Kväve- och fosforbalans

Balanserna mellan näringsämnen har sjunkit i hela landet under en granskningsperiod på trettio år. Den främsta orsaken till detta har varit att konstgödslingen har minskat. Överskottet av kväve per hektar har minskat från 90 kg till 40 kg och överskottet av fosfor från 30 kg till 4 kg. De senaste åren har överskotten inte minskat och skillnaderna mellan olika vegetationsperioder avspeglas som förändringar av överskotten. Skillnaderna i de regionala medelvärdena beror främst på att husdjurs- och spannmålsproduktionen koncentrerar sig till olika regioner.

Gödsling av åkrar påverkar tillståndet för vattenhabitaten i hela avrinningsområdet. I lantbruksdominerade områden är utsköljningen av näringsämnen den faktor som mest belastar och övergöder vattendrag. Mängden överskottsnäringsämnen tyder på att det finns en risk för näringsämnesbelastning, som realiseras beroende på rådande väderförhållanden.

Nitratförordningen fastställer de högsta tillåtna kvävegödslingsmängderna och fosforförordningen de högsta tillåtna fosforgödslingsmängderna. Målet är att jordbrukets kvävebalans år 2027 ska vara under 46 kg/ha och fosforbalansen år 2027 under 5 kg/ha.

Balanserna av näringsämnen beskriver verkningsgraden för de näringsämnen som har använts vid jordbruket. Genom balanserna är det möjligt att följa upp flöden av näringsämnen från jordbruket.

Kväve- eller fosforbalansen beskriver skillnaden mellan den kväve- och fosformängd som har getts för ett växtbestånd och den mängd som har försvunnit från åkern med en skörd (åkerbalans). Om balansen mellan näringsämnen är 0, är den givna mängden näringsämnen exakt densamma som den försvunna mängden. Ju mindre värdet för balansen mellan näringsämnen är, desto mindre mängd näringsämnen som utsätts för utsköljning blir kvar i åkern. En negativ balans mellan näringsämnen innebär att mängden näringsämnen som försvunnit från åkern med en skörd är större än den mängd som getts i gödseln.

Den kalkylerade balansen mellan näringsämnen beskriver inte som sådan belastningen i vattendrag under en kort tidsperiod, men den kan användas för att bedöma risken för vattendragsbelastning.

Den regionala kvävebalansen eller fosforbalansen beskriver skillnaden mellan den kväve- eller fosformängd som getts i handelsgödseln, stallgödseln och utsädet och den mängd som försvunnit från åkern med en skörd. Hela landets balanser innehåller därtill avloppsslam, fruktsaft från potatisindustri, biologisk kvävebindning, kvävenedfall samt avgången av näringsämnen på grund av bärgning eller bränning av halm. Hela landets balanser har beräknats enligt Eurostats beräkningsmetod.

Åland ingår i hela landets värden, men i regionala balanser först från och med år 2015.

Indikatorn är en gemensam effektindikator I.15 för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt förordning (EU) 2021/2115, bilaga I. Den används i alla medlemsstater.

Nästa uppdatering av indikatoruppgifterna sker hösten 2025.