Den inhemska produktionens andel av konsumtionen

Finlands viktigaste mål är att trygga försörjningsberedskapen genom att garantera ett utbud av inhemska livsmedel som motsvarar konsumenternas behov. För att mäta hur väl målet uppnås följs den inhemska produktionen och konsumtionen, lagernivåer samt export och import av viktiga livsmedelsprodukter upp årligen. I Finland kan jordbruket i allmänhet väl tillgodose konsumenternas behov, men det finns vissa skillnader mellan olika produkter. Inom växtodlingen finns det större variationer mellan åren i skördevolymer och i export och import, eftersom väder- och världsmarknadsförhållandena varierar under växtsäsongen. Det är naturligt att självförsörjningsgraden för många enskilda livsmedel (t.ex. frukt, grönsaker och kryddor) är mycket låg eller att det inte finns någon inhemsk produktion alls i de nordiska länderna.

Finland har en hög självförsörjningsgrad för de vanligaste livsmedlen. Självförsörjningsgraden för nötkött har under lång tid legat strax över 80 procent, medan den inhemska produktionen av griskött under senare år i stort sett legat på konsumtionsnivå. Produktionen av fjäderfäkött har ökat i takt med den starka konsumtionstillväxten och självförsörjningsgraden ligger konstant på över 90 procent. Produktion och konsumtion av flytande mejeriprodukter har varit ungefär lika stora under lång tid, dvs. självförsörjningsgraden är nästan 100 procent. Samtidigt exporteras t.ex. inhemska ostar och betydande mängder utländska ostar importeras varje år. Självförsörjningsgraden för alla mjölkprodukter är lite över 70 procent, om självförsörjningsgraden beräknas som andelen fett och protein i den mjölk som produceras i hemlandet av den totala mängden fett och protein som konsumeras i mjölken.

Inom växtodlingen sker stora förändringar mellan åren. Exempelvis var självförsörjningsgraden för brödspannmål 68 procent 2018, medan under de senaste åren den inhemska produktionen har varit över 100 procent av konsumtionen.