Kolmängd i åkerjord

Kolhalten anger mängden organiskt material i jord. Jorden binder mer kol än vegetationen ovan jord. Kolmängden är nästan två gånger större i jorden än i atmosfären. Till och med en liten förändring i jordens kolmängd kan påverka atmosfärens koldioxidhalt och därigenom klimatförändringen.

Naturresursinstitutet har följt upp förändringar i åkermarkens kolinnehåll sedan 1974. Provtagningen har upprepats 1987, 1998, 2009 och 2018. Resultaten för 1974 är inte direkt jämförbara med resultaten för senare år på grund av den annorlunda analysmetoden. Geografiskt sett täcker nätverket av provtagningsytor hela Finland, utom den nordligaste delen. Vid den senaste provtagningen 2018 ingick cirka 620 provytor. Antalet provtagningsytor under olika år framgår av tabellen nedan.

Uppföljningen av jordmån visar att kolinnehållet i åkermarkens matjord har minskat med i genomsnitt 0,4 procent per år jämfört med föregående år, både i mineraljordar och i organiska torv- och mulljordar. För mineraljordar motsvarar förändringen en förlust av kollager på cirka 220 kg per hektar och år. På organiska jordar är minskningen av kollagren mycket större än så. Till följd av minskningen av kolmängden i åkerjord försämras jordens struktur och förmåga att binda näringsämnen och fukt. Dessutom ökar klimatutsläppen. Det organiska materialet upprätthåller också markorganismer som är viktiga för jordens bördighet.

En välskött åker kan fungera som en kolsänka om mindre humus bryts ned än vad som produceras av de växtrester, den stallgödsel och de jordförbättringsmedel som blir kvar i jorden. I vall har kolinnehållet minskat långsammare än i ettåriga grödor.

I Finland är den totala kolmängden i åkerjordarnas ytdelar (0–15 cm) cirka 161 Mt, av vilket 117 Mt finns i mineraljordar och resten i organiska jordar.  Den totala kolmängden i mineraljordar beräknas uppgå till cirka 300 Mt.

Mängden kol i åkerjord beskriver mängden organiskt material i åkerjorden (mullhalt). Den kan användas för att bedöma olika åtgärders inverkan på markens produktivitet.

Uppgifter för indikatorn inhämtas från Naturresursinstitutets riksomfattande uppföljningsundersökning av det kemiska tillståndet i åkerjordar (Valse). Finland har delats in i fyra regioner (norr, öster, väster och söder) på grund av den naturliga variationen av jordmånen. Kolinnehållet beräknades ur 0-15 cm jordlager, separat för mineraljord och organisk jord.

Indikatorn är CAP-planens gemensamma effektivitetsindikator I.11 bilaga 1 till förordning (EU) 2021/2115. Den används i alla medlemsstater. 

Provtagning sker ungefär vart tionde år.  Antalet samplingsdiagram och medelfel under åren visas i tabellen nedan.