens relativa andel av skogsmarkerna har varit cirka en procentenhet. I fråga om de övriga skogsägargrupperna har motsvarande tidsmässiga inkonsekvens inte observerats.
Då det gäller skogsfastighetshelheter som ägs av privatpersoner har uppskattningen av antalet ägare varit felaktig i tabellerna som gäller 2006–2010. I punkten ”ensam eller med make/maka” har också makar som inte äger skog felaktigt inkluderats i antalet ägare. Felet ledde till att antalet ägare inkluderade cirka 100 000 personer för mycket under den aktuella perioden. Antalet delägare i dödsbon kunde inte beräknas på basis av Skatteförvaltningens material, utan som grund har undersökningen Suomalainen metsänomistaja 2010 använts. Det finns också skäl att konstatera att samma skogsägare förutom som privatperson även kan äga skog som delägare i ett samfund eller ett dödsbo. Dessa typer av överlappande ägande har inte kunnat dras av från det totala antalet ägare.
2.3 Felkorrigeringsmetoder
Man försöker korrigera fel som upptäckts i materialet så snart som möjligt, och de korrigerade uppgifterna publiceras på webbplatsen för statistiken.
3. Uppgifternas tidsenlighet
Beskattningen blir färdig i november året efter den statistikförda perioden, och denna statistik publiceras i januari efter detta. Dröjsmålet som uppstår i publiceringen av statistiken från beskattningsårets slut till publiceringen av statistiken är cirka 13 månader.
Statistiken över skogsfastighetshelheterna beskriver slutet av det aktuella året, och statistiken över skogsbruksenheter början av året.
Information om tidpunkterna för publiceringen av statistiken och eventuella ändringar i denna finns i publiceringskalendern från Lukes Statistikenhet på adressen luke.fi/statistik/
4. De statistiska uppgifternas enhetlighet och jämförbarhet
De statistiska uppgifterna är tidsmässigt jämförbara, bortsett från statens skogsägande. Varje år förekommer det inexaktheter i omfattningen av detta.
Statistiken över skogsfastighetshelheterna kan i begränsad utsträckning jämföras med statistiken över skyldigheten att betala en skogsvårdsavgift i Skatteförvaltningens kalkyl för gårdsbruksenheter. I denna uppges antalet skogsbruksenheter även i storleksklasser enligt skogsmarkens areal. Statistiken över skyldigheten att betala en skogsvårdsavgift omfattar gårdsbruksenheter som har skogsmark. En fastighet som är under två hektar räknas i regel inte som en gårdsbruksenhet, om den inte är en del av en större helhet som ska betraktas som en gårdsbruksenhet.
Statistiken över skyldigheten att betala en skogsvårdsavgift sammanställs för varje skogsvårdscentral, och därför registreras fastigheter som finns inom området för två eller flera skogsvårdsföreningar och ägs av samma ägare separat i statistiken. Också fastigheter som ägs separat av makar räknas som olika enheter. Av denna anledning innehåller statistiken som grundar sig på skyldigheten att betala en skogsvårdsavgift en underskattning av i synnerhet antalet stora fastigheter och en överskattning av antalet enheter i de mindre storleksklasserna. Totalt finns det betydligt fler skogsbruksenheter än skogsfastighetshelheter. En annan väsentlig skillnad är att skogsbruksenheterna har placerats i områden enligt placeringskommunen.
Fram till 2009 publicerade man i Skogsstatistiska årsboken en tabell över antalet privata skogsbruksenheter enligt storleksklass som grundar sig på statistiken över skyldigheten av betala en skogsvårdsavgift.
Skatteförvaltningens uppgifter om arealen av skogsmarkerna avviker klart från de ägargruppsspecifika arealer av skogsmarkerna som uträknats på basis av Lukes inventeringar av landets skogar. En central orsak är att Skatteförvaltningens uppgifter om markkvaliteten grundar sig på skatteklassificeringar av marken som genomförts i cykler på flera decennier och avslutats på 1990-talet, medan Lukes nyaste inventeringsuppgifter om marken grundar sig på terrängmätningar som utförts 2009–2013. Efter skatteklassificeringen har till exempel myrdikningarna lett till att arealen av skogsmarkerna utvidgats.
Arealerna av skogsmarkerna som publicerats i statistiken är underskattningar av den nuvarande arealen av skogsmarkerna. Enligt Skatteförvaltningens uppgifter var den totala arealen av skogsmarker 17,5 miljoner hektar 2013, medan motsvarande areal var 20,3 miljoner hektar enligt Lukes inventeringsuppgifter (2009–2013). Arealen av skogsmarker i privata skogar var enligt Skatteförvaltningens uppgifter 10,5 miljoner hektar och enligt inventeringsuppgifterna 12,4 miljoner hektar.
5. Uppgifternas tillgänglighet och tydlighet
Statistiken publiceras i Naturresursinstitutets webbtjänst på adressen stat.luke.fi. Sedan statistikåret 2006 har statistikuppgifterna även publicerats i de Skogsstatistiska årsböckerna.
Bilaga 1. Skogsägarklassificeringar
Skogar som 1) ägs ensam eller tillsammans med maken, 2) ägs av dödsbon (inkomstskattelagen 1535/1992, 17 §) och 3) skogar som förvaltas som beskattningssammanslutningar (inkomstskattelagen 1535/1992, 4 §) betraktas i denna statistik som ägda av privatpersoner. Överlappningar kan förekomma i ägandet.
Med skogar som ägs ensam eller tillsammans med maken (Skatteförvaltningens kod 01) avses skogsfastigheter som ägs tillsammans eller separat av makar eller sambon. Dessa bildar en helhet, om inte makarna har yrkat på separat beskattning. I detta fall har skogsfastigheterna indelats i separata helheter i statistiken.
Med beskattningssammanslutning (kod 51) avses konsortier som två eller flera personer har bildat för att bruka eller förvalta en fastighet. En beskattningssammanslutning är inte en juridisk person, och därför kan den inte förvärva egendom i samfundets namn. En skogsfastighetshelhet är egendom som står i sammanslutningsdelägarnas namn. Delägarnas ägarandelar i egendomen fastställs som kvotdelar. En beskattningssammanslutning kan bildas på många sätt, men det vanligaste är att denna uppstår genom ett avtal om arvskifte från ett dödsbo. Enligt den verksamhet som bedrivs av en beskattningssammanslutning kan denna också kallas jordbrukssammanslutning, skogssammanslutning eller fastighetssammanslutning.
Med dödsbo (kod 53) avses en ekonomisk helhet som bildas av en avliden persons tillgångar och skulder. Delägarna i ett dödsbo är personens arvingar och efterlevande make/maka fram till verkställigheten av bodelningen. Ett dödsbo upphör i allmänhet i ett arvskifte, men delägarna kan välja att behålla ett dödsbo som odelat även för en längre tid. Dödsbon särbeskattas, och därför står inga uppgifter om antalet delägare till förfogande från skatteverket. Antalet dödsbodelägare har i denna statistik uppskattats på basis av Metlas undersökning Metsänomistaja 2010 (i genomsnitt 4,0 delägare i ett dödsbo).
En samfälld skog (kod 55) är ett gemensamt skogsområde som hör till verkliga fastigheter eller så kallade ”skenfastigheter” och vars syfte är att bedriva ett hållbart skogsbruk till godo för delägarna. Avkastningen av en samfälld skog fördelas mellan delägarna enligt ägarandelarna.
Med en samfälld förmån (kod 50) avses i beskattningen ett väglag, ett fiskelag och ett skifteslag eller något annat jämförbart konsortium. Också den ovan nämnda samfällda skogen är en samfälld förmån, men i denna statistik följs samfällda skogar upp separat från de övriga samfällda förmånerna.
Med näringssammanslutningar avses här öppna bolag (kod 10), kommanditbolag (kod 11) och andra näringssammanslutningar (kod 57) som har bildats av minst två fysiska personer för bedrivande av näringsverksamhet och vars syfte är att verka för delägarnas gemensamma räkning.
Ett andelslag (kod 25) är en bolagsform där syftet är att bedriva ekonomisk verksamhet för att stödja medlemmarnas ekonomiskötsel eller näringsverksamhet så att medlemmarna utnyttjar tjänsterna som andelslaget tillhandahåller. Medlemsantalet, antalet andelar och andelskapitalet i ett andelslag varierar. I denna statistik räknas inte andelsbanker till andelslag.
Ett aktiebolag (kod 12) är en bolagsform vars ägande indelas i kvotdelar som kan överföras (aktier). Ett aktiebolag kan grundas av en eller flera fysiska eller juridiska personer. Verksamhetsområdet för aktiebolagen som ingår i denna statistik kan vara vilket som helst bortsett från bostadsaktiebolags eller fastighetsaktiebolags verksamhetsområde.
Med stiftelse avses här stiftelser enligt stiftelselagen (kod 30) och andra stiftelser (kod 39), men inte pensionsstiftelser. En stiftelse är en juridisk person som bildas av egendom som brutits ut för ett visst ändamål. Ett tillstånd från Patent- och registerstyrelsen behövs för att bilda en stiftelse. Stiftelsen ska ha stadgar där användningen av tillgångarna fastställs.
Kyrkan och andra religiösa samfund omfattar evangelisk-lutherska kyrkan (kod 44), ortodoxa kyrkan (kod 45) och registrerade religiösa samfund (kod 46). Med kommun, samkommun och landskap avses kommun (kod 41), samkommun (kod 42), landskapet Åland och dess ämbetsverk (kod 43) samt anknytande kommunala affärsverk (kod 61), kommunförbundets affärsverk (kod 62) och Ålands affärsverk (kod 63).
Staten omfattar staten och statliga verk (kod 40), ämbetsverk inom den medelbara offentliga förvaltningen (kod 48) och statens affärsverk (kod 60). Största delen av skogsägandet kontrolleras av Forststyrelsen.
Gruppen Övriga omfattar övriga skogsägare som faller utanför alla de ovan nämnda grupperna. Dessa omfattar bostadsaktiebolag (kod 13), partrederi (14), ömsesidigt fastighetsaktiebolag (16), annat fastighetsaktiebolag (inte ömsesidigt) (17), annat bolag (19), ideell förening (20), förening som grundar sig på speciallagstiftning (21), ömsesidigt skadeförsäkringsbolag (22), skogsvårdsförening (23), andelsbank (24), försäkringskassa (26), arbetslöshetskassa (27), annan ekonomisk förening (28), annan förening (29), sparbank (31), pensionsstiftelse som bildats genom en stiftelseurkund (32), arbetspensionskassa (33), hypoteksförening (35), studentkår eller nation (47), annan offentligrättslig juridisk person (49), innehållningsskyldiga med solidariskt ansvar (52), konkursbo (54), annan beskattningsenhet (59), utländskt samfund (70), utländskt samfunds filial i Finland (71) och övriga (99).